Senaste dagarna

Tiden går väldigt fort även om jag inte har så mycket att göra på dagarna. Jag kom på det idag när jag var inställd på att det var tisdag men Pyttan försäkrade mig om att det faktiskt redan var onsdag. Det var lite jobbigt att plötsligt hoppa fram en hel dag i sinnet.

I måndags var jag och Elin i Borås för sista gången innan de stängde. Elin hade en dubbellektion bokad och var ute i hela två timmar och körde. Mellan körlektionen och teorin fikade vi med Elins mamma vid Viskan. På vägen hem i bilen såg allt helt fantastiskt vackert ut vart jag än såg. Jag undrar om det var frihetskänslan av att slippa Borås fram till augusti eller sommarens plötsliga intåg som påverkade mig.

I tisdags hände ingenting. Jo, jag gick och tränade för första gången på över två veckor. Det var härligt och svettas lite och slita ut sig. Jag har lidit av kryp-i-benen i en vecka nu och jag är övertygad om att det är för att jag rört på mig för lite. På kvällen grillade jag och pappa lax. Det var det.

I onsdags gick jag upp för att klippa mig kl 9 men det visade sig att jag hade tänkt helt fel, hur jag nu möjligtvis KAN tänka så fel. Jag stod utanför Evas salong och hade fem minuter kvar innan jag skulle gå in och bestämde mig för att kontrollera tiden igen av någon anledning. Då ser jag att jag inte ska vara där fören 12. Jaha... Det var bara till å cykla hem igen.

Men allt dåligt kommer med något gott, som jag och Pyttan pratat om idag. Tack vare att jag var så uppe i varv efter cykelturen, fick jag gjort en hel del hemma. Tvättat två tvättar, hänga in tvätt, bädda min säng och även slappa i solen ett tag.

Efter min klipping åkte jag in till staden Alingsås för att träffa Pyttan. Hon undrade om jag ville traska runt med henne och leta efter flytta-hemmifrån-saker. Hon, lixom jag, köper på oss det vi tycker är fint så som tallrikar, skålar, tekannor och grytor. Allt sådan som man vill ha sen i sin egna lägenhet.

Vi gick runt i Alingsås finaste affärer enligt oss själva. Första fyndet var mitt. En gammal, härligt sliten, underbar ryggsäck i brunt skin. Jag skrek lite när jag hittade den och Pyttan var nästan lika exalterad som jag. Jag frågade kvinnan i affären vad den kostade och stålsatte mig inför svaret. "Jo den är faktiskt väldigt gammal och i äkta skin...så jag vill faktiskt ha HUndra kronor". Jag och Pyttan stod stumma ett tag. Öhm, hallå....det är hur billigt som helst. "Ja men det tar jag", sa jag och slängde den över axeln, räckte henne en sedel och skuttade lyckligt ut genom dörren. Väl ute tjöt vi båda två av lycka.

De kommande inköpen blev Pyttans. Först en mysigt grön tekanna i en vintageaffär, två röda frukostskålar i den finaste röda och sedan tre helt otroligt fräcka glas som var avsågade glasflaskor med olika etiketter på. Hon var helnöjd och jag talade gott om hennes glas hela dagen sen.

Efter alla lyckade inköp gick vi till härliga Ekstedt's för att fika. Vi stirrade oss blinda på två jordgubbsbakelser så vi köpte dem och varsin kaffe. Det tog vi med oss till baksidan och satt där i skuggan i säkert två timmar och pratade om lifs-teorier, Haruki Murakami, böcker, släktnamn, det bra i att sakna folk och massa, massa nyttigheter.

Det var en superdupermysig dag med dig min vän. Vår första ihop bara du och jag men absolut inte den sista. KRAM. Du är ojämförlig.

En vacker väska

Glassbilsjakt.

Igår, söndag var en lång och underlig dag. Mitt humör gick upp och ner konstant och jag kämpade för att inte ta ut det på pappa.

Vi körde lite i Alingsås med bilen och övade parkering vid Willys. Jag gav snabbt upp när allt gick emot mig och kände bara för att köra raka vägen hem och lägga mig i soffan. Istället åkte vi mot Vårgårda för att köra i en stad jag inte känner till fullt lika mycket. Vi tog en krokig väg dit och åt banan vid Sine bastu. Solen värmde oss och man kunde skymta en svensk sommar i vassen vid ån.

Färden fortsatte på kurviga vägar som pappa åkt på när han var yngre. Jag han inte kolla så mycket på alla hus han pekade ut och den fina naturen vi for förbi. Väl inne i Vårgårda tänkte vi stanna och fika på kanske det enda café de har men det var stängt. Istället åt jag för kanske första gången i mitt liv på Rasta. Det var som jag förväntat mig; ganska simpel mat och nästan usla kakor, men kaffet var gott och hungriga var vi, så det smakade förvånansvärt bra trots allt.

