Kära soffa, nu har du gjort ditt.
I Söndags när vi köpt den nya soffan och tänkte hämta hem den såg det ut så här i vårt vardagsrum. Tomt och konstigt.
Jag tog lite minnesbilder på soffans fina rynkor.
Den är faktiskt hela min barndom. Den enda soffa jag minns. Den jag hoppat sönder. Den jag legat febersjuk i. Den jag klättrat i. Den alla suttit i som varit på besök. Den som svalkat mig på varma sommardagar. Den som jag och pappa suttit i varje kväll. Den vi suttit i medan vi tittat ut på vägen utanför, på snöflingor, på regn, på solsken och tänkt på allt och ingenting. Den med spruckna dynor och söndriga armstöd. Älskade, fina soffa.
Nu är det den här som skall samla minnen mellan dynorna. Samla dam under sig och i sig.
Steg 2
Steg 3
Jag tror det här blir jättebra.
Det är bara det att vårt hus lixom krympte helt plötsligt.
Sen till er som går på loppisar och i antikaffärer. Jag gillar ju sånt. Det vet ni. Kanske några fina uppläggningsfat. En fin fruktskål vill jag också ha. Sen är burkar alltid välkommet.
Det är redan slut på lovet. Vi visste att det skulle gå fort. Vi kände det på oss.
Okej. Alla bilderna är tagna av Elin så ni kommer tvär inte få se någon bild på henne. Det blir istället en hel del på mig. Så ni får nöja er med det.
Så fort vi kom hem till mig började vi baka. Varje gång jag har bakat de senaste har jag även filmat till min PS-film. Ett filmprojekt i skolan där man ska göra en film om sig själv.
Medan degen stod i ungen och jäste (superduper bra för kalla hus där det inte vill jäsa annars), spelade vi minibiljard. Det var evigheter sedan sist.
Efter en lång väntan var det till slut dags att skapa semlor. Det bryggdes kaffe, vispades grädde och mosades mandelmassa.
Det var verkligen mödan värt. Så fantastiskt goda. Kanske berodde det på att suget var enormt just då. Kanske berodde det på vetskapen om att vi gjort dem själva. Kanske är vi bara så jäkla bra. Vem vet.
Tack för dagen kusin vitamin.
I handlekorgen hamnade några gula lökar, en citron, körsbärstomater på burk, fetaost, grädde och färsk basilika.
Kvinnan i kassan varnade oss för att basilikan inte tål kyla så vi packade in den i både fruspåse och paketpapper. Till slut såg det ut som en stor, hemlig bukett. Vi gick raskt till tåget och for hem till VB.
När vi kom innanför Claras dörr möttes vi av en evigt glad Freja som jag inte sett på hur länge som hälst. Hon välkomnade mig glatt innan hon ivrigt gick ut för att göra sitt.
Clara var ivrig hon med och började skala lök så fort vi packat upp vår påse. Jag lugnade henne lite och sa att vi antagligen behövde börja med bröden.
Vi följde Leilas superduperbraiga focacciarecept och knådade deg i familjens röda, fina Kitchen Aid. Det gick på ett kick. Nu var det bara att låta brödet jäsa.
Då passade vi på att börja med maten. Det skulle bli topatsoppa med massa basilika i. Receptet var jättelätt och resultatet blev fantastiskt. Ni ska få se.
Medan vi väntade på att soppan skulle koka och att brödet skulle jäsa, satte vi oss vid köksbordet med varsin smörgås och varsin kopp te och kollade på Glee.
Det var nog den godaste, släta soppa jag någonsin smakat. Så fenomenalt smakrik. Som en explosion i munnen. Clara och Alva gav det följande betyg: Faktiskt godare än Keldas soppa. Jag hoppas att den keldasoppan är riktigt, ruskigt god. Annars förtjänar den inte att jämföras med den här.
Jag funderar faktiskt på att lägga upp receptet här.
Vi åt upp i stort sett hela brödet medan vi fortsatte kolla på Glee. Claras mamma gjorde oss sällskap och mumsade i sig lite av soppan och brödet.
Ja, en fantastiskt fin dag i Claras härligt, ljusa, luftiga med ändå på något sätt trånga kök. Jag älskar det.
Tack för dagen och tack för soppan jag fick med mig hem. KRAM fining<3
En glad och vacker Pyttan
En något läskig Frida
En megastor damsugare som Elin köpte. Den var god och väldigt mättande. Allt är megastort på Husaren.
Frida.
En Elin.
En Frida
Och ett födelsedagsbarn.
Fin, kylig och glad kväll. <3
En söndag som känns oändlig fyller man lätt med en deg. Nytta och nöje 
Min nyinköpta nagg känns som en gammal vän som bara varit borta en tid och som nu kommit tillbaka. Det är som att den alltid legat där i lådan. Det bästa jag köpt på länge.
