Igår kväll slog det mig lite extra att det faktiskt är på riktigt. Alltså sen, när alla de här dagarna av firande är över och man står inför livet, då är det verkligen på riktigt. Cykelfesten, balen och studenten, allt det är overkligt, ofattbart skoj som bara händer och som kommer flyga förbi snabbare än vi vågar gissa. Sen står vi där, på egna ben mitt i en labyrint och skall försöka hitta den rätta vägen, vår väg. Inte längre hänvisade och tillrättavisade av en skola eller föräldrar. Inte utan att vi själv väljer det. Ja ni fattar vad jag menar.
Jag insåg detta och blev en aningens panikslagen. Ni vet sådär som man kan bli på kvällen när man försöker sova och plötsligt zomar ens medvetande ut och fryser fast i en kristallklar och skarp bild av den skärrade verkligheten. Hjärtats slag blir ljudliga och stressade. Tankarna flyger fritt bland alla måsten som fyller dig.
Dagarna fram till studenten blev plötsligt så stora och tydliga. Jag såg hur de tog plats i mitt synfällt och fyllde tiden. Tiden. Den som alltid är så opålitlig. Långsam tills det är för sent. Skyndande då den behövs.
Antagligen, troligen, förhoppningsvis...har jag inte så mycket kvar att fixa. Jag kan inte låta bli att föreställa mig paniken som skulle uppstå om jag insåg att jag glömt något. Glömt att fixa håret!! Nej det är inplanerat... Hjärtat bromsar igen. Skor! De ligger i en låda i mitt rum, just det. Hjärtat ilar i intervaller. Tills jag greppar tankarna, singlar ner bakom mina slutna ögon och glömmer. Somnar.
Jag tror inte jag är ensam om detta just nu.
SPÄNNANDE! GALET! UNDERBART!
måndag 28 maj 2012
söndag 27 maj 2012
Enkel lasage
Efter förfrågan från några fastrar om recept kommer nu detta inlägg. Väldigt sent men jag hoppas det är okej.
En mycket enkelt recept på lasagne där man slipper göra någon bechamellsås. Det är allt i ett. Detta receptet är för 4-5 personer.
Ca 10 lasagneplattor
300g köttfärs
2 st gula lökar
1 burk krossade tomater
2 msk tomatpuré
2 st biljongtärningar
2-3 tsk basilika, oregano eller timjan
2 dl lätt creme fraiche
3 dl mjölk
3 dl riven, lagrad ost
salt och peppar efter behag.
Ugn: 225 grader
Skala och hacka löken. Bryn den med köttfärsen. Tillsätt krossade tomater, tomatpuré, buljongtärningar och kryddor. Låt sjuda 5-10 min. Blanda i creme fraiche och mjölk. Låt såsen koka på svag värme ett par minuter. Smaka av med salt och peppar. Varva sås och lasagenplattor i en ugnssäker form i tre lager. Börja och sluta med sås. Strö över osten och grädda lasagnen mitt i ugnen i ca 30 min. Servera med en smäktande sallad!
Japp. Så lätt var det.
Jag gjorde samma köttfärssås men hade glutenfria lasagneplattor och det funkade minst lika bra. Möjligtvis att jag hade lite mer SÅS i just den formen. Hoppas det smakar.
En mycket enkelt recept på lasagne där man slipper göra någon bechamellsås. Det är allt i ett. Detta receptet är för 4-5 personer.
Ca 10 lasagneplattor
300g köttfärs
2 st gula lökar
1 burk krossade tomater
2 msk tomatpuré
2 st biljongtärningar
2-3 tsk basilika, oregano eller timjan
2 dl lätt creme fraiche
3 dl mjölk
3 dl riven, lagrad ost
salt och peppar efter behag.
Ugn: 225 grader
Skala och hacka löken. Bryn den med köttfärsen. Tillsätt krossade tomater, tomatpuré, buljongtärningar och kryddor. Låt sjuda 5-10 min. Blanda i creme fraiche och mjölk. Låt såsen koka på svag värme ett par minuter. Smaka av med salt och peppar. Varva sås och lasagenplattor i en ugnssäker form i tre lager. Börja och sluta med sås. Strö över osten och grädda lasagnen mitt i ugnen i ca 30 min. Servera med en smäktande sallad!
Japp. Så lätt var det.
Jag gjorde samma köttfärssås men hade glutenfria lasagneplattor och det funkade minst lika bra. Möjligtvis att jag hade lite mer SÅS i just den formen. Hoppas det smakar.
torsdag 24 maj 2012
Önskemål
Efter förfrågan har jag ombetts skriva vad för SAKER jag önskar mig till studenten. Något som får mig att minnas den dagen. En fin tanke i och för sig så jag ska försöka komma på något lika fint att önska.
