Mitt sista inlägg

Hej!
Det är inte riktigt lika allvarligt som det låter. Ni vet kanske att den här bloggen är full. Inga mer bilder får plats. Så därför har min FINASTE Pyttan skapat en helt egen blogg åt mig som ni nu får börja läsa istället. Den heter i stort sett samma sak. Sök på: moasimoneekman.blogg.se och kolla in den. Eller tryck här

Denna bloggen kommer jag nog ha kvar så länge den vill finnas till. Jag vill spara allt som finns i den så jag hoppas att den kan överleva att ligga i dvala ett tag. Puss. Tack för den här tiden bloggen. <3 p="p">

En lugn måndag

Jag har stannat hemma idag. Inte på väg någonstans. Inga måsten. Förutom tvätten...och att jag borde träna...och handla lite mat...MEN förutom det, inga måsten. Jag har tagit till vara på min tid och bakar bröd för första gången sedan jag kom hit. Tekakor med havregryn. Det är ett helt nytt recept och jag har fått använda torrjäst så jag har ingen aning om det blir bra men jag håller tummarna.

Nu jäser degen och jag lyssnar på Morgonpasset i P3. Allt är behagligt och bekant. En svensk adventsljusstake som familjen fått av deras svenska kompisar (familjen som Frida jobbar för) står mitt emot mig på bordet. Jag har tänt två av ljusen. Har invigt den.

Det är elva dagar kvar tills jag åker hem.

Andra advent

Jag tänkte se tillbaka och berätta vad jag hade för mig den andre advent de tidigare åren.

2010
Jag, Pyttan och Frida hade spenderat lördagen hos Elin i Sollebrunn då vi haft julbak och rimstuga. Vi bakade jul-cupcakes, drack julmust, åt mat med Elins familj, såg på En julsaga och sov över där. Nästa dag, söndag, stod vi och väntade i kylan på en buss som aldrig kom. Vi var lite hungriga och åt lite på varsin cupcake som vi fått med oss. De var nästan frusna, så kallt var det. Fridas pappa kom och hämtade oss och det var första gången jag träffade Leif. Jag blev helt betagen av honom, som nog alla blir. Det måste vara något bland de mysigaste julhelger jag varit med om!

2011
Denna helgen var nog minst lika mysig och den spenderades med samma härliga gäng flickor. Detta året samlades vi istället hos mig och körde mini-jul med allt som hör där till. Det började med lussekatter, glögg, brända mandlar, pepparkakor och julskum i min soffa. Det hela gick sedan över till vårt sammansatta julbord. Jag hade gjort min första egna Janssons frestelse och sen var supergod! Vi åt länge och tog om. Frida och Pyttan sov över medan Elin åkte hem i all snö. Dagen efter åkte vi för att se jul på Liseberg och allt var helt perfekt hela tiden typ.

2012
Inte riktigt som de tidigare åren. För det första spenderas det i London/Chiswick. För det tredje finns det inget som säger jul i den huset jag bor i. Trist, men tack och lov tänker jag inte så mycket på det. För det tredje så spenderade jag lördagen med att äta taccos och passa barnen och söndagen spenderades dels på buss med Frida och dels på IKEA. Det besöket resulterade dock i att jag köpte en flaska vinglögg och nu sitter jag här på mitt rum och smuttar lite ur en varm kopp och knaprar pepparkakor. Dessutom har jag byggt min egna adventsljusstake. Det är fyra glasskålar med var sitt värmeljus i. Dessa skålar står i sin tur på tre olika tjocka böcker och en på nattduksbordet. Jag har nu tänkt två av dem och insuper lugnet i det mörka flammande rummet, med de osande kryddorna och knapriga kakorna till ljudet av Nat King Cole som sjunger för mig. Inte som det kanske brukar vara, men fint ändå. Väldigt fint.

Söndag morgon

Goder morgon. Idag ska vi till Ikea och få julkänsla med pepparkakor och kanske lite glögg. Imorgon börjar min sista hela vecka här i London innan det bär hem till Sverige. Jag längtar!!!