När bröden var gräddade och låg under en handduk för att svalna, for jag och pappa iväg för att dricka kaffe och fika i solskenet. Det hela slutade på Lygnareds badplats. Vi satt o solen och värmde våra smått frusna kroppar med stora klunkar kaffe, tekakor, macroner och hallongrottor. Efter fikastunden vandrade vi ut över isen och gick upp på Pojkebos brygga. Jag gick på helspänn hela tiden, livrädd för att isen skulle spricka. Därför tyckte jag att vi kunde gå landvägen tillbaka till bilen.
Kvällen slutade med en ihopslängs lasagne som blev godare än vi tänkt. Det är ofta så. Det opretentiösa och oplanerade blir i slutändan riktigt bra. Kanske bäst. Antagligen för att man inte förväntat sig något av det. Inga förhoppningar.
En vanlig söndag rakt igenom. Fint.
Ingen bild på macronerna men de blev faktiskt riktigt bra. Bättre än jag förväntade mig om jag ska vara ärlig. Här är istället våra "hallongrottor". Jag och Elin möttes i Alingsås för att äta lunch på coffé house som vi planerat sedan två veckor tillbaka. Jag skulle äntligen få smaka på deras gulaschsoppa som jag velat ha hur länge som hälst. Dock blev det en liten besvikelse. Den smakade, speciellt. Som om någonting fattades men att det på samma gång var något där som inte passade in. Konstigt. Å andra sidan var köttbitarna nästan smältande och brödpinnarna som jag fick till var mumsiga. Elin åt en grillad macka med kyckling, pesto och chevréost. Det verkade gott och det tyckte hon med.
Vi kämpade i blåsten på vägen till Bon Bon där vi skulle hyra Titanic. Efter det åkte vi hem till mig för att börja med bakandet. Medan Elin förberedde en spellista på spotify, skållade jag mandlar och förberedde i köket. Sedan satte vi igång. Det var lite kaotiskt eftersom vi båda var klädda i vitt och höll på med röd karamellfärg. Samtidigt skulle det filmas för min PS-film. Trotts velandet och den höga ljudnivån lyckades vi få fler klickar av mandelmaräng än vi skulle ha. Det var nog tur för första plåten misslyckades vi med helt. De andra gick däremot mycket bättre. De sista så klickarna såg faktiskt riktigt proffsiga ut.
Vi förberedde den underbara smörkrämen med hallonsylt i och började sprittsa ut och trycka ihop våra alldeles egna macroner. Det blev lite smörkräm över som fick sluta sina dagar i vasken, och på lite andra ställen... Vi var vid det här laget hungriga och var tvungna att smaka på en färdig macron. Vi fick med en gång en sockerkick som slutade i skrattanfall på golvet.
Senare gjorde vi mat och åt den tillsammans med pappa. När vi var mer än mätta satte vi oss i min soffa för att kolla på filmen. Skivan var gammal och repig så det blev stora hopp i filmen vilket gjorde att en del av det sorgliga försvann. Därför grät vi inte så mycket. Det gör mig ingenting. Vi övervägde faktiskt att sluta titta när det var som lyckligast.
Lördagsmorgonen började med tekakor vid köksbordet med solsken i ansiktet. Det gjordes lite sifoundersökning och allmän facebook-kollning. Efter det hade vi fortfarande för mycket tid på oss innan Elin behövde gå till tåget. Vi satt rastläsa och rådvilla i mitt rum några minuter innan Elin sa: Vi kan la baka något då? Ja! "Vi kan baka hallongrottor", sa jag då. JA. Iväg till köket i raskt takt. På 45 min hade vi knådat, rullat, petat och klickat ihop 41 hallongrottor, eller något i den stilen. Elin åkte hem med ungefär hälften en kvart senare.
Jag åkte in till staden för att träna lite Zumba innan pappa plockade upp mig för att åka till Gräfsnäs. Det var kalas för Elisabeth som fyller år på tisdag (tror jag det är). Det blev ett riktigt höjdarkalas med super smarrig smörgåstårta gjord av födelsedagsbarnet, följt av massa goda kakor och en söt, rosa tårta. Nästan alltihop bakade av Elin.
Det blev lite allmänt prat över kaffekopparna med ganska snart åkte de flesta hem. Jag och pappa stannade ett tag. Flickorna (Jag, Elin, Malin och Elisabeth) gick upp på övervåningen för att kolla på melodifestivalen medan killarna (pappa och Martin) såg på rally på nedervåningen. Egentligen hade jag velat stanna längre där i soffan och kommentera alla bidragen med de andra men jag hade fått för mig att jag ville de Dreamgirls som gick senare så vi åkte hem. Den var inte värd det.
I alla fall ett överaskade bra kalas som knappt var planerat. De är ofta så att det oplanerade blir absolut bäst. Tack ska ni ha.
Bara för att jag ser fram emot Våren och emot morgondagen <3
Min plats