Jag vill väldigt gärna ha fler av mina swedish grace-koppar. Färgen Is i 50cl-mugg. Kanske några fat/assietter till i samma färg.
Annars kanske fler koppar ur Mon amie-serien från Rörstrand. Den snygga retrokoppen i vitt med stora, djupt blå blommor på. Stora koppar där med. Antingen te eller kaffekopp.
Utöver det önskar jag min vackra, vita, ruggliga tallrikar. Sådana som ser handgjorda ut och som inte har en kant. Jag ska snart gå till cervera och se om jag kan hitta en sort jag gillar.
Eller varför inte en stor, rejäl, bastant skärbräda i trä som går lika bra att skära på som att servera på.
Jag vill väldigt gärna ha fler av mina swedish grace-koppar. Färgen Is i 50cl-mugg. Kanske några fat/assietter till i samma färg.
Annars kanske fler koppar ur Mon amie-serien från Rörstrand. Den snygga retrokoppen i vitt med stora, djupt blå blommor på. Stora koppar där med. Antingen te eller kaffekopp.
Utöver det önskar jag min vackra, vita, ruggliga tallrikar. Sådana som ser handgjorda ut och som inte har en kant. Jag ska snart gå till cervera och se om jag kan hitta en sort jag gillar.
Eller varför inte en stor, rejäl, bastant skärbräda i trä som går lika bra att skära på som att servera på.
onsdag 23 maj 2012
Väldigt, väldigt snart springer jag ut.
Hej svej!
Nu är det ju så va, att jag snaaaart tar studenten. Ja det är typ...13 dagar kvar.
*gulp*.... oj... insåg just det själv.
Jaja. Ni i släkten är såklart välkomna på både utspring och mottagning i VB. Den kommer för övrigt att kombineras med Oscars mottagning så det blir en jäkla massa folk.
I studentpresent önskar jag mig en bärbar dator. En Mac... Men jag vet att det är på tog för dyrt för er att skramla ihop till så istället ber jag er om pengar. Trist men vettigt. Inte sant? Så klaga inte på min tråkiga fantasi utan var istället tacksamma för att ni slipper ränna runt på stan i jakt på något fint åt mig. Ett gulligt kuvert med ett maffigt innehåll duger gott och väl.
Ja. Mene.... Om ni vill veta mer om tider och så så är det väll bara att ringa tänker jag. Vi ska inte ta det här. Tänk om någon utanför min familj läser och känner sig jätte dissad för att den inte får komma. Så kan vi ju inte ha det.
Puss på er. Vi ses den 5:e juni!
(Kanske även den 3:e juni för då är jag finklädd och ska gå en liten promenad upp till hotellet... Typ någon bal av något slag...)
Nu är det ju så va, att jag snaaaart tar studenten. Ja det är typ...13 dagar kvar.
*gulp*.... oj... insåg just det själv.
Jaja. Ni i släkten är såklart välkomna på både utspring och mottagning i VB. Den kommer för övrigt att kombineras med Oscars mottagning så det blir en jäkla massa folk.
I studentpresent önskar jag mig en bärbar dator. En Mac... Men jag vet att det är på tog för dyrt för er att skramla ihop till så istället ber jag er om pengar. Trist men vettigt. Inte sant? Så klaga inte på min tråkiga fantasi utan var istället tacksamma för att ni slipper ränna runt på stan i jakt på något fint åt mig. Ett gulligt kuvert med ett maffigt innehåll duger gott och väl.
Ja. Mene.... Om ni vill veta mer om tider och så så är det väll bara att ringa tänker jag. Vi ska inte ta det här. Tänk om någon utanför min familj läser och känner sig jätte dissad för att den inte får komma. Så kan vi ju inte ha det.
Puss på er. Vi ses den 5:e juni!
(Kanske även den 3:e juni för då är jag finklädd och ska gå en liten promenad upp till hotellet... Typ någon bal av något slag...)
fredag 18 maj 2012
London 14 maj
Sista dagen...tyvärr...
Åter igen åt vi fruksot på Pret. Vi hade nu börjat botanisera bland de olika smörgåsarna och yoghurtarna. Man kan få nästan var man vill. Frukt, baguetter, smörgåsar, gröt, cheesecake, morotskaka, brownie, wrap, sallad, sushi, soppa... Ultimat!
