Jobbar på.

Jag har inte skrivit på väldigt länge nu. Mest för att jag inte hunnit men också för att det tar emot att faktiskt sätta sig ner och skriva. Jag vill för mycket så jag själper även det lilla kan man säga.

Jag har jobbat extrapass på Nygrens två kvällar i rad nu. Från kl 18 till 22 tisdag och onsdag kväll. Det är båda mysigt, kul, nyttigt, jobbigt, stressande och tråkigt. Allt. Jag skall dessutom jobba på lördag från 10 till 16. De frågade igår om jag kunde jobba kväll idag och nästa fredag från kl 16:30 men jag sa nej. Jag kände att jag behövde plugga och vara någorlunda pigg inför skolan på fredagen. Nu är det i och för sig inte så nödvändigt längre eftersom redovisningen vi skulle ha blev av idag istället.

Men jag har kommit fram till att jag inte skall klaga på att jag "måste" jobba. Det är ju faktiskt inget måste utan något jag kan välja. Jag kan välja att jobba och det är fruktansvärt bra och eftertraktat bland folk i min ålder. Jag utökar min budget, skaffar mig erfarenhet vilket är bra dels för kommande jobb och dels för min egen del. Det är en merit värd mycket. Faktiskt. Dessutom har jag knappast fullt upp med skolarbete utan kan lätt få det hela att funka. Att jag fått jobba så mycket den här veckan hör nog inte heller till det vanliga utan blev en liten extrem start på det hela.

Igår, när jag gick runt och tände alla ljusen i lokalen, kom jag att tänka på hur fantastiskt mysigt det kommer bli att jobba sent när advent drar igång. Jag vet inte om vi kommer ha öppet så sent då men det kommer kanske ändå hinna bli mörkt innan man slutar.
Sen vill jag tacka högre makter för att jag har tillgång till en bil och för att jag kan köra den. Hade det inte funkar hade jag nog inte varit så frivillig till att sluta 22, jobba till 23 ändå och tvingas vänta på 00 tåget för att de inte går något tidigare. (Tror jag). Nej, det är ingen hitt.

Nej. Sluta nu. Inte klaga. Jag fick ju till och med en lönecheck igår. Tacksamhet. Det är vad som saknas.

Lång dag på stående fot.

Idag skall jag på bokmässan för första gången i mitt liv. Jag har knappt några förväntningar alls utan tar det som det kommer mest. Jag ska dit med Pyttan och några till och Elin kanske kommer dit med sin mamma vid 12.
Mina tankar svävar iväg till den senaste mässan jag var på; chokladmässan. Åh vilken underbar dag det var. Sen kommer jag att tänka på allt folk och får en liten klump i halsen. Något säger mig att det kommer vara mist lika mycket, om inte mer folk idag. Jag tror nog att lokalen är något större nu och att de flesta gick igår eller skall gå imorgon. En lite desperat tanke men ändå.

Ikväll skall jag jobba på Nygrens från kl 18 till 22. Ljus i Alingsås hade premiär igår kväll såöppningstiderna har förlängts en hel del. Jag är både tacksam och förtvivlad över att jag skall jobba. Det är ju knappast några roliga tider och jag kommer hem väldigt sent om jag dessutom skall städa efter det. Å andra sidan har jag inte jobbat på över tre veckor och känner mig glad över att de över huvud taget kom ihåg mig och vill ha mig tillbaka. Så, jag ska vara tacksam.

Morgontankar.

Jag känner en slags drivkraft.

En strävan efter ett okänt mål som får mig att fortsätta framåt.

Det känns som att jag kan gå vidare tills jag stupar idag. Jag vill, kan och har orken till det.

Men jag måste passa mig. Det gäller att fokusera tankarna rätt, hålla kroppen varm och aldrig sätta sig ner för länge. Jag ska fylla på med energi hela dagen och tänka framåt.

Jag har fått många tankar på sistone. Saker som flyger i mig.