Igår hade kusinen Oscar födelsedagskalas för släkten och jag bjöd in mig själv via skype. Jag satt i köket här i Chiswick och åt taccos i min ensamhet (barnen satt vid tvn och föräldrarna skulle ut) medan folket i VB kom och gick framför datorskärmen i arbetsrummet. Det var himla mysigt och jag kände hur mycket jag saknar dem. Men som sagt, snart är jag där igen. IIIIIH!

Har kommit på att jag önskar mig en chokladprovning i julklapp! Bara så folk där ute vet.
Puss

Fiket från mina drömmar

Då var redan helgen här. Allt går så fort nu när det inte finns något att fasa med att vara här längre. Snart kommer jag istället stressa för att hinna med allt och inte vilja lämna. Kanske.

Igår var det fredag och jag var på resande fot i stort sett hela dagen. Jag åkte långt och länge med tunnelbanan till Brick Lane där jag mötte upp Emmie och Linnea. Emmie ville så himla gärna fika på ett café där som heter The Vintage Emporium. Det var nog det vackraste cafet jag någonsin varit på. Det hela bestod av ett stort rum med pelare i mitten, slitet trägolv och väggar som var gömda av torkade blombuketter, gardintyg, kransar, tavlor och köksredskap. Massvis med gamla fåtöljer, pinnstolar, gungstolar med mera, stod i små grupper här och var med varsina bord. Ingenting var det andra likt. Det var trångt mellan sittgrupperna men eftersom vi var ensamma där (tack vare att vi kom dig på en vardag) så var det inga problem. Eftersom det snart är jul stod en stor julgran framför fönstret och det hängde julkransar på väggarna. Levande ljus sken överallt och det stack ut rökelser ur väggen.

Längst bort i rummet fanns disken där en ung kille med skägg stod och fixade med morgonbestyren. Vi frågade var det var för slags bröd som de skrev om på menyn och istället för att beskriva gick han runt disken och öppnade en stor plåtburk som stod framför oss med texten Bread på. Det var verkligen som att stå i någons hem och beställa frukost. Jag beställde en rostad bagel med avokado och cream chees och en americano med mjölk. Espressomaskinen var i gulorange och otroligt retro. De hade ingen kassamaskin utan en mörkbrun låda där de förvarade pengarna och killen skrev upp beställningen på ett väl använt block där han även räkna ut kostnad och växel. 

Vi satte oss till rätta i varsin fåtölj och fick vår mat på skärbrädor. Där på låg en delad, rostad bagel, en delad avokado, en liten skål med cream chees, en hög med sallad och en skiva citron, en sked och en kniv. Så fick vi sitta där och själva lägga ihop vår smörgås så som vi behagade ha den. Vi satt länge och skrev listor, pratade om krämpor och pojkar. Skillnaden är ju minimal... hihi. 

Under detta fantastiska café ligger en vintagebutik utan dess like. Tyvärr gick vi inte runt så mycket där nere med undantag från toabesöket. Det får bli en annan gång. SÅ HIMLA FINT!

Vill ni gå dit så ligger det på Bacon street som är en liten väg som korsar Brick Lane. (Ligger ganska så nära Fika om ni vet vart det ligger). Så otroligt värt. Se till att ta er dit. 

nyheter

Saker som pågår just nu

Pyttan arbetar på min nya blogg. Hon skapar en helt unik design till mig och jag är super spänd på att se hur det blir!

Jag har varit nervös ett tag för det har pratats om att "äntligen" börja köra bil här i London men det har visat sig vara svårt att hitta tid till att övningsköra. Så igår pratade jag med Kate och frågade hur viktigt det faktiskt var att jag började köra innan jul? Till svar hon skrynklade ihop munnen och skakade på huvudet. Inte alls viktigt tydligen. Det är bara en dag som vi behöver ta oss någonstans med bil nu de kommande veckorna och hon förstod att jag var nervös, med tanke på att jag inte suttit bakom en ratt på fyra månader. Vi sa då helt enkelt att jag skulle köra massa i Sverige för att sedan komma hit efter nyår och börja öva på att köra på vänstra sidan. En grym tyngd föll från mina axlar och plötsligt kändes veckorna fram till jul inte alls lite dödligt långa!