Dagen skulle gå åt till att göra det vi inte hunnit med, som tex att vandra runt i Covent garden på dagen. Vi åkte därför dit, letade kläder till Pyttan och skor till Frida och hittade båda sakerna. Även jag hittade något jag länge letat efter. När vi gick i regnet (detta var enda dagen det regnade), såg jag en restaurang på andra sidan gatan med ett namn jag kände igen. Kan det vara?... Jag sprang över och såg på menyn som låg utanför. Japp, det var mitt älskade Café Pasta! Det låg här, i covent garden, men på en annan plats. Jag blev överlycklig och skrev ner gatans namn.
Vid sidan av restaurangen låg en chokladaffär utan dess like. Jag gick runt i långsam takt och läste varje skylt. Tryfflar, praliner och choklad högt och lågt. Killen bakom kassan berättade att det fanns ett café i källaren så vi gick ner. Där nere luktade det surt och sött, precis som riktig choklad. Rummet såg ut som en lagerlokal. Murade väggar och rostfritt stål, ensamma glödlampor i taket och lådor i staplar. Halva rummet bestod av en disk och bakom stod ännu en kille, en snygg sådan, och serverade varm choklad och kaffe.
Vi beställde varsin klassisk varm choklad och satte oss. 70%-ig choklad och riktig mjölk. Det var allt. Ändå var det gudomligt gott. Fullig och stark men ändå mild och läskande. Vi såg hur killen gick runt och knaprade på choklad medan han väntade. Det var bara vi där. Vilken dröm att jobba där. Vilken dröm.
På vägen hem sedan gick vi förbi Jamie Olivers italienska restaurang. Tyvärr fick jag ingen skymt av menyn men det såg väldigt trevligt ut. Vi åkte tillbaka till hostlet, åt på en restaurang precis intill och drog sedan iväg till flygplatsen. Det var i stort sett allt.
En underbar, underbar resa! TACK FLICKOR!
Pyttans blogg - London 14 maj
London 13 maj
Brick Lane! En något sliten del av London med en gata som på söndagar proppas full med second hand-marknader, kullinariska matstånd, försäljare, musiker och allmänt coola människor. Så klart man ska dit!
Efter en obligatorisk frukost på Pret tog vi så tunnelbanan dit. Allt doftade annorlunda och ingenting var engelskt. Längs med gatan var väggar prydda med fantastisk gatukonst och alla människor var unika. Vi gick in i en flera våningar stor second hand-marknad. Det första vi möttes av var mat! Suchi, tabouel, falaffel, grytor, engelska korvar, kinesiskt, afrikaskt, hett, surt, sött, friskt. Allt fanns! Jag hade kunnat gå runt där i timmar och plocka bland alla smaker.
Först gick vi dock längre in för att se på kläder, smycken, väskor och annat. Jag hittade ett likadant kikarhalsband som jag köpte förra gången men som nyligen gått sönder. Jag hoppade högt av lycka! Vi fortsatte ut på gatan och gick till marknad efter marknad, butik efter butik och allt blev bara coolare och coolare.
När vi sedan var trötta i benen och hungriga gick vi tillbaka för att äta. Vi åt kryddig, het kyckling i wrap med sallad, tomat, gurka och kokos- och jordnötssås. Det kan ha varit Jamaikanskt. Det smakade lite som det där lakritsgodiset som finns. En stång med lakrits, något gult runt och rullad i kokos. Mycket spännande.
Vi åkte sedan tillbaka till innerstaden, tog en kaffe och lite fika på ett café och åkte tillbaka till hostlet. Fast först hittade vi ett Monkie och blev förvånade över att det fanns i London. Därför var vi tvungna att gå in och prova lite kläder. Alla priser stod på svenska vilken var lite kul. Medan Pyttan provade saker, stod en kvinna i det andra provrummet och gjorde samma sak. Hennes man var smakråd, precis som jag och Frida. Vi började prata med honom och han tyckte att Pyttan var jättefin i sin kjol. Han frågade varför vi handlade här när vi kunde göra det hemma, alltså förstod han att vi var svenskar. Vi fortsatte att prata lite och det hela slutade med att han tipsade oss om en restaurang i Soho som hette Byron. Tydligen hade de "The best burgers in London". "It's un known but well known", sa han.
En sväng på hostlet och sedan bar det iväg till Soho igen. Det tog ett litet tag men till slut hittade vi denna fantastiska restaurang. Det var som ett modernt Pulp Fiction fast utan de galna servitörerna och de galna färgerna. Det var som att sitta i en stor tegelbyggnad, som en modernt inredd ladugård. Det är väldigt svårt att beskriva. Maten var i alla fall helt galet god! Köttet i hamburgarna var saftigt och smakrikt, de hemmagjorda pommesen var krispiga och goda och den lilla sidesalladen var fräsch och behövlig. Jag och Frida drack vin och Pyttan tog en öl. Där satt vi sedan och drägglade över både maten och vår servitör.