Igår när jag och Clara förberedde oss för Yoga på hälsostudion började jag tänka på livets söta. Kakor och bakelser. (Till livets söta räknas inte godis. Godis är godis och det är inget jag står för.) Om man aldrig skall få äta kakor, bara någon gång ibland som en slags belöning eller ett mål om man så vill, hur ska man då hinna smaka på allt som finns där ute. Alla fantastiska smaker som väntar. Alla sensationella kombinationer och samspel. Jag vill i alla fall botanisera bland alla dessa skapelser. För att inte tala om alla utrivna tidningssidor och nedskrivna recept på kakor, pajer, cheesecakes och cookies jag har över hela mitt kök. Hur skall jag hinna baka och smaka på allt detta om jag inte kan tillåtas äta det oftare än en gång i veckan.

Det är nästan så att jag får lite panik.

Inte konstigt att jag har beslutsångest varje gång jag väl bestämt mig för att baka något. Det är ju en fråga om liv eller död på något sätt. Vad skall få fylla mitt liv och vad skall jag aldrig få smaka.

Tisdags morgon med Kewin under mattan.

Igår kväll var jag väldigt trött och mör efter en lång dag avslutad med Zumba och CXWORX på hälsostudion. Dessutom hade jag ingen bil så jag fick göra som resten av ungdomarna gör och pendla hem. Tack och lov vinkade jag till mig en buss så lag slapp gå till stationen.

Hur som helst gick jag och la mig tidigt. Klockan var kanske 20:30. Jag somnade och sov till 6 i morse då Volvon fick huset att vibrera när pappa körde väg till jobbet. Eftersom jag hade sovmorgon kunde jag somna om till 7:50 om jag så ville men gick istället upp strax efter 7.

Jag utnyttjade min långa morgon till att koka kaffe och njuta av mina smörgåsar. Kewin satt troget vid min sida och trånade med blicken efter skinka och leverpastej. Han fick en bit. Så tröttnade han och gick och satte sig på mattan istället. Till slut tröttnade han på det också och började gå mot dörren. Så, helt plötsligt vänder han sig och och stört dyker tillbaka mot mattan, in under den och börjar leka med något. Han kommer ut med huvudet och tittar storögt på mig. Inget fanns där så han ställer sig upp och går mot dörren.

Nu sitter jag här med min sista kopp kaffe och har en halvtimme på mig innan jag behöver gå ut till bilen och köra iväg till skolan. Jag älskar sådana här mornar.

En lördag med en pappa.

(Detta blir mitt femhundrade inlägg)


Veckans helg användes till följande:
Inte ha några krav och göra allt lite som det kommer.


När jag kom hem mitt i natten fredag till lördag, möttes jag av ett meddelande på köksbordet. Det var pappa som berättar att han ställt sin klocka på 8 och frågade om jag fortfarande ville åka på loppis i Herljunga på lördagen och om vi skulle ta med lite smörgåsar och kaffe.
Jag svarade honom med en egen lapp där jag skrev att; "Jajjemen. Ta upp tekakor och koka kaffe så åker vi sen. " I stora drag.


Vid 9 vaknade jag och var fortfarande trött vilket jag inte brukar vara. Jag kan oftast bara sova till 8 på lördagsmorgonen. Ändå gick jag upp för jag hade lite panik över att eventuellt sova för länge och låta pappa vänta. När jag kommer upp inser jag snabbt att han inte är vaken så jag sätter igång med att koka kaffe på egen hand och äta en lättare frukost.
Snart gör pappa mig sällskap och tar tag i att steka ägg till smörgåsarna. Jag tar istället tag i mig själv och gör mig i ordning.


Något försenade men väl förberedda åkte vi iväg mot Herljunga. Väl där mötte vi en Hanna, en Wilma och en Siv som satt och fikade på en träbänk. De hade varit där sedan kvart över 9 i morse och skulle snart åka hem. Wilma hade på sig sin halsduk som fått av oss i födelsedagspresent och hade munnen full av käleksmums. Hon sken upp när hon såg oss och började genast prata om halsdukar och jackor, glad som en sol.