Efter ett tag bytte jag och pappa plats när en dal i mitt humör nådde botten och jag inte hade lust till någonting alls. På det sättet kunde jag njuta av naturen hela vägen hem. Väl hemma la jag mig i solen och låg där tills Oscar och Maggan kom och pratade. Under tiden fixade pappa maten och jag tänkte inte på att hjälpa till en enda gång. Det var väldigt skönt.

Kallopsen var supergod. Köttet smälte i munnen. Oscar gjorde oss sällskap under hela måltiden ute på altanen. Vi talade om vad allmänbildning är och vad som hör dit. Vad ska man veta för att vara allmänbildad? Samtalet var intressant och härligt.

Efter maten hörde vi glassbilens skärniga melodi eka över trädtopparna på andra sidan järnvägen. Jag fick ett intensivt sug efter glass och det hela slutade med att jag och pappa hoppade in i bilen för att jaga denna glassbil. Vi misslyckades och åkte hem i tron om att den kört bort mot Ingared. Väl hemma hörde vi den igen och ser hur den svänger ner till badstranden. Jag överväger att åka ner med cykel till missionshuset och vänta på den där men pappa övertalar mig att vänta och se när den åker förbi på andra sidan "ängen" på framsidan. Vi väntar med hör aldrig någon melodi. Jag försöker febrilt att mätta mitt sug och det slutar med att jag slevar i mig en liten skål med hallon och vispad vaniljsås från dagen innan. Det var väll helt okej, men inte som glass...

Midsommarafton

Det blev till slut så att sju flickor möttes hemma hos flickan Frida för att där fira midsommar ihop. Frida, Pyttan, Elin, Ellen, Emma, Ida och så jag. Det fick bli ett litet knytkalas där alla bidrog med något. Det var första gången jag och Elin var hos Frida så vi fick en liten rundtur i huset. Här är en vägg i Fridas rum som var så superfin att jag var tvungen att ta kort. Huset var inte allt som jag väntat mig men väldigt självklart när jag väl fick se det. "Ja men jaaa!! Klart det är sååå deras bord ser ut."

Nästan alla hade med sig jordgubbar. Det var nog närmare fem lådor och vi åt upp alla utom en tror jag. Är det midsommar så är det.
Jag och Ellen förberedde en fördrink med stor kärlek och rättvisa.

Vi väntade ett tag på Ida som var lite sen och förberedde lite mat istället.

När Ida till slut anlände dukades allt fram på bordet och festmåltiden kunde börja.

Som alltid intalar man sig att äta långsamt och länge men efter mindre än 20 minuter var tallrikarna tomma och magarna fulla. Trots det tog de flesta om och njutningen fortsatte ett slag innan vi kom på att efterrätt, ost och kex, godis och chips vankades till kvällen. Då la vi ifrån oss besticken och placerade händerna på magarna eller runt glasen. Då och så slank en hand iväg mot brödkorgen och norpade åt sig ett bröd eller två smörgåsrån. Så höll vi på tills brödet var slut och någon insisterade på att ta en tur runt kvarteret för att smälta maten.

Det blev fotbollsmatch hela vägen med en korg från flaskan vi hade till fördrinken. Sedan åt vi efterrätt som Pyttan förberett och drack gott kaffe. Ett förträffligt slut på måltiden.

Någon blev lite sugen och tog fram skålar med chips och godis. Alla stönade men åt för att vara vänliga...eller något... Vid 22-tiden korsade vi hela Alingsås för att komma hem till en annan Ida som hade fest och där höll vi till fram till någon timme efter midnatt. Då traskade vi hela vägen till stationen och åkte hem, Elin och jag. Där efter höll vi på att frontalkrocka med en galen cyklist med svajjande hår i en kurva och somnade i våra sängar på fem minuter. Uttömda och trötta.

En planerad midsommar som inte blev som vi tänkt men väldigt bra ändå. Tack ni fina flickor för allt och tack Frida för att vi fick vara hos dig. KRAM

Jag ställde ner våra tallrikar på golvet och så fick Kevin vara med och äta han med.

Pappa knuffar på mig och bråkar med mig så fort han får chansen. Han har saknar mig lite - tror jag.

Igår lagade jag mat med massa gräddig sås. Det har inte blivit så mycket matlagning i Borås. Tiden behöver gå till andra saker. Jag stekte i alla fall lite entrecote i bitar och kryddade med grillkrydda, peppar och salt. Lite sharlottenlök och rör runt. Strö på mjöl, späd med vatten. Låt puttra. I med grädde och lite tomatpure. Det fick stå och puttra under lock tills potatisen blev klar. under tiden gjorde jag sallad och dukade.
Pappa åt. Oj va han åt. Potatisen tog slut och stekpannan skrapades ren. Han till och med rensade salladsskålen, med lite hjälp från mig.
När vi ätit upp och pappa fått berätta om ett par konstiga filmer han sett under veckan, la han ner besticken och kållade ut genom fönstret. "Hon är hemma igen" sa han. På skämt, men ändå på allvar.
Jag kände likadant; åh, jag är hemma igen. Tack för det.