Jag läser Harry Potter och älskar det.

Emma tycker att jag förtjänar en riktigt fin kille. "I knew, from the moment i first laid my eyes on you, that you were really nice." sa hon till mig igår plus lite andra saker. Jag blev glad ända in i själen.

Jag slipper vänta i en timme i en kall och mörk förort medan Emma är hos sin lärare idag eftersom Nick hämtar henne. Score!

Jag ska byta å min säng idag. Japp

Räknar ner. Snart 16 dagar kvar.

Det flyter sakta framåt. Sakta.
Jag brukar vanligtvis ha en stark julkänsla i mig som börjar redan i november men i år är det värre än vanligt. Det beror så klart på att jul i år inte bara betyder god mat, mys och familj utan det betyder även att jag ska få resa hem, till Sverige för första gången på fyra månader.

Granskogar som förhoppningsvis ligger tunga med snö.
Den friska luften, det söta vattnet och den gröna naturen.
Köksbordet i VB. Backen upp till huset. Julgranen.
Känslan att veta vart allt finns. Vanan. Friheten att kunna laga vad man vill, när man vill. Ligga i soffan hur man vill och se på tv.

Och så är det ju Pappa. Pappa och Kewin.

Ja. Det finns som sagt mer att längta efter i år än något annat år innan.

Precis nyss!

Jag sitter på Gail's. Har suttit här ett bra tag nu med min dator och fikat på en underbar morotskaka. En man kommer då fram till mig med en bund reklamblad i handen. Han vill uppenbarligen sälja något och jag vet redan att jag ska säga nej. Jag fattar ingenting när han visar mig bilder på någon slags vattenvärld för barn. Vad skulle jag med det till. Jag säger nej, om och om igen men han går inte. Medan han fipplar med pappret han håller i handen föser han sakta den andra bunten som ligger på bordet, lite längre åt sig. Då slår det mig; låg det inte något där under? Hade inte jag min mobil där? Mitt hjärta börjar pumpa och jag lyfter på bunten utan att tänka på det och mycket riktigt, där ligger min telefon. Jag blir knallröd och varm, hjärtat bultar ännu hårdare och ilskan i mig knastrar. Den jäkeln försökte precis sno min mobil mitt framför ögonen på mig!

Jag grabbar i alla fall tag på min mobil och lägger den på andra sidan bordet, kollar på honom igen och säger "No, I don't want anny." Han inser så klart att han blivit genomskådad och att han misslyckats så han mumlar något om 5 punds och går till någon annan.

Paniken i mig kommer stegvis efteråt. En kvinna som sitter nära mig tar upp sin jacka och jag ryggar till och stirrar på henne, övertygad om att hon stjäl något från mig. Hennes blick är förvånad och lite rädd. Jag kastar en snabb blick på min mobil och försäkrar mig om att den är säker. Inser sedan att jag inbillat mig och ler tafatt åt henne innan jag återgår till att meddela Twitter om händelsen.

Fy.
Tänk om han hade lyckats. Tänk om jag inte reagerat och först några minuter senare letat efter mobilen för att då inse att den är borta. Jag hade slagit mig själv blå om det varit så. Vilken hiskelig tur i den fruktansvärda händelsen. Oj, oj, oj. Min tillit till människor kommer vara annorlunda från och med nu.

Önskelista

Jag har ju nästan gjort detta till en årlig grej, bara för att underlätta för de få människor som undrar och tänker köpa presenter till mig den här julen. Om det finns någon som läser men inte har med detta att göra, ber jag om ursäkt en smula och föreslår att ni helt enkelt ser åt ett annat håll om ni så behagar.

Koppar från Swedish Grace - färg is

Koppar/muggar från serien Mon Ami (Vit med blåa, stora blommor. Mycket retro och mycket vackra).

