På rundvandring i Radiohuset.

Igår var vi som sagt i Radiohuset i Göteborg för att sitta med den sista timmen eller halvtimmen på morgonprogrammet i P4 med Harald och Cicci. Vi fick snabbt skynda oss upp och in i studion eftersom vi var sena tack vare Göteborgs trafik. Det var en stor och ljus studio med ett högt bord i mitten av rummet. Två av väggarna var i genomskinliga. En vette ut som redaktionen och den andra var husets fasad som bestod av stora fönster. Genom dem hade man utsikt över kanalen eller vad det nu är som rinner förbi.

Medan vi tog plats utefter kanterna fortsatte Harald och Cicci med dagens sändning. Det var ganska fräckt att höra dem prata med att samtidigt se dem. Jag förstår inte vad de får allt ifrån. De måste ständigt tänka på vad som kan passa att säga efter låten som spelas för inget är inövat, såklart.

Eftersom en av deras gäster var sen fick två av oss bli intervjuade. Tommy pekade ut Adam med en gång som motvilligt tackade ja. Så bad Cicci om en tjej också men ingen anmälde sig. "Moaaaa...!" sa Tommy då men jag vek undan. Det var dock ruskigt nära att jag hoppat ut för det stupet jag stod vid där och tagit hörlurarna, men ne. Istället blev det Linnea som fick stå bredvid Adam och berätta om hur det var att vara där.

Efter sändningen fick vi en genomgång vid mixerbordet där vi fick lyssna på olika "grodor", alltså felsägningar som gjorts. Efter det vandrade vi vidare ut bland kontorsstolarna och fick träffa folket bakom programmen. Ju längre bort vi kom ju mer unga blev det och när vi var vid P3:s redaktion var det bara massa unga tjejer som satt med fötterna uppdragna i stolen och knappade på datorer. Det kändes mysigt.

Senare fick vi även se den stora inspelningsstudion i TV-huset. Över två hundra lampor satt det i taket tror jag. När vi var där var det riggat för Debatt men annars spelas även "Dobidoo", "Vem vet mest" och "På spåret" in. Faktum är att vi fick se tågkupéerna till På spåret. De var inte allt lika fina inuti som man kunnat tro. Halvfärdiga byggen i stort sett. Kul!

Vid 11 åkte vi hem igen i vår vaktmästarbuss. Jag åt banan och Ellen åt godis medan vi löste dagens korsord och sudoku i Metro. En riktigt spännande torsdag som annars aldrig har något att erbjuda.

Sveriges Radio

Okej. ett snabbt inlägg om vad som väntar idag. Det är faktiskt ingen vanlig dag idag...

Om en kvart ungefär ska vi "judar" (vi som valt radio) åka i vaktmästarens buss till Göteborg och Sveriges Radio. Väl där skall vi få vara med på den sista timmens sändning av morgonprogrammet i p4 med Harald och Cicci! Jag tyckte att det förtjänade ett utropstecken faktiskt. Det är inte var dag det händer. Vad "vara med på" betyder vet jag inte riktigt. Innefattar det, sitta och lyssna och se på eller till och med prata i radion? Jag har ingen aning men plötsligt blev det hela liiiite mer skrämmande. Vad ska vi fråga dem? Kan vi någonting om radio över huvud taget? Kommer vi skämma ut hela vår skola? Kommer jag skämma ut mig själv?

Choklad!

I fredags fick jag plötsligt lite Chokladfeber som man så ofta får när chokladmässan är i Göteborg. Därför kunde jag inte gå till skolan utan var helt enkelt tvungen att kurera mig själv med just; choklad.

Jag och Elin träffades vis Göteborgs terminal och tog ut lite pengar innan vi gick till Café vanilj för att fylla på med lite mat innan allt det söta. Efter lite krångel mötte vi till slut upp Josefin inne på mässan och vi kunde tillsammans börja vårt sökande efter det godaste.

Till skillnad från förra gången vi var där kunde man idag röra sig obehindrat från plat till plats. Man behövde inte snällt och lydigt följa strömmen av människor som senast då vi var där en lördag. Himla bra tyckte vi.

Vi började med att provsmaka Flickorna Kanolds choklad och kola pralin med havssalt; kallad Göteborg. Jag mindes den från förra året. Förförisk! Senare under dagen shoppade jag loss på allt med kardemumma och lite till vid deras stånd. Kanolds är en av mina favoriter.

