London 13 maj

Brick Lane! En något sliten del av London med en gata som på söndagar proppas full med second hand-marknader, kullinariska matstånd, försäljare, musiker och allmänt coola människor. Så klart man ska dit!

Efter en obligatorisk frukost på Pret tog vi så tunnelbanan dit. Allt doftade annorlunda och ingenting var engelskt. Längs med gatan var väggar prydda med fantastisk gatukonst och alla människor var unika. Vi gick in i en flera våningar stor second hand-marknad. Det första vi möttes av var mat! Suchi, tabouel, falaffel, grytor, engelska korvar, kinesiskt, afrikaskt, hett, surt, sött, friskt. Allt fanns! Jag hade kunnat gå runt där i timmar och plocka bland alla smaker.

Först gick vi dock längre in för att se på kläder, smycken, väskor och annat. Jag hittade ett likadant kikarhalsband som jag köpte förra gången men som nyligen gått sönder. Jag hoppade högt av lycka! Vi fortsatte ut på gatan och gick till marknad efter marknad, butik efter butik och allt blev bara coolare och coolare.

När vi sedan var trötta i benen och hungriga gick vi tillbaka för att äta. Vi åt kryddig, het kyckling i wrap med sallad, tomat, gurka och kokos- och jordnötssås. Det kan ha varit Jamaikanskt. Det smakade lite som det där lakritsgodiset som finns. En stång med lakrits, något gult runt och rullad i kokos. Mycket spännande.

Vi åkte sedan tillbaka till innerstaden, tog en kaffe och lite fika på ett café och åkte tillbaka till hostlet. Fast först hittade vi ett Monkie och blev förvånade över att det fanns i London. Därför var vi tvungna att gå in och prova lite kläder. Alla priser stod på svenska vilken var lite kul. Medan Pyttan provade saker, stod en kvinna i det andra provrummet och gjorde samma sak. Hennes man var smakråd, precis som jag och Frida. Vi började prata med honom och han tyckte att Pyttan var jättefin i sin kjol. Han frågade varför vi handlade här när vi kunde göra det hemma, alltså förstod han att vi var svenskar. Vi fortsatte att prata lite och det hela slutade med att han tipsade oss om en restaurang i Soho som hette Byron. Tydligen hade de "The best burgers in London". "It's un known but well known", sa han.

En sväng på hostlet och sedan bar det iväg till Soho igen. Det tog ett litet tag men till slut hittade vi denna fantastiska restaurang. Det var som ett modernt Pulp Fiction fast utan de galna servitörerna och de galna färgerna. Det var som att sitta i en stor tegelbyggnad, som en modernt inredd ladugård. Det är väldigt svårt att beskriva. Maten var i alla fall helt galet god! Köttet i hamburgarna var saftigt och smakrikt, de hemmagjorda pommesen var krispiga och goda och den lilla sidesalladen var fräsch och behövlig. Jag och Frida drack vin och Pyttan tog en öl. Där satt vi sedan och drägglade över både maten och vår servitör.

Till efterrätt delade vi på en cheesecake. Det kan ha varit den godaste någonsin. Så mjuk men samtidigt hårt, krämig, gräddig, fräsch, syrlig, mild och rund. GAH! Ett måste för alla som åker till London. Byron är en kedja så det finns lite överallt men han som tipsade oss tyckte att just denna var den absolut bästa.

Efter maten gick vi till en pubb där Frida och Pyttan delade på en Guinness. Jag fick smaka och den var förvånansvärt god. Väldigt söt och fyllig. Vi fick sällskap av Kyle och Carl, en kanadensare och en svensk som satte sig bredvid oss. Det visade sig att de endast hade känt varandra i några timmar. De var båda backpackers och hade träffats på de hostel de bodde på. Så vi satt där och pratade engelska ett tag innan vi behövde gå till tunnelbanan för att ta oss hem.

Pyttans blogg - London 13 maj