Rysningar

I torsdags fick jag plötsligt veta att Sandra hade en föreställning i Vårgårda Missionskyrka kl 7. Ska vi gå? undrade pappa. Ja men självklart! sa jag.

Fem minuter i sju tystnade hela publiken av någon anledning och jag och min anonyma faster började bli nervösa. Vi, blev det men sandra såg lugn ut. Hon är la van vid sånt.

Föreställningen började och oj va bra hon var. Som alltid. När hon sjöng Halleluja var det rysningar över hela mig. Du är så duktig Sandra. Kram på dig.

Sandra och Birgittah