Till efterrätt delade vi på en cheesecake. Det kan ha varit den godaste någonsin. Så mjuk men samtidigt hårt, krämig, gräddig, fräsch, syrlig, mild och rund. GAH! Ett måste för alla som åker till London. Byron är en kedja så det finns lite överallt men han som tipsade oss tyckte att just denna var den absolut bästa.
Efter maten gick vi till en pubb där Frida och Pyttan delade på en Guinness. Jag fick smaka och den var förvånansvärt god. Väldigt söt och fyllig. Vi fick sällskap av Kyle och Carl, en kanadensare och en svensk som satte sig bredvid oss. Det visade sig att de endast hade känt varandra i några timmar. De var båda backpackers och hade träffats på de hostel de bodde på. Så vi satt där och pratade engelska ett tag innan vi behövde gå till tunnelbanan för att ta oss hem.
Pyttans blogg - London 13 maj
Efter en obligatorisk frukost på Pret tog vi så tunnelbanan dit. Allt doftade annorlunda och ingenting var engelskt. Längs med gatan var väggar prydda med fantastisk gatukonst och alla människor var unika. Vi gick in i en flera våningar stor second hand-marknad. Det första vi möttes av var mat! Suchi, tabouel, falaffel, grytor, engelska korvar, kinesiskt, afrikaskt, hett, surt, sött, friskt. Allt fanns! Jag hade kunnat gå runt där i timmar och plocka bland alla smaker.
Först gick vi dock längre in för att se på kläder, smycken, väskor och annat. Jag hittade ett likadant kikarhalsband som jag köpte förra gången men som nyligen gått sönder. Jag hoppade högt av lycka! Vi fortsatte ut på gatan och gick till marknad efter marknad, butik efter butik och allt blev bara coolare och coolare.
När vi sedan var trötta i benen och hungriga gick vi tillbaka för att äta. Vi åt kryddig, het kyckling i wrap med sallad, tomat, gurka och kokos- och jordnötssås. Det kan ha varit Jamaikanskt. Det smakade lite som det där lakritsgodiset som finns. En stång med lakrits, något gult runt och rullad i kokos. Mycket spännande.
Vi åkte sedan tillbaka till innerstaden, tog en kaffe och lite fika på ett café och åkte tillbaka till hostlet. Fast först hittade vi ett Monkie och blev förvånade över att det fanns i London. Därför var vi tvungna att gå in och prova lite kläder. Alla priser stod på svenska vilken var lite kul. Medan Pyttan provade saker, stod en kvinna i det andra provrummet och gjorde samma sak. Hennes man var smakråd, precis som jag och Frida. Vi började prata med honom och han tyckte att Pyttan var jättefin i sin kjol. Han frågade varför vi handlade här när vi kunde göra det hemma, alltså förstod han att vi var svenskar. Vi fortsatte att prata lite och det hela slutade med att han tipsade oss om en restaurang i Soho som hette Byron. Tydligen hade de "The best burgers in London". "It's un known but well known", sa han.
En sväng på hostlet och sedan bar det iväg till Soho igen. Det tog ett litet tag men till slut hittade vi denna fantastiska restaurang. Det var som ett modernt Pulp Fiction fast utan de galna servitörerna och de galna färgerna. Det var som att sitta i en stor tegelbyggnad, som en modernt inredd ladugård. Det är väldigt svårt att beskriva. Maten var i alla fall helt galet god! Köttet i hamburgarna var saftigt och smakrikt, de hemmagjorda pommesen var krispiga och goda och den lilla sidesalladen var fräsch och behövlig. Jag och Frida drack vin och Pyttan tog en öl. Där satt vi sedan och drägglade över både maten och vår servitör.
Till efterrätt delade vi på en cheesecake. Det kan ha varit den godaste någonsin. Så mjuk men samtidigt hårt, krämig, gräddig, fräsch, syrlig, mild och rund. GAH! Ett måste för alla som åker till London. Byron är en kedja så det finns lite överallt men han som tipsade oss tyckte att just denna var den absolut bästa.
Efter maten gick vi till en pubb där Frida och Pyttan delade på en Guinness. Jag fick smaka och den var förvånansvärt god. Väldigt söt och fyllig. Vi fick sällskap av Kyle och Carl, en kanadensare och en svensk som satte sig bredvid oss. Det visade sig att de endast hade känt varandra i några timmar. De var båda backpackers och hade träffats på de hostel de bodde på. Så vi satt där och pratade engelska ett tag innan vi behövde gå till tunnelbanan för att ta oss hem.