Pengar (Tyvärr, ja jag är så tråkig)

Spotify Premium (Få det betalt när mitt erbjudande tar slut)

Här kommer en lite mer komplicerad men mycket uppskattad sak som jag önskar mig. Jag skulle vilja få brev under det kommande året. Brev med bifogade tidningsutdrag, sudokus eller bilder. Kanske en mattidning. Recept. En påse taccokrydda. Choklad. Eller helt enkelt ett fint litet brev. Detta är något som skulle kunna dra ut sig ganska långt inpå nästa år och jag skulle verkligen bli glad, inte bara en gång utan varje gång mitt namn står på posten. Ni kan självfallet vänta er svar tillbaka, som tack.

Presentkort på Top Shop (Om det går att handla för det här i London då förstås. Kolla det först)

Glee box - Tredje säsongen

Fina böcker, att skriva i och även att läsa

Kläder

Bra-att-ha-saker för kommande dagar då man bor ensam och så.

Det får vara bra så länge.
Lyssna nu på den här låten: Wonderful Christmas Time

KAOSPANIKHJÄLP!

Jag har ett dilemma... Det verkar som om jag har använt upp all plats som finns för bildfiler i mitt gratisprogram av blogger. Jag kan inte lägga upp fler bilder och för att få mer utrymme måste jag troligtvis betala en månadsavgift som helt klart inte är värd sitt pris. Vad ska jag ta mig till!?!? Ska jag radera några gamla inlägg? Ska jag göra en ny blogg helt och hållet? Jag kan knappast sluta med bilder helt och hållet!? GAH! jag är rådvill!

Att klappa en katt

Igår, måndag, var jag med Emma hos hennes pianolärare Adam. Adam och hans familj bor ungefär tre minuters promenad ifrån vårt hus så det är toppen. Deras hus, eller de rum jag sett, är mysigt stökiga, familjära och underligt nog väldigt lugnande. Det är skönt att inse att folk har det stökigt och lever med det. Det lilla godkännandet att man kan låta saker vara ett tag och inte bry sig. Låta saker försvinna i mängden om man så vill.

Adam är supertrevlig och säger alltid mitt namn. "Thank you Moa". "See you next week Moa". Konstigt nog blir jag smickrad av detta. Som om jag blivit inbjuden i samhället och uppmärksammad. Att jag där inte är "den nya nannyn" eller något i den stilen, som jag kanske uppfattas som på skolgården. Varje gång jag har ett kort meningsutbyte med mammorna runt skolan känns det som om jag tagit ett litet steg längre in i den lilla samhörighet som skolgårdens mammor utgör.

Adam har dessutom katter, var av en katt befann sig i pianorummet i måndags. Den hette Sylvester, om jag inte minns fel och hade lång, tät, svart päls och ett litet huvud. "Oh, cat!" utbrast jag när jag kom in. "Yes" svarade Adam men blev sen lite nervös. "Do you mind the cat" frågade han. "Oh no! Not at all!" sa jag och slängde allt jag hade på den låga soffan och dök ner på golvet med katten. Det var så himla fint att känna kattens päls och kropp mot handen och att se hur han blundade och njöt medan jag kliade honom på ena kinden. Det var så bekant och så tryggt så jag blev nästan lite tårögd och ville sjunka in i min egna bubbla. Bara jag och katten. När Emma kom och skulle klappa blev jag nästan arg och ville skjuta undan henne. Hon förstod inte vikten i det ögonblicket. Förstod inte de kravlösa, tillfälliga vänskap som jag precis upplevde. Det var så skönt att känna det, så som man alltid gör med djur. De kan tycka om dig från första beröringen och ni behöver inte säga ett ord till varandra. Bara stryka dess päls och le.

Jag saknar min Kewin mer än jag trodde faktiskt. Att ha ett väsen, ett annat liv bredvid sig i soffan. Gå runt varandra utan att säga något men ändå vara tacksamma för varandras närhet. Tillgivenheten när hans örnklor spänns och slappnar av medan jag kliar honom på bröstet. Så skönt att slippa prata, slippa försöka göra sig förstådd och slippa tänka på hur man uppför sig. Bara klappa. Känna honom kurra mot mitt bröst.