Alla var ruskigt snälla och givmilda. Man fick smaka på nästan allt. "Ta en stor bit". Redan efter första våning vad jag ruskigt mätt men festen gick vidare på en liten provsmakning av kaffe följt av chokladbröd från Burgården. Förra året hade de även med sig kakor och muffins som var det vi alla mindes mest från vårt första besök på mässan. Tyvärr hade de inte med sig något sådant denna gången.

På andra våning (eller var det tredje) fanns det korvar, knäckebröd, ostar och honung i alla dess smaker. Plus choklad förstås Vid honungen stod vi ett bra tag och provsmakade, diskutterade om propolis och om farfar, såklart. På ett annat ställde hade de inplastade vaniljstänger. Aldrig någonsin tidigare har jag sett en sådan stor vaniljstång. Det var annat än de intorkade små saker man hittar på Maxi. Ändå köpte jag ingen. Känner jag mig själv rätt hade jag aldrig förmått mig använda den. Jag är för snål.

Vi smakade på en helt underbar choklad med smak av kardemumma och päron. Det kom från Malmö chokladfabrik som vi gick på föreläsning hos. En skånsk man med stora kunskaper stod och pratade om hur ofantligt nyttigt ren choklad faktiskt är. Det kändes bra att höra.

Det blev mycket choklad den dagen, precis som jag ville. En tradition som borde hållas så länge det går. Ända tills mässan inte längre finns. Tack.

Tvivel tillbaka.

Här sitter jag och lyssnar på gamla avsnitt av Morgonpasset i P3. Jag skall analysera innehållet och själva programmet, skriva en spellista och förbereda en presentation av programmet. Detta skall vara "utförligt". Oj sicka starka och krävande ord för oss radiomänniskor.

Detta är alltså vad jag gör på mina lektioner. Det känns ju väldigt värt.

Min panik över bortkastad kunskap börjar åter igen gro inom mig. Snälla tryck tillbaka den någon. Jag vill inte ta tag i den. Vill acceptera att det är för sent och nöjja mig med det jag har. Vara tacksam för allt annat jag fått. Alla vänner jag har och att jag blivit den jag är tack vare dem. Skit i utbildning....eller....?

Massa bilder på Wilma, i stort sett...

"Okej Wilma. Posa nu då", sa Oscar och Wilma gjorde detta. Lilla söta linslusen.
Jag, Oscar, pappa och mamma åkte hem till Hanna och Wilma i Loo i söndags för att bara umgås lite, äta lite kakor, dricka kaffe och kanske leka ett tag.
Vi började med att fika. Ett riktigt kakkalas blev det. Wilma satt bredvid mig på soffan.

Sen var det dags att springa runt lite och leka. Jag tog en paus i lekandet och grabbade kameran. Så bad jag Wilma att sätta sig i trappan för att bli fotad. Hon gjorde så men vinkade även till sig Oscar som fick sitta med.

Så gick vi upp till övervåningen allihop för att se på Wilmas nya rum.

Oscar satte sig till bords och så blev det kaffebjudning igen. Nu i mindre skala.

"Mobilen" ringde så Wilma gjorde mig ansvarig för bebisen

Så hälldes det upp kaffe och vi drack och drack ur de små kopparna.

När de vuxna gått ner läste vi lite sagor inne i Wilmas rosa slott innan vi gick ner.

Då drack vi lite mer, riktigt kaffe och såg på medan Wilma sprang runt i vardagsrummet, slängde bollar under möblerna och drog fram dem igen med en borste.

Lilla sockersöta Wilma.

Piggare

Jag hoppas att det kommer något gott ur den här sega, långdragna sjukdomen.

Kanske har 6 dagar av hostande haft en liten inverkan på mina magmuskler.
Kanske har jag vilat upp mig så att jag klarar mig galant fram till närmaste lov.
Kanska har jag fått en ny insikt om hur värdefulla de små sakerna är i livet, som att bara känna sig pigg och frisk.

I tisdags kväll, efter att jag tagit en ipren och den hjälpt mot den krossande huvudverken jag hade, kunde jag sätta mig upp i soffan utan att frysa om ryggen, svettas eller ha ont någon stans. Den ny funna orken var en sådan lättnad att jag nästan ville sjunga. Istället sträckte jag mig efter pappa och drog i honom för en kram. "Tack gode gud att jag mår bättre" sa jag in mot hans mage och snabbt där efter "Peppar, peppar ta i trä". Samma kväll hade jag feber. Bajs.

Till idag dock, har jag sovit en hel natt utan varken feber eller huvudverk. En aning svettigt har det varit men sådant får man ta.
Jag skall kanske våga mig iväg till sista lektionen idag. Psykologi. Det känns som det enda som är lite värt att gå på. Dessutom saknar jag alla.
Jag ska se om mamma tillåter det.