Pyttans blogg - London 13 maj
London 12 maj
Lördag och dags för Portobello Road! Vi åt först frukost på Pret, vilket blev ett måste från och med då. Jag introducerade Pyttan för deras tonfisksmörgås och hon åt en sådan varje morgon efter det. Hihi! Mätta och glada begav vi oss till Noting Hill. Vi förljde sedan strömmen och hamnade utan problem på Portobello road. De färgglada husens, antika sakernas, gatumusikens, crepeens och grönsaksmarknadernas gata.
Senast jag var där, alltså förra året med Elin, var det ingen riktig marknadsdag. Det var ganska brutal skillnad mellan den gången och den här. Det var tjockt med folk och man fick följa strömmen för att klara sig. Dessutom fanns det dubbelt så mycket att titta på, dubbelt så mycket att äta och dubbelt så många intryck.
När vi blev väldigt, väldigt hungriga, åt vi falaffel. Det var den godaste jag hittills ätit i mitt liv, men jag har i och för sig inte ätit så många. Efter det gick vi till Humingbird Bakery för att köpa efterrätt i form av red velvet cupcake, whoopie och devils food chocolatecake. Dessa transporterade vi varsamt med oss till en park och köpte varsin kaffe på vägen. Vi slog oss ner i gräset mitt staden tillsamman med alla barnfamiljer och bollar. Där njöt vi sedan av kakorna, kaffet, solen och stillheten.
I vårt sökande efter ett passande buss att ta hem, fick vi promenader längs en gata med olika länders ambasader. Fram och tillbaka. På "hemvägen" gick vi och pratade engelska med varandra. Kommenterade husen, beskrev trädgårdar och annat allmänt. Jag undrar om folk som passerade trodde att vi var "lokals"?... Hihih
Till kvällen var vi åter igen dösnygga och peppade inför en riktig kväll på pubben. Hittills hade våra pubbbesök varit en aning misslyckade. Vi åkte till covent garden och åt på en halmysig restaurang. Till min stora förskräckelse visade det sig att Café pasta som jag och Elin ätit på när vi var där, hade bytts ut! Det var borta! Jag som hade planerat att ta med mig min mamma dit!
Efter maten satte vi oss på en mysig och välbesökt pubb. Jag och Pyttan drack Hoggoblin-öl som var mycket god. Frida drack vin. Där satt vi sedan och pratade, körde pest eller kolera och pratade om våra drömmars pojkar. På vägen hem såg vi världens snabbaste glasögon, fick åka med en "privat chaufför" som en vakt till en nattklubb fixade fram till oss och skrattade massvis. Ytterligare en fin dag.
Pyttans blogg - London 12 maj
Senast jag var där, alltså förra året med Elin, var det ingen riktig marknadsdag. Det var ganska brutal skillnad mellan den gången och den här. Det var tjockt med folk och man fick följa strömmen för att klara sig. Dessutom fanns det dubbelt så mycket att titta på, dubbelt så mycket att äta och dubbelt så många intryck.
När vi blev väldigt, väldigt hungriga, åt vi falaffel. Det var den godaste jag hittills ätit i mitt liv, men jag har i och för sig inte ätit så många. Efter det gick vi till Humingbird Bakery för att köpa efterrätt i form av red velvet cupcake, whoopie och devils food chocolatecake. Dessa transporterade vi varsamt med oss till en park och köpte varsin kaffe på vägen. Vi slog oss ner i gräset mitt staden tillsamman med alla barnfamiljer och bollar. Där njöt vi sedan av kakorna, kaffet, solen och stillheten.
I vårt sökande efter ett passande buss att ta hem, fick vi promenader längs en gata med olika länders ambasader. Fram och tillbaka. På "hemvägen" gick vi och pratade engelska med varandra. Kommenterade husen, beskrev trädgårdar och annat allmänt. Jag undrar om folk som passerade trodde att vi var "lokals"?... Hihih
Till kvällen var vi åter igen dösnygga och peppade inför en riktig kväll på pubben. Hittills hade våra pubbbesök varit en aning misslyckade. Vi åkte till covent garden och åt på en halmysig restaurang. Till min stora förskräckelse visade det sig att Café pasta som jag och Elin ätit på när vi var där, hade bytts ut! Det var borta! Jag som hade planerat att ta med mig min mamma dit!
Efter maten satte vi oss på en mysig och välbesökt pubb. Jag och Pyttan drack Hoggoblin-öl som var mycket god. Frida drack vin. Där satt vi sedan och pratade, körde pest eller kolera och pratade om våra drömmars pojkar. På vägen hem såg vi världens snabbaste glasögon, fick åka med en "privat chaufför" som en vakt till en nattklubb fixade fram till oss och skrattade massvis. Ytterligare en fin dag.
London 11 maj
Då började det på riktigt!