Kewiiiiin.
Jag saknar dig.
Kram.

Första helgen av fyra

För några dagar sedan visade Frida mig något som var ganska svårt att greppa. Hon höll upp en kalender i bokform som började gälla några veckor efter vår ankost till England. Bunden av veckor var tjock. Riktigt tjock. Hon häll kvar fingret och bläddrade fram till den veckan vi åker hem för julfirande. Sidorna såg obefintliga ut i jämförelse. Fyra ynka veckor återstår vilket innebär fyra helger. Plötsligt känns tiden för knapp. Hur ska man hinna med allt man vill göra!?

Självklart blir jag gladare för varje dag som passerar och inte ledsen över det faktum att jag snart ska få åka hem. Det finns inget som jag längtar till mer just nu. Ingenting. Jag gapar dock stort över hur snabbt tiden ibland verkar gå och jag tror att ingen någonsin kommer få grepp om varför och hur det fungerar. Underbart ologiskt helt enkelt. 

Jag har sett Darth Vader

Igår var jag och Frida på en Hollywood-utställning på V&A museet i South Kensington. De hade samlat säkert hundra olika kostymer från karaktärer ur olika filmer som man kunde gå runt och läsa om och se på nära håll. Det var superhäftigt! Vi såg massa fräcka dräkter och klänningar. Indiana Jones, Spiderman, Bathman, Nicole Kidmans klänning från Moulin Rouge, Marylin Monroes klänning som flyger i vinden, Jack Sparrow, Sherlok Holmes (Nya filmen) Die Hard med tillhörande blodfläckar, Harry Potter i sin mantel, Dorothys rutiga klänning och skor från Trollkaren från Oz, alla klänningar från filmerna där Queen Elisabeth har varit med och även pampiga klänningar till filmer om Marie Antoinette, Edward Cullen, Blues Brothers och självklart, Darth Vader. Han var gigantisk och otroligt verklighetstrogen. Han såg konstigt nog mest levande av alla. 

Det kostade 15 pund att gå in i just denna utställning men det var faktiskt så coolt att det var värt pengarna. Man fick läsa skådespelarnas kommentarer om karaktärerna och designernas tankar bakom outfitten. Jag fick till exempel lära mig att Blues Brothers kläder och stil är baserade på John Lee Hooker (en gammal bluesartist). Skaparna bakom Darth Vaders kostym avslöjade hur de skapat den. De hade bland annat tagit en gammal nazi-hjälm och en munk-mantel från klädförrådet. Sådant som man inte visste men som är himla kul att veta.

Grove Park-parken / Min park

I helgen

Den engelska familjen tåg i fredags tåget till Paris så jag hade huset för mig själv. Detta skulle ju självklart utnyttjas till fullo. Planen var myskväll med god mat och vin. Lördagen började dock med fotografering i Camden. Jag, Frida och Alice stod modeller medan Pyttan höll i kameran. Vi tog det i två omgångar med ett klädombyte och lunch emellan. Vi poserade framför tegelväggarna och kastade blickar mot Pyttan som dirigerade oss med en cigarett i ena handen. Kul, kallt och komiskt.

 Jag, Pyttan och Frida åkte sedan med den ohyggligt långsamma bussen till Chiswick där vi handlade mat inför kvällen. Det vankades hederlig, svensk, efterlängtad tacos! Frida gjorde en smaskig guacamole och Pyttan kryddade färsen. Jag hackade mest grönsaker och langade prylar i köket. Vi åt länge och mycket, drack tre olika sorters vin och hade vinprovning mitt i alltihop. Toppenmysigt!

 Ljus langades fram och mysnivån drogs upp ännu ett snäpp. Vi skrev i våra böcker, pratade framtid (som alltid), drack lite mer vin, åt efterrät och pratade ännu mer. När det blev för kallt för att sitta i köket, drog vi oss upp till min säng där de två gäst-flickorna skulle sova den natten. Där åt vi upp nachochipsen och pratade tills vi var tvungna att sova vid tre på morgonen.