Sedan skulle det hållas hand. Hela tiden. När jag försökte närma mig några eventuella fynd drog hon mig vidare mot okänd destination. Hon var liten, stark och självsäker. Helt annorlunda än vad jag sett innan. De få gången hon släppte min hand kunde hon irra iväg på egen hand och ställa sig bredvid helt okända människor, bara sådär. Små, till synes ostadiga ben, rultade fram på det farligt hårda gruset.


När de åkt där ifrån kunde jag och pappa gå runt på egen hand och leta litteratur, som faktiskt blev målet för dagen. Pappa nämnde det innan vi gick in "Jag känner för att leta efter lite litteratur idag" och jag började skratta eftersom det hela lät så komiskt men så blev det i alla fall. Böcker för 1 kr är ganska bra så vi köpte tre stycken. Förutom det köpte pappa en stor väska med pimpelfiske-grejer och jag köpte tre rullar med miljövänligt presentpapper för 15 kr.


Nu var vi vrålhungriga och skyndade iväg för att åka till något trevligt ställe där vi kunde sätta oss ner och äta vår massäck. När vi parkerat bilen vid en badstrand i Ornunga var vi så hungriga att vi inte brydde oss om något. Det fick blåsa, det fick vara andra folk där och vi fick frysa. Vi skulle ha mat. Så vi satte oss, plockade fram våra smörgåsar, hällde upp kaffe och stoppade i oss tills hungern lättade. Efter första smörgåsen kunde jag lugna ner mig och njuta lite. I samma stund bröt solen genom molntäcket och vinden mojnade.


Hemresan blev lång och krokig, som alltid när jag och pappa är ute på upptäcksfärd. under resans gång sa jag att jag älskar Sveriges upp och nergångar. Landskapet är fullt av kullar och dalar, vädret är varm och kallt, årstiderna likaså, vi har iskalla toppar och heta stränder, människorna är stora och små, smala och tjocka, ljusa och mörka. Inget är bestämt. Inget ät platt.


Så köpte vi grädde och åkte hem.
Slut.

Veckans timmar i Göteborg.

Okej. Den senaste tiden har bloggandet känts ganska motvilligt och utmattande. Jag har dragit mig för att verkligen sätta mig och skriva, även om jag faktiskt har saker att skriva om.
Nu ska jag i alla fall försöka sammanfatta veckan. Oj... En hel vecka har gått utan att jag skrivit om det här... Det är ju fruktansvärt dåligt av mig. Fy...

Nu har jag hämtat mig en kopp kaffe och min almanacka för att kunna sitta still här och skriva.

I onsdags var vi lediga. Egentligen hade vi klassens dag men vår lärare framförde lite diskret att man fick komma om han ville. Vilket då betyder att alla stannar hemma. Det gjorde där emot inte jag och Pyttan. Vi tog i och för sig en välbehövlig sovmorgon men vid 11 tog vi tåget in till Göteborg för att spendera dagen på ett café. Vi åkte till Haga och erövrade ett bord på Husaren. Där satt vi i kanske fyra timmar och tänkte, spekulerade, brainstormade, diskuterade, målade och funderade över allt som hade med vårt projektarbete att göra. När vi så småningom promenerade genom ett höstligt Göteborg hade vi inte åstadkommit så mycket praktiskt arbete. Det enda vi hade gjort var att skriva ner lite saker angående bokens karaktärer och handling men mest hade vi funderat och målat upp bilder över huv vi ville att det skulle se ut. Vi hade fått en klarar bild av helheten kan man säga. Dagen var definitivt inte onödig. Nu är förberedelserna i stort sett klara. Dock bävar jag inför att skriva de första meningarna.

Senare under veckan haffade vi Lars i korridoren och frågade om han kunde vara min mentor när det gäller skrivandet under projektets gång. Han var otroligt positiv och glad. Självklart skulle han hjälpa oss. Självklart.

Annars händer det inte så mycket under veckand vanliga dagar. Vi går till skolan. Skrattar oss igenom dagen på något sätt och åker hem, fikar, pluggar, tränar och äter knäckebröd. I fredags blev jag övertalad att följa med till Göteborg på kvällen för att se Håkan Hellström spela på Liseberg. Kvällen var klar och molnfri men Håkan blev en besvikelse eftersom han spelade sin nyaste platta från början till slut och jag kan inte en enda av de låtarna. Istället stod jag och Ellen och kastade avundsjuka blickar på kärlekspar som stod runt om oss i publiken.

När Håkan till slut var klar och gick på scenen för andra gången, började han spela vettig musik som man kunde sjunga med till. Då krokade vi arm allihop och hoppade högt, viftade med armarna och stampade fötterna. Jag hade Pyttan på ena sidan, Ellen på den andra och en Alice och hennes hästsvans som flaxade runt i luften som en piska. När Håkan frågade om vi hade någon att hålla i handen tänkte vi inte längre på alla lyckliga kärlekspar. Vi var ju lyckliga där vi stod. Och så tog vi varandras händer.

Förfrusna vände vi oss om och gick mot alla ansikten, bakåt i ledet, för att ta oss ut innan massan började röra på sig. Sedan vandrade vi, något mer hoppfulla, mot kvällens nästa stopp. Tanken var att vi skulle sätta oss på någon pubb eller så. Pyttans syster Matilda hade gjort oss sällskap och de två ledde vår lilla klunga mot Haga och Andra lång. Inte helt oväntat var allt väldigt fullt och vi var tvungna att fortsätta leta. Till slut hamnade vi på en pubb långt bort. Där satt vi och sjöng Michael Bublé, vek pappers-tranor och viftade på fingrarna.

Ganska snart skyndade vi ut för att ta spårvagnen till stationen. Den plötsliga kylan sköt in i våra kroppar och väckte liv i våra trötta sinnen. På spårvagnen satt jag och Ellen och pratade Kines-engelska med norsk brytning. Vi krattade oss till marken och grät av lycka, inte ett dugg intresserade av vad alla andra tänkte. Underbart.

På tåget somnade vi lite. Jag väckte oss när vi kom fram till Västra Bodarna och vi sa god natt till varandra. Jag cyklade hem i kylan. Fruktansvärd kyla. När jag kom hem skyndade jag mig ner i sängen och sjönk ner i madrassen. Känslan var perfektion och jag kände hur min kropp somnade under täckets varma omfamning. Sinnet lunkade sakta efter och jag mådde som en dåsande gudinna. God natt.

2-årskalas

I söndags for jag och pappa till Loo för att gå på 2-årskalas hos den här lilla tjejen.Allt var prydligt dekorerat i rosa och lila. I taket hängde fasttejpade ballonger och glansiga girlanger hängde kors och tvärs. Jag och pappa, liksom min mor, hade kommit lite tidigare för att på så sätt kunna stanna lite längre.

När vi kom höll Mikael på att skära ut marsipan i form av en stor prinsesskrona som skulle pryda tårtan. Det blev kanon och han lämnade över ansvaret till Hanna som började dekorera.

Hon fick till slut stoppa sig själv. Resultatet blev hur som helst mycket smakfullt och sött.

Mamma hjälpte till med att duka fram koppar och lite allt möjligt.

Under tiden underhöll jag Wilma som åkte kana på bordet. Här är ett mycket vackert porträtt av oss båda. Plus pappa.

Så kom resten av gästerna och det blev stor paketöppning. I ett av de första paketen fick Wilma ett leksaksstrykhjärn och en strykbräda. Detta lycktes överträffa allt annat så kusinen Tea fick öppna resten av paketen som alla innehöll kläder.

Så satte sig alla vid bordet och ljusen tändes på tårtan.Efter att Wilma skurit en missbildad bit åt både mig och henne började alla mumsa på kakorna.

Grattis lilla Wilma! Åh va jag tycker om dig!

Hos Pytten

Jag sitter åter igen vid den stora, specialbeställda bänkskivan i Pyttans kök. Vi pluggar samhällskunskap. Det går faktiskt riktigt bra. Att diskutera och fundera ihop löser många problem och skapar bra frågor som vi kan ställa på lektionen imorgon.

