Jo, historien om Hermans liv och öden.
För er som inte vet vem eller vad Herman är kan jag ju berätta att det är en surdegskaka som jag fick av min faster Annika på mitt kalas. Det är en bit av en deg som skickas vidare till massa människor. Samma bröd kan typ bakas hur länge som hälst alltså.
Jo, Annika. Jag har tagit väl hand som honom. Ett tag bubblade han nästan över burkens kant. Den nionde dagen delades han upp i fem delar och fyra av dessa gick vidare till mina mostrar, mamma och till Hanna. Några "herman barn" har redan bakats ut men två gror fortfarande och skall antagligen i sin tur delas ut.
Jag bakade min idag. Han fick plats i två former och bakades med luftvärme i 40-50 min. Pappa och jag åt nästan upp en halv sockerkaksform när han fortafarande var varm. Riktigt god.
Så, det var alltså sluten för Herman. Eller, nu kommer han att ligga tryggt i frysen ett tag. Tack ska du ha. Det var en, udda present. Men kul. Tack!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Vad roligt att det blev en kaka av "Herman"!
SvaraRaderaVilken märklig känsla att se sitt namn på "bloggen". Jag o Josefin pratade om Herman häromdagen, vi sa att Moa har nog spolat ner honom i slasken, han lever vidare ett tag iallafall! Hälsa så gott till min bror o din mor!
Faster A
Annika: Nej det är klart att jag inte spolade ner honom. Han var ju mumsig:D Jag kompletterade honom med lite creme cheese frosting. Du vet som man har på morotskaka. Det blev extra gott. Mamma planerar att baka upp alla fem delarna och jag har gett henne massa tipps på olika varrianter man kan göra:)
SvaraRaderaPappa hälsar och det gör säkert mamma med. Kram
Hälsa familjen