Promenad

Igår gick jag utanför dörren för första gången sedan lördags eftermiddag. Då tog jag mig ner till brevlådan och mådde dåligt resten av dagen. Idag tog jag mig en liten längre tur. Jag gick, väldigt långsamt och försiktigt, ner för backen med kursen inställd på stationen för att hämta en metro. När jag kom till bron bestämde jag mig dock för att svänga vänster istället och gå med ansiktet vänt mot solen. Jag stannade flera gånger och övervägde att gå tillbaka men fortsatta ändå. Den sista biten gick genom skogen. Det var blötare än jag trodde och ganska svårt att ta sig fram men jag fick trots allt gå den sista biten upp för grusbacken bortom vårt hus som jag velat, med solen i ryggen och höstdoften i lungorna. Varm.

Promenaden doftade grillad korv, blöta löv, barr och ångande haldukar.
Den lät som hackspettar, barnröster, grus och vind.
Det smakade friskt och fuktigt.
Bästa promenaden på länge.

En klago-text. Var berädd

När jag lutar mig ner för att ställa in tallriken i diskmaskinen, drar det och ryser i hela ryggen. Det är som att hela huden är spänd och öm En ynka beröring känns långt in i märgen.

Det är tråkigt att vara sjuk med vid medvetande. Så länge man fastnat i TV:ns värld är allt okej. Tiden flyter på utan att suga lust ur en. När så filmen eller programmet slutar skjutsas man tillbaka till sin ömkliga lilla verklighet i soffan under täcket och vips är man oduglig. Lat, äcklig, trött, pluffsig. Man tänker; Näää, nu sitter jag ju bara här och gör absolut ingenting vettigt. Skärpning.

Jag försöker skärpa mig. Börjar fundera på att tvätta, göra någon läxa eller skriva på projektarbetet. Ändå stannar jag kvar i soffan. Möjligtvis stänger jag av TV:n och läser lite. Kanske sätter jag mig vid datorn men det är ju knappast bättre.

Jag hatar detta självförakt som grämer mig så fort jag blir sjuk och orkeslös.
Mamma, du behöver inte tala om för mig att jag inte borde känna så här. Jag vet. Det går bara inte att tänka bort. Möjligtvis de stunder då jag mår lite sämre och hostan bryter upp min ömklighet. Möjligtvis då.

Förrförra söndagen - Med pappa på en strand

Jag och pappa tog bilen på en liten tur, bara sådär. Ena sekunden satt vi i septembervärmen på baksidan och beskådade vår trädgård, i nästa var vi i full färd med att packa ner Nygrensmackor, kaffe och bulle i väskan och iväg i bilen med mig vid ratten.

Vi åkte mot Borås och svängde in på en liten grusväg. Där zickzackade vi fram mellan alla hål i vägen och lyssnade på Håkan tills jag blev rädd att skivan skulle repas och stängde av. Mina ögon var fästa på vägen så jag han inte se så mycket av den underbara naturen runt om oss men lite kunde jag uppfatta. Träden glödde i rött och orange och ovanför oss sken solen genom molnen.

Så svängde vi av ner mot en sjö med den häftigaste stranden man kan tänka sig. Det var som en barrskog med sand istället för mossa och mitt i alltihop gick en asfalterad väg, bara några tiotal meter ifrån vattenbrynet. Trädens rötter stack upp här och var ut sandtäcket så det såg ut som ett träsk mitt i regnskogen.
Vi parkerade och började promenera runt i skogen...på sanden....mellan rötterna...
Jag fastnade under ett stort träd där jag tog miljoner kort på grenar, barr och kottar.

Överallt låg små kottar och gulnade barr.

Pappa tröttnade lite tidigare än jag och gick och satte sig med vår packning...

...och tog lite kort med sin mobil. (Som han älskar).

Vi satte oss för att vänta på att solen skulle ta sig fram ur molntäcket igen medan vi åt macka.Det här var vår utsikt. Inte helt fel en enkel söndag.

När vi druckit kaffe och ätit bulle, läste jag lite medan pappa la sig för att sova i det efterlängtade solskenet.

Jag gick iväg på egen hand och fotade lite.

På vissa stället låg den små sandhögar, helt täck av vassa grenar, likt igelkottar.

När jag krypt klart på marken och fotat kottar ur alla tänkbara vinklar var det dags att väcka pappa och dra sig hemåt igen.

Jag älskar alla spontana dagar vi skapar, jag och pappa. Vi.