Vi började med frukost på costa med en gigantiskt cappucino, lagom god macka och god juice. Mätta och belåtna begav vi oss med tunnelbanan mot Oxford Street. Dagens plan var nämligen att shoppa loss ordentligt fram tills lunch. Jag köpte bland annat en väska till balen och en studentklänning.
Vid tvåtiden satte vi oss vid Picadilly Circus för att vänta på en bekant. Ganska konstigt men oh så kul. Vi satt och spejjade ett tag och plötsligt hör vi ett; "Hallååå elleh!" bakom oss och där är Elin. Vi skrattade ihop, kramades. Det var en väldigt udda känsla att träffa någon man känner i ett land med främlingar. Sedan gick vi iväg för att äta för vi tre höll på att dö. Det fick bli Pizzahut. Faktiskt första gången för mig. Vi åt och åt och åt.
Efter maten sa vi hejdå till Elin. Hon skulle tillbaka till sin familj som hon var där med. För oss tre var det istället tid att ta sig tillbaka till hostlet, tvätta av sig, ta en liten powenapp och göra iordning sig för den stora kvällen. Det var stod ju musikal på schemat!
Vi var dösnygga, peppade och överlyckliga! Vi blev knappast minde exalterade av att sitta längst fram, längst upp på en dubbeldäckare på väg in mot staden. Svincoolt och skitläskigt! Jag förstår mig inte på biltrafiken i London. Den är orimlig, livsfarlig och galen. Hur som helst tog vi oss fram till Her Majesty's Theatre och hämtade ut våra biljetter för kvällen. Medan vi väntade drack vi kaffe på Pret (tror jag). Sen var det dags.
Vi satt på andra balkong med uppsikt över scenen och taket. Tyvärr lite för långt bak för att de ansiktena ordentligt men inte dåliga platser över huvud taget. Vi var glad och flamsiga, hörde svenska överallt och kunde inte längre säga vad vi ville utan att någon förstod. Jag tror dock att vi struntade lite i det. Så började musiken. Låten. Den låten. Stämningen var brutal.
Hela föreställningen var fantastisk. Peter Jöback var fenomenal och vi blev alla förälskade i honom. Ljuset var briljant, kostymerna underbara, rekvisitan häpnadsväckande, skådespelarna otroliga och magin var överväldigande. Vi svävade, precis som Peter.
Efteråt åt vi pasta och drack vin innan vi åkte hem. Tanken var att hitta en pubb men konstigt nog är det lättare sagt än gjort. Istället insåg vi att vi var väldigt, väldigt trötta så vi gick och lade oss. En galet bra dag.
Pyttans blogg - London 11 maj
Vi började med frukost på costa med en gigantiskt cappucino, lagom god macka och god juice. Mätta och belåtna begav vi oss med tunnelbanan mot Oxford Street. Dagens plan var nämligen att shoppa loss ordentligt fram tills lunch. Jag köpte bland annat en väska till balen och en studentklänning.
Vid tvåtiden satte vi oss vid Picadilly Circus för att vänta på en bekant. Ganska konstigt men oh så kul. Vi satt och spejjade ett tag och plötsligt hör vi ett; "Hallååå elleh!" bakom oss och där är Elin. Vi skrattade ihop, kramades. Det var en väldigt udda känsla att träffa någon man känner i ett land med främlingar. Sedan gick vi iväg för att äta för vi tre höll på att dö. Det fick bli Pizzahut. Faktiskt första gången för mig. Vi åt och åt och åt.
Efter maten sa vi hejdå till Elin. Hon skulle tillbaka till sin familj som hon var där med. För oss tre var det istället tid att ta sig tillbaka till hostlet, tvätta av sig, ta en liten powenapp och göra iordning sig för den stora kvällen. Det var stod ju musikal på schemat!
Vi var dösnygga, peppade och överlyckliga! Vi blev knappast minde exalterade av att sitta längst fram, längst upp på en dubbeldäckare på väg in mot staden. Svincoolt och skitläskigt! Jag förstår mig inte på biltrafiken i London. Den är orimlig, livsfarlig och galen. Hur som helst tog vi oss fram till Her Majesty's Theatre och hämtade ut våra biljetter för kvällen. Medan vi väntade drack vi kaffe på Pret (tror jag). Sen var det dags.
Hela föreställningen var fantastisk. Peter Jöback var fenomenal och vi blev alla förälskade i honom. Ljuset var briljant, kostymerna underbara, rekvisitan häpnadsväckande, skådespelarna otroliga och magin var överväldigande. Vi svävade, precis som Peter.