Borås - Vecka två

Andra veckan i Borås är påbörjad.
Jag vet inte om riktigt hur det känns. Ändlöst men ändå stressigt. Det går inte ihop riktigt.

Även om jag kört nästan 15 lektioner är det fortfarande jobbigt varje gång jag får bilnyckeln av min körlärare Stefan. Han skrämmer mig samtidigt som jag irriterar mig på honom. Kan man vara arg på en person man är rädd för? Är man inte arg och förbannad på folk man inte respekterar? Ja,ja. Jag vet inte.

Hur som helst får han mig ibland att bli osäker och tvivlar på mig själv. Han låter mig göra misstag hela tiden och berättar sedan vad jag gjorde fel och säger vad jag måste öva på. "Vi måste bli bättre på att uppfatta saker Moa" säger han på sin underliga dialekt som är en blandning av skånska och göteborgska. Han bara sitter där och låter mig starta bilen med backen i. Låter mig göra fel fickparkering. Kanske har jag svårt för att ta emot kritik, kanske behöver jag inse att jag inte kan och sedan försöka rätta till det. Men det är så jädra jobbigt att behöva ha fel hela tiden innan man kan göra rätt.


Efter att jag fått lugna ner mig inser även jag att det egentligen är bra för mig. Det är ett sätt att se vad man inte kan och göra något åt det. Jag vet. Men fasen vad jag avskyr det.

Nä. Tack vet ja' teorin. Den kan man plugga på lååångt i förväg och utan stressade bilister runt omkring i en lugn miljö utan att behöva ta hundra beslut och ta in miljoner intryck på en sekund.

Usch för körkort...

Framtidsdrömmar

Hela grejen med att jag och Elin bor i en lägenhet i Borås -vi, ensamma, på egen hand- har fått tankarna om en riktig lägenhet att rulla runt i huvudet på mig.

I fredags mötte vi Albin i stan och han frågade om vi hade flyttat ihop. Att han trodde det fick allt att bli lite mer verkligt helt plötsligt. Vi sa så klart nej och skrattade. Han pustade nästan ut.

Igår var jag uppe på vår vind för att leta upp min gamla leksakspistol. Istället fastnade jag på den lilla flisiga träspången med gamla papper och läste om gammal, förlorad, krossad kärlek. Log åt min brytalt dåliga svenska och missbruk av utropstecken. Jag skrev till och med "mej". Det är ju förfärligt. Hur som helst hittade jag även en bordsskiva i mörkt trä. Den har så klart stått där hela mitt liv men inte förrän nu upptäckte jag den. Det var väll rätt läge nu antar jag. Jag blev störtförälskad i den och frågade pappa vart benen låg. Jag ville först ta ner det och använda det som köksbord men tanken på hur illa det skulle matcha hela vår "stil" där i köket fick mig att tänka om. "Det ska du ha när du flyttar sen" sa pappa och jag sken upp. Så klart jag ska ha det! "JA, jäklar va jag ska ha det när jag flyttar!" sa jag saligt.

Min längtan efter lägenhet stiger i takt med allt jag samlar på mig. Jag är i stort sett redo att flytta. Jag har i stort sett allt man behöver. Säng, soffa, TV (om den anses vara min), grytor, koppar (i mängder), fat, glas, bestick, brödrost och nu även ett bord. Nästa steg får bli stolar i olika former. Kanske en dator...

Okej. Det är mycket man behöver som jag inte har men jag har ett tag på mig.

Blogg-förbud.

Förlåt för den sensationellt dåliga uppdateringen på min blogg. Jag och Elin har varit i Borås hela förra veckan och av någon outgrundlig anledning går det inte att publicera mina inlägg från den bärbara dator jag använder där.

Det kanske är bra i och för sig eftersom jag då kan få all tid till att plugga teori eller bara slappna av. Det kan kanske vara bra för mig att tvingas avstå från bloggande. Men nu vet ni i alla fall varför det varit så tomt och tråkigt här. Det gör lite ont i mig att inte ha kunnat meddela detta förrän nu men så är det i alla fall. Här kommer i alla fall två nya uppdateringar. Kram

Borås - dag 1

Första kompletta dagen i Borås.
Det tog ett tag att somna igår kväll tack vare nervositet, bilar och hög musik. Ändå vaknade vi innan klockan ringde i morse och kunde ta det lugnt hela morgonen innan det var dags att gå ner mot centrum. Det var ett lugnt och kyligt Borås vi vandrade genom och dagen kändes oändlig. Tack och lov har hela dagen gått förvånansvärt fort. Efter att ha tagit sig igenom den första körlektionen var det andra mycket lättare. Nu hade vi ju kommit igång.

