torsdag 10 februari 2011

Det är slut, vi kan pusta ut.

Jag har precis haft tillräcklig disciplin på mig själv att skriva på mitt reportage i 1 timme här vid datorn utan att göra något annat än skriva. Dessutom har jag avklarat engelskaläxan och hunnit unna mig en skål med frukt, lite yoghurt, müsli och pappas honung i soffan och ett avsnitt sex and the city. Snart skall jag plocka ur diskmaskinen, skriva på min sifo-undersökning som skall vara klar snarast och sedan kanske det är lagom tid att äta innan jag åker in till Alingsås i snöstormen för att träna Zumba.
Nu är det ju så att vi har lov. Japp. Vi har lov nu. Klockan 11:30 idag gick jag och Elin in till Janne och frågade om vi fick gå hem. Han sa att vi gott kunde göra det. Sedan tackade han för det bra arbetet vi gjort och önskade oss ett trevligt lov. Han har faktiskt stigit lite i mina ögon under den här veckan. Han har varit rättvis, positiv, peppande och tacksam.

I morse när jag och Elin satt och översatte broschyrens texter till engelska hörde jag bakom ryggen att Janne och Raymond stod och pratade om oss, vi i broschyrgruppen. Janne sa någonting om skolan stolthet nu. Raymond svarade att han alltid varit stolt över oss. Den söte mannen!!
Jag tycker faktiskt också att vi kan vara stolta. Vi gjorde ett bra jobb.

Det är också skönt att ha gjort lite skolarbete nu så att ångesten inte är lika hög när lovet börjar närma sig sitt slut. Jag borde skriva ner den här härliga, självgoda känslan och läsa det nästa gång jag skruvar mig och smiter ifrån arbeten. Fast, neee... Det orkar jag inte nu.


// Kram

Bara för att jag ser fram emot Våren och emot morgondagen <3


3 kommentarer:

  1. Vi har varit duktiga, nästan hela tiden. Och man måste inte vara duktig hela tiden, det går faktiskt inte. Men nu, bara för att du sa att du hade gjort det, så ska jag göra engelskan :) Så kan jag släppa taget om den.

    Iih, imorgon kommer bli bra. Kram <3

    SvaraRadera
  2. Åh, tränar du Zumba? Hur är det? Funkar det för nån som har noll koordination och grovmotorik?

    SvaraRadera
  3. Josefin: Asså, jag tycker inte att jag är så himla dålig på att dansa men ibland kan det vara riktigt svårt att skarka utåt med rätt fot och gå rätt antal steg så att man hamnar i takt på slutet och så. Det är faktiskt lite knepigt ibland men eftersom det är lika svårt för i stort sett alla så ligger allas uppmärksamhet på antingen dansinstruktören eller på sin egen spegelbild. Man kan alltså dansa lite hur man vill. Funderar du på att testa på det? :)

    SvaraRadera