Den sista dagen.

Det är redan slut på lovet. Vi visste att det skulle gå fort. Vi kände det på oss.

Jag har vant mig vid det här nu. Det har varit så skönt att kunna vakna när man själv öppnar ögonen. Att kunna ta det lugnt hela morgonen och starta dagen med en lång frukost i soffan medans man tittar på Sex and the City. Spendera dagarna med vänner, baka, laga god mat, fika i staden. Ägna lite tid med pappa ute på en sjö i solljuset och klunka i sig varmt kaffe. Köra bil. Det har blivit mycket av det under helgen vilket är väldigt skönt. Det känns så bra när man kommer framåt i utvecklingen och allt börjar sitta lite bättre.

Imorgon är det skola. Det värsta kommer nog bli alla måsten. Jag måste gå upp nu för annars hinner jag inte med morgonrutinerna. Jag måste resa mig från bordet nu för annars kommer jag kanske inte hinna till bussen/tåget. Jag måste sitta kvar på lektionen och lyssna för vi slutar inte förrän om 45 min. Jag måste stanna kvar i skolan för jag och Elin måste förbereda fotografins historia.

Ja,ja... Det är inte så som det var förr. Det känns inte jobbigt i hela magen och jag dör inte av förtvivlan för varje morgondag. Det ska bli fruktansvärt kul att träffa alla man inte sett under lovet. Det bästa med skolan och en rejält stor del av mitt liv. Fint folk.