Efter att vi kört den första lektionen satte vi oss på Wayne´s Coffe där Elin drack latte och vi satt där två timmar för att plugga teori innan det var dags att köra igen. Vi bokade även in oss på teorilektionen senare på kvällen och blev alltså inte klara med dagen förrän kl 19:00. Nu har vi ätit lite och slappnat av med varsin dator i knät.

Med en dag avklarad, värre än de kommande, känns det faktiskt ganska lugnt. Jag är inställd på att plugga stenhårt och verkligen satsa. Jag vill så klart fixa detta så snabbt som möjligt och hinna ta mitt körkort innan de stänger för sommaren. Det är...möjligt... ja det kan gå. Det ska gå.

30-års kalas

För ett ganska bra tag sedan hade Mikael kalas för att han blivit 30. De hade dukat upp långbord i trädgården och ställt ut kylskåp fulla med smörgåstårta och rabarberpaj. Värdet var strålande och vinden blåste tacksamt. En bit in i kalaset gick jag, mamma, Maggan och Oscar på en liten promenad i det vackra Loo. Här ser ni det.

När vi kom tillbaka lekte vi med Wilma i sandlådan, grävde, slog och lyfte sand jätte högt i luften.

Ett steg närmare drömmen

Jag måste ju göra ett inlägg och skriva om min dag. Även om jag inte orkar.

Idag var den min första jobbdag på Nygrens Café! Det är ett fantastiskt steg i rätt riktning.
Det är riktigt stressigt och fruktasvärt varmt men kul. Inte JÄTTEKUL men kul. Det blir nog roligare när jag inte är så osäker och nervös längre. För tillfället är jag skräckslagen för kontantknappen och ofärdiga mackor. Ett räkna ut växel är inte min bästa egenskap kan man säga. Nä, jag kan göra kaffe och servera kakor istället. Det passar mig bättre.

Det var som att gå och vara lite spänt hela tiden. Som att, vid varje ny kund som klev in var det en ny utmaning och jag tänke; "tar de aldrig slut! När blir det enkelt?" Det hela gick ändå väldigt bra, tror jag. Personalen verkade nöjda med min insats och jag lyckades vara trevlig mot kunderna. Jag har lite ångest över att jag kan ha gett någon för lite växel tillbaka eller att jag orsakat fel i kassan genom att ge tillbaka för mycket.

Atmosfären är å andra sidan fin. Jag älskar ju hela stället. Allt är bedårande. Jag förvånades hela tiden över fina detaljer som tex starkt mönstrade kakelplattor här och där inne i köket eller den fantastiska toaletten. För att inte tala om bröden! de har verkligen de mest enastående mackorna! Men det tar vi en annan gång. Nu vill jag sova :) Imorgon ska jag dit igen. Tänk om jag blir tvungen att lära mig göra latte då?!

Liten på jorden

Stockholm

På sätt och vis började redan redan i torsdags kväll. Då träffades vi alla; jag, Elin, Frida och Pyttan hemma hos Pyttan för att äta pannkakor och mysa inför det stora äventyret som väntade oss dagen efter. Marcus gav oss sällskap och hela kvällen var yper mysig. Dock kunde nästan ingen av oss sova en blund vilket gjorde den långa fredagen extra lång. Hur som helst. Klockan ringde 04:30 dagen därpå. Då tog vi våra färdiga mackor och åkte ner med Pyttans pappa till stationen. Morgonen var kall men värme väntade oss.

Tågresan gick mycket fortare än jag förväntat mig och kl 08:30 ungefär, var vi framme i huvudstaden.

Vi köpte latte i gamla stan och satte oss vi vattnet för att äta mina medtagna bullar. Efter den lilla fikastunden bar det av till fotografiska muséet för att se på bland annat Albert Watsons bilder som Elin upptäckt är helt fantastiska.

Efter muséet strosade vi runt lite i gamla stan och styrde stegen mot drottninggatan och shopping.

Vi köpte jordgubbar och bigaråer på Hötorget och vilade fötterna i skuggan innan vi begav oss mot Urban Outfitters; dagens andra måste. Butiken var underbar! men kollosalt varm. Allt där inne är så himla fint men priserna är ganska höga. Elin och Pyttan köpte i alla fall varsin superfin sak.

Tågresan hem var hes och härlig, tyckte i alla fall jag. Även den gick fort och snart stod vi på perrongen i Alingsås igen.

Under hela resans gång skrev vi i varandras böcker. Det kommer bli de mest fantastiska minnena. Jag riktigt längtar efter att bli gammