London 11 maj

Då började det på riktigt!

Vi började med frukost på costa med en gigantiskt cappucino, lagom god macka och god juice. Mätta och belåtna begav vi oss med tunnelbanan mot Oxford Street. Dagens plan var nämligen att shoppa loss ordentligt fram tills lunch. Jag köpte bland annat en väska till balen och en studentklänning.

Vid tvåtiden satte vi oss vid Picadilly Circus för att vänta på en bekant. Ganska konstigt men oh så kul. Vi satt och spejjade ett tag och plötsligt hör vi ett; "Hallååå elleh!" bakom oss och där är Elin. Vi skrattade ihop, kramades. Det var en väldigt udda känsla att träffa någon man känner i ett land med främlingar. Sedan gick vi iväg för att äta för vi tre höll på att dö. Det fick bli Pizzahut. Faktiskt första gången för mig. Vi åt och åt och åt.

Efter maten sa vi hejdå till Elin. Hon skulle tillbaka till sin familj som hon var där med. För oss tre var det istället tid att ta sig tillbaka till hostlet, tvätta av sig, ta en liten powenapp och göra iordning sig för den stora kvällen. Det var stod ju musikal på schemat!

Vi var dösnygga, peppade och överlyckliga! Vi blev knappast minde exalterade av att sitta längst fram, längst upp på en dubbeldäckare på väg in mot staden. Svincoolt och skitläskigt! Jag förstår mig inte på biltrafiken i London. Den är orimlig, livsfarlig och galen. Hur som helst tog vi oss fram till Her Majesty's Theatre och hämtade ut våra biljetter för kvällen. Medan vi väntade drack vi kaffe på Pret (tror jag). Sen var det dags.

Vi satt på andra balkong med uppsikt över scenen och taket. Tyvärr lite för långt bak för att de ansiktena ordentligt men inte dåliga platser över huvud taget. Vi var glad och flamsiga, hörde svenska överallt och kunde inte längre säga vad vi ville utan att någon förstod. Jag tror dock att vi struntade lite i det. Så började musiken. Låten. Den låten. Stämningen var brutal.

Hela föreställningen var fantastisk. Peter Jöback var fenomenal och vi blev alla förälskade i honom. Ljuset var briljant, kostymerna underbara, rekvisitan häpnadsväckande, skådespelarna otroliga och magin var överväldigande. Vi svävade, precis som Peter.

Efteråt åt vi pasta och drack vin innan vi åkte hem. Tanken var att hitta en pubb men konstigt nog är det lättare sagt än gjort. Istället insåg vi att vi var väldigt, väldigt trötta så vi gick och lade oss. En galet bra dag.

Pyttans blogg - London 11 maj