Morgonen efter hade vi långfrukost i väntan på att kunna skypa med Elin Hoffman. Vi drog ut på morgonen till det yttersta innan vi åkte till Kensington High Street för att fika med en tjej som heter Madde. Efter det blev det lite julklapps-shopping innan vi sa hejdå till varandra efter den trevligaste helgen på länge. MYSFLICKOR!

Det strömmar känslor

Ibland får jag attackkänslor med hemlängtan, julkänsla eller en kraftfull mix av dem båda. Det är på något sätt både lite mysigt och smärtsamt på samma gång. Det hugger och suger till i bröstet men längtan är samtidigt som en sur karamell som man ändå vill suga lite på, trots att det kanske smärtar på tungan. När längtan börjar närma sig slutet och man inte längre behöver längta längre, då blir man nästan lite ledsen. Försiktig men ivrig att längta lite till, suger man eller kanske till och med tuggar i sig den sista biten och lämnas med inget. Bara eftersmaken. Jag vill egentligen inte göra den liknelsen men ibland kan bristen på längtan och att istället vara där vid målet, vara en besvikelse och man stoppar ännu en sur karamell i munnen för att kunna längta åter igen.

Så klart är det inte alltid så. Att längtan är det bästa i det hela och att själva målet inte är något att hurra över. Liknelsen slutade bara så.

Jag längtar i alla fall efter att ta en dusch mitt på dagen i Timmervik med vetskapen om att jag kan ta det lugnt. Att jag inte måste skynda för att se till att någon gör läxor, börja med maten och ha den klar innan halv sex för då måste vi iväg till pianolektionen. Istället för det vill jag att mamma står i köket och lagar mat och jag vet så innerligt att det kommer bli gott. Efter duschen vill jag bara halka i myskläderna och glida ner i soffan vid tvn och kolla på skräp. Jag vill att mamma ropar att maten är klar och jag vill att magen ska kurra något enormt, överlycklig över potatisgratängen som ryker i formen och kycklingen som dryper i stekpannan. (Drägglar nu)

Jag vill ligga stilla i grannarnas soffa och inte göra någonting. Svara på frågor om London från släktingarna. Fråga dem vad som hänt medan jag varit här. Jag vill känna känslan som bara infinner sig på julafton då man går lite ifrån alla människor och hör dem på avstånd. Distansen gör att man bättre kan förstå vad som faktiskt händer. Man får ett bättre grepp om nuet om man går ett steg tillbaka. Då känner man julkänslan strömma igenom en. Kärleken till alla människor som sitter i rummet intill. Charmen i det de säger. Doften från maten som lagas i köket. Ens egna, varma hjärtslag. Man kanske till och med ser vintern utanför fönstret och kontrasten stärkt ännu mer.

Detta vill jag ha nu. Nu tack.

Nu när vädret är fint får man passa på att besöka parker. Här har ni en liten del av Hyde Park/Kensington Gardens

Helg med Elin

Elin landade på Heathrow lite innan klockan fem på fredagskvällen. Det hade tagit 40 minuter att flyga från Paris till London. "Jag steg och landade mer än jag flög" sa hon. Hon tog sig till Turnham Green med tunnelbanan medan jag satt hemma och väntade på att kunna bli ledig och åka och möta henne. Hon fick tyvärr vänta en stund men kvart över sex satt jag på bussen mot henne. På bussen började jag prata med en kvinna. Hon hade köpt moppar, hade varit på öarna eller nått och skulle städa. Hon var trött. Jag berättade att jag skulle träffa en kompis som jag inte sett på fera månader. "Oh how nice!" sa hon och jag nickade och log. Ja. väldigt, väldigt fint tänkte jag.