Det snurrar i mitt huvud av allt kaffe jag bäljat i mig. Jag bör nog ta mig ett stort glas vatten. Jag gör det i smyg så att inte Pyttan märker att jag tar av deras vattenresurser. Vissa har svårt för sånt.

Vi har förutom att plugga, beställs tågbiljetter till Stockholm för ett hejdundrandes bra pris. Nu återstår bara boendet... Det ser knappast just ut.

Snart ska vi knäcka ägg och äta dem. Först skall vi så klart steka dem lite. Hö hö...

Hej

Då.

Fina Fredag

Jag sitter och skriver på Pyttans fina mac vid deras stora köksbänk/bord/bar. Det är nämligen en barstol jag svänger runt på. Den knirrar.

Pyttan står, iförd förkläde och gula, nästan självlysande plasthandskar, och diskar. Hon vill ha det fint inför kvällen. Ville städa lite innan gästerna kom. Jag var en av gästerna och jag kom för tidigt så därför fick jag hjälpa till att städa. Lärdom: Var aldrig för tidig. Resten av gästerna, det vill säga Frida, kommer nog om några minuter.

Till kvällen skall vi äta god räkpasta med vitlök, chili, grädde, parmesan och oregano. Pyttans egna påhitt. Kan knappt vänta! Vi skall sitta och mumsa länge och väl medan vi pratar om viktigheter. Senare blir det kanske lite efterrätt, om vi orkar och vill göra en sådan, kanske lite film, spel eller annan underhållning.

Nu häller Pyttan upp räkor på ett fat för tining och börjar fundera högt angående eventuella efterrätter. Hon är mysig i sin svarta klänning. Vi talar falset-indie och tjivas.

Vi ser fram emot kvällen. Pyttan hälsar att; "Ni skall ta vara på eran helg. Känn ingen press utan njut bara och ät pasta i mängder. P.S Moa skrattar med själen".

Visa ord från en vis tant i sina bästa år.

Låt kvällen komma. Adjö.

Vi spånar

Det ska bli ett riktigt jäkla awesome projektarbete. Kanske inte så som vi tänkt oss, för det är nästan aldrig möjligt, men bättre på sitt sätt.

Jag och Pyttan har planerat lite ymnigt ett tag nu men igår kväll satt vi i hennes säng med varsin kopp kaffe och ett fat vattenmelon emellan oss och valde ord med omsorg. Vi skrev den mest ömsinta inledningstexten någonsin och blev nog själva lite handfallna av de fina och starka orden.
Det skall bygga på känsla. Vi tolkar musiken och texterna. Skapar. Sedan får läsaren i sin tur använda sin fantasi och på något vis få rätsida på alltihop. Tänka själv. Höra musiken i texten och bilden vi skapat.
Åh, jag blir alldeles exalterad och poetiskt! Hoppas det här går vägen. Hoppas vi blir nöjda och att vi stolta kommer kunna visa upp vår alldeles egentryckta bok med tjock pärm och matt yta.

Meningen med livet?

Idag börjar andra säsongen av "Landet Brunsås". Jag kan nog inte få någon att förstå hur bra det är. Hur bra JAG tycker att det är. De pekar på bristerna och säger sanningen om allt vi konsumerar. Det är så behövligt. Vi vet ju inte vad det är vi äter. Vi vet ju för fasen ingenting. Vi manipuleras och vilseleds i matsvindlandet. Förbannade massproducerade skit! ÅH!

Som ni märker så engagerar detta mig något fruktansvärt. Det är nästan en påtaglig ilska i hela mig. Mitt huvud börjar dunka och fingrarna kliar. Jag vill göra något. Ändra det. Påverka. Säga till. Informera. Berätta. Avslöja

Kan man jobba med detta kanske?...

En söndag kom och gick och nu sitter jag och skriver om det igen.

Som alltid på söndagskvällarna blir jag rastlös fast trött.
Sällskapssjuk fast folksskygg.
Glad fast ledsen.
Missnöjd fast tillfreds.
Äcklad fast sugen.
Hungrig men mätt.
Ångestfylld men... förväntansfull.

Det är underligt.


Nu tänkte jag skriva upp en liten lista med saker jag vill ska bli av inom den närmaste tiden.