Efteråt åt vi pasta och drack vin innan vi åkte hem. Tanken var att hitta en pubb men konstigt nog är det lättare sagt än gjort. Istället insåg vi att vi var väldigt, väldigt trötta så vi gick och lade oss. En galet bra dag.
Pyttans blogg - London 11 maj
London 10 maj
Hej svej! Nu är vi hemma, eller ja, vi kom hem från London i måndags kväll så man är nu tillbaka i vardagsrytmen igen. Därför är det nu tid att blicka tillbaka lite och minas. Pyttan är vår persoliga fotograf så bilder hittar ni på hennes blogg. Jag länkar i slutet på varje inlägg.
Efter en ganska lång resa, kliver vi upp ur Russel Square station och ser London för första gången. Jag och Frida följer Pyttan som leder oss till vårt hostel. Det är ett ganska risigt ställe i limegrönt och blått med bar och klubb på undervåningen, långa korridorer, delad dusch och toalett. Vårt rum består av en våningssäng och en vanlig, ett handfat som inte är trörre än ett A4:a och en liten, liten spegel.
Utan att bry oss för mycket, går vi ut för att äta vår första måltid. Tyvärr visar sig allt runt om vara stängt så vi går in på en kinarestaurang som ser lite halvmysko ut. Varsin portion blek och något smaklös mat senare, går vi iväg för att leta pubb men inte heller det hittar vi. Till slut får vi gå in på ett lite finare ställe och köper varsin öl. Tyvärr hinner vi knapt smaka på dem innan vi ombeds att gå ut och dricka upp för de skall tydligen stänga. Vi och alla andra 50 gästerna vandrar ut med våra drickor och slår oss ner på uteserveringen. Där får vi sitta i kanske tio min innan vi blir bortkörda igen.
På vägen tillbaka till hostlet ser vi en hägring inne i en hotellobby. En Ben & Jerry-automat! Vi kliver in, väljer en smak, skramlar ihop småmynt och trycket på en siffra. Ut kommer en lite burk med chokolate brownie. Denna delar vi systerligt mellan oss medan vi vandrar runt i Russel Square. Vi hittar ingången till det smala, smala huset från Harry Potter (kan inte namnet på det) och letar balkonger som vi vill bo på. Någon timma senare ligger vi i knarriga sängar, trötta men ändå överlyckliga. Somna fort nu, så kommer morgonen med allt den har att ge, mycket snabbare.
Pyttans blogg - London 10 maj
Efter en ganska lång resa, kliver vi upp ur Russel Square station och ser London för första gången. Jag och Frida följer Pyttan som leder oss till vårt hostel. Det är ett ganska risigt ställe i limegrönt och blått med bar och klubb på undervåningen, långa korridorer, delad dusch och toalett. Vårt rum består av en våningssäng och en vanlig, ett handfat som inte är trörre än ett A4:a och en liten, liten spegel.
Utan att bry oss för mycket, går vi ut för att äta vår första måltid. Tyvärr visar sig allt runt om vara stängt så vi går in på en kinarestaurang som ser lite halvmysko ut. Varsin portion blek och något smaklös mat senare, går vi iväg för att leta pubb men inte heller det hittar vi. Till slut får vi gå in på ett lite finare ställe och köper varsin öl. Tyvärr hinner vi knapt smaka på dem innan vi ombeds att gå ut och dricka upp för de skall tydligen stänga. Vi och alla andra 50 gästerna vandrar ut med våra drickor och slår oss ner på uteserveringen. Där får vi sitta i kanske tio min innan vi blir bortkörda igen.
På vägen tillbaka till hostlet ser vi en hägring inne i en hotellobby. En Ben & Jerry-automat! Vi kliver in, väljer en smak, skramlar ihop småmynt och trycket på en siffra. Ut kommer en lite burk med chokolate brownie. Denna delar vi systerligt mellan oss medan vi vandrar runt i Russel Square. Vi hittar ingången till det smala, smala huset från Harry Potter (kan inte namnet på det) och letar balkonger som vi vill bo på. Någon timma senare ligger vi i knarriga sängar, trötta men ändå överlyckliga. Somna fort nu, så kommer morgonen med allt den har att ge, mycket snabbare.
Pyttans blogg - London 10 maj
torsdag 10 maj 2012
Om några timmar åker jag, Pyttan och Frida till vackra, underbar, hänförande, makalösa London! Vi kommer göra allt som är kul och vi kommer njuta tills vi spricker lite i tår och fingrar.
På fredag ska vi shoppa på Oxfordstreat och äta lunch med en bekant. Jajjemen. Vi har en bekant i London. Lilla Elin är nämligen där med sin familj samtidigt som vi så vi ska möta henne på Picadilly vid två-tiden eller något och äta med henne. "Meneeeh, vi ses vid Picadilly på fredag då?", "Ja men visst. Jag tror jag hinner".
På kvällen ska vi göra något helt galet. Vi ska nämligen gå och se Phantom of the Opera på Her Majesty's theatre. Ingen mindre än Peter Jöback är med. WAAAAAH! Helt crazy!
Resten av dagarna ska vi strosa i Noting Hill, gå på portabello Road, äta på Humingbird Bacery, gå i sacond hand-affärer i Brick Lane, sitta på pubbar, dricka öl och äta massa god mat. Allt man behöver genomlida för att få allt detta är en start och en landning, men det ska jag nog klara av. Jag ber till högra makter och hoppas på att mina flyg-öronproppar fungerar.
Puss och kram. Min lycka lever vidare.
På fredag ska vi shoppa på Oxfordstreat och äta lunch med en bekant. Jajjemen. Vi har en bekant i London. Lilla Elin är nämligen där med sin familj samtidigt som vi så vi ska möta henne på Picadilly vid två-tiden eller något och äta med henne. "Meneeeh, vi ses vid Picadilly på fredag då?", "Ja men visst. Jag tror jag hinner".
På kvällen ska vi göra något helt galet. Vi ska nämligen gå och se Phantom of the Opera på Her Majesty's theatre. Ingen mindre än Peter Jöback är med. WAAAAAH! Helt crazy!
Resten av dagarna ska vi strosa i Noting Hill, gå på portabello Road, äta på Humingbird Bacery, gå i sacond hand-affärer i Brick Lane, sitta på pubbar, dricka öl och äta massa god mat. Allt man behöver genomlida för att få allt detta är en start och en landning, men det ska jag nog klara av. Jag ber till högra makter och hoppas på att mina flyg-öronproppar fungerar.
Puss och kram. Min lycka lever vidare.
onsdag 9 maj 2012
fredag 4 maj 2012
Snart så!
Varje gång jag trär på mina gummiband i tandställningen på kvällen, blir jag lite pirrig. Snart finns det inga gummiband. Snart har de ingen stans att hänga. Snart kan jag äta ris utan att behöva skölja munnen med vatten innan jag pratar med någon mellan tuggorna. Snart kan jag borsta tänderna som vanligt folk. Snart ser inte mina tänder blå ut på mörka kort. Snart river det inte i läppen när jag ler. Snart är jag fri från den här jävla tandställningen! LYCKAN ÄR OBESKRIVBAR!
Akvarell och squash-lasagne i VB
För ett bra tag sedan, en regnig sådan, körde jag genom VB-skogen för att ta mig till Clara. Vi skulle umgås över akvarellblock och bara prata, prata, prata.
Vi satte oss i köket och plockade fram målarblock, penslar, färg, kritor, pennor och fantasin. Clara bryggde en stor kanna med chaite och sedan satte vi oss ner och filosoferade. Vi pratade om skola, student, bal och framtiden. Så som man brukar.
Clara målade ett hjärta plus massa små hjärtan. Jag målade ett träd.
Så fick jag hjärtat av... någon. Någon med väldigt långt, svart hår.
Tanken var sen att vi skulle äta, men först var vi tvungna att göra ett par stilleben i färgskalor. Här har vi rosa.
Grön
Planer fanns för ett rött, men hungern tog över så vi gjorde smoothie istället.
"Biggazzzzblåbäääääär"
Clara var huvud-mixare, vilket inte betyder det ni kanske tror.
Mixat och klart för att avnjutas.
Smoothie med banan, blåbär, björnbär, krusbär och svarta vinbär.
HEJ ENERGIKICK!
Medan vi väntade på att det senaste Glee-avsnittet att skulle laddas, såg vi på Scrubs och skedade i oss av den ljusblå geggan. Mums!
Sen var det dags för MATEN. Planerad sedan länge så lite smoothie i magen skulle inte få stoppa oss. Det blev vegetarisk lasagne med keso och squash. Medan pastan mjuknade och osten smälte började vi se på Glee och fortsatte även så medan vi åt av hälsomaten.
En perfekt dag måste avslutas på ett perfekt vis. Därför drack vi kaffe och åt tryffel medan Glee led mot sitt slut. Efter maten och disken skulle jag dra mig in till stan. Först fick jag dock se Clara i hennes balklänning. Hon var vacker som en pralin i vackraste siden, lång och fantastisk. Hon kommer lätt vara snyggast i hela Göteborg den dagen. Lätt!!
Innan jag åkte, gick vi för att mata hästen. Sen kramades vi hejdå och sa att "Det får inte ta så lång tid tills nästa gång vi ses!" Typ.
Puss på dig Clara, du är megabra<3
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