När bussen stannade såg jag Elin i sin pälsiga jacka stå vid en bänk. Hon grät och skrattade. Vi kramades i kanske en minut och allt var som det brukade vara igen. Som om vi sets förra veckan eller till och med igår. Så himla underligt. Vi åkte buss hem till mig. En resa som tog säkert tjugo minuter längre tid än det brukar på grund av galen trafik. Vi sa hej till min familj, jag visade henne mitt hus och sen landade vi på vinden och mitt rum. Vi fixade till oss lite för att åka in till staden med Frida. Planen var att möta Pyttan och Alice och äta på Byron i Soho.

Hamburgarna var exceptionella som vanligt, vinet gott, servitören var snygg och efterrätten smaskens. Jag hoppas och tror att Elin blev nöjd med den kvällen och att Byron levde upp till förväntningarna. 

Nästa dag, lördag. Vi hade inga speciella planer mer än att vi ville äta frukost på Pret och fika på Gail's. Vi fixade till oss lite medan hungern steg. Bussen in till Piccadilly. Elin fick sitta längst fram i en dubbeldäckare för första gången, en seger! Vi var nästan helt ensamma på Pret. Vi gick till samma som vi varit på första gången vi var i London och första gången vi var på pret över huvud taget. Det var en lite kittlande känsla.

 Vi gick sedan till Fortnum & Mason där de hade satt upp juldekorationerna. Julgranar och julgodis. Jag köpte en bunt tryfflar som jag åt igår medan jag kollade på film. Frida mötte upp oss för att gå till Urban och lite andra affärer i Covent garden. Vi åt lunch på Wahacca sm jag velat testa så länge. Det var tyvärr inte riktigt våra smaker och lite för starkt, men dock ruskigt coolt inne i själva restaurangen. 

 Jag och Elin åkte hem medan Frida åkte till Pyttan och Alice i Camden. Vi satte oss på Gail's för en fika medan mörkret lade sig. Vi pratade om gamla klasskompisar, framtid, jul och massa annat ett tag innan vi gick hem till mig för att fräscha till oss lite. 

Egentligen hade vi velat äta på Flatplanet men det visade sig vara stängt och vi fick hitta något annat. Vi gick till Soho Pizzeria där det var live-musik och Jazz-feeling. Vi åt och drack vin, lyckades hamna bredvid ett par svenskar och pratade, tacksamma över att våra bordsgrannar gick någorlunda tidigt. 

 Sista dagen gick vi upp lite efter åtta för att äta frukost och ta oss till tunnelbanan i god tid eftersom Elins flyg gick relativt tidigt. Vi åt frukost på Gail's och jag åt en gudomlig granolamüsli med grekisk yoghurt och en äppel- och rabarberkompott. SÅ god! Elin åt scones som även de såg mumsiga ut. 

 Jag gick med henne till tunnelbanan för att vänta på ett tåg. Vi lät ett passera. Det blev lite ledsamt. Jag försökte krama Elin så att det skulle gå in i henne och stanna där. En kram som hon kunde leva på fram tills jul. Hon hoppade på nästa tåg och vi vinkade på varandra genom fönstret medan det åkte iväg. Det var vår helg. En väldigt fin sådan som gick oväntat fort! Tack fining!!

Regent's Park med Pyttan

Pyttan visade mig Regent's Park en dag då solen värmde välkomnande. Vi började med en kaffe på en bänk. Där satt vi och såg på hundar och människor som passerade i olika takt. Sedan började vi vandra.

Parken består av massa olika små delar som alla är unika i sig. Här är den något vissna men ändå påfallande vackra rosenträdgården. 

Sen kom vi till något som såg ut att vara en blandning av en japansk-, exotisk trädgård med lite svenska björkar mitt i allt. Helt underbart.

Sedan visade hon mig Camden market som ligger där hon och Alice bor. Det var som ett litet Brick Lane och allt var superfint. Marknaden var uppställd i ett gammalt stall så det fanns mängder med häststatyer över allt i gångarna. Vi åt en galet god falaffel med dillyoghurt i som funkade superbra. Ganska otippat men bra. Vi åt dem i ett hav av fåglar som flög runt våra huvuden, helt orädda och ganska irriterande.

Vi gick lite på marknaden innan jag behövde åka tillbaka. En jättefin dag!