Jag vill åka till Göteborg och gå i musikaffärer. Där ska jag leta länge och väl efter en specifik LP. Jag vill ha Paolo Nutinis nya skiva som LP. Tänk va underbart.

Jag vill döda det äckliga kryper som vandrar ner för min vägg här brevid.......sagt och gjort. Han är död. Tro mig. Det var bäst så. Det såg ut som en fästing med stora klor. Inget man vill bevara.

Jag vill skriva en text att vara nöjd över.

Lära känna någon ny människa.

Jag vill klara av provet i Psykologin. Imorgon skall jag, Elin, Frida och Ellen träffas hos Pyttan och plugga lite eftersom vi fått ledigt från dagenslektion. Det kommer bli mysigt.

Engagera mig i radion och känna att jag verkligen vill åstadkomma något. Brinna för det. Det vore så himla skönt om man kände så för allt. Det blir mycket roligare och bättre. Bara därför.

Boka tid med någon från Sparbanken. Min bankman har ju tydligen slutat. Mycket ohyfsat av honom att inte meddela mig...

Boka klipptid.

Baka äppelkaka på våra äpplen.

Dricka mer te mitt på dagen. Det är något jag saknar.

Men först och främst skall jag äta tekakor med skinka och ost på och dricka te framför TVn.

En söndag

Idag ska jag inte göra någonting!
Jäklar va skönt.


Eller jo...
Plugga psykologi.
Kolla min lön.
Tvätta.
Eventuellt träna.
Hämta körkort.
Handla.

Sen ska jag hinna ta det lugnt också...
Stressigt.

hihih

När det är ID-prövning kan dagen gå åt till nyttigheter.

De två flickorna Elin och Pyttan satt med varsin kamera och pratade om Aqua som de nu tycker om. Att de ändrat uppfattning om honom och att han till och med kan vara riktigt rolig. Jag blev lite avundsjuk, eller snarare besviken, på att jag inte valde foto trots allt. Sedan inser jag att jag faktiskt inte hade klarat av all teknik. Det är helt enkelt lättare med radio. Där vet jag vad jag gör.

Hur som helst så satt vi på Coffe house´s uteservering och åt lite lunch/fika. Elin åt baugette, Pyttan åt grillad smörgås och jag tog en fantastisk halloncheesecake och kaffe. Vi pratade om allt möjligt fram tills att det började mulna på uppe på himlen. Då flyttade vi oss in och undvek precis regnet som senare började falla.

Efter en stund anslöt sig Ellen till vårt bord. Hon köpte en likadan cheesecake som jag. Jag förundrades över dess uppbyggnad men ingen förstod mina andlösa ord utan skakade mest på huvudet åt mig. Det togs lite bilder, skrevs lite i böcker och pratades lite till. Efter drygt en timme var mitt fat tomt och min gom smakade lent av hallon och kokos. Jag var lycklig.

Vi gick in i Storken en sväng för att leta halsdukar och festkläder. Elin köpte en likadan som jag har fast vit. Gosigaste någonsin. Jag såg trånande efter ett par marinblå leggingsbyxor i manchester. Underbara. Efter ett tag lämnade både Pyttan och Elin oss för att åka hem. Jag stannade kvar med Ellen för att hjälpa henne att leta kläder.

Vi vandrade runt ett bra tag och sa saker som "asså sheeiiiitt". Förutom kläder gick vi även och granskade varenda glasögonhylla i varenda glasögonaffär i stan. Ellen är väldigt inne på att skaffa glasögon så vi provade alla tänkbara kandidater vi såg. Nu har hon beställt tid för synundersökning också. Iiiih.

Snart skall jag ge mig av till stan för att plocka upp både Frida och Pyttan. Vi ska åka till Alströmmer där AMTS spelar musikalen FAME. Både kusinen Sandra och Emma Hübinette är med så det ska bli super nice att se. Jag ska se den med släkten men efteråt skall jag, Frida och Pyttan mysa resten av kvällen.

FIN dag.

Nu...

Skall luncha med två söta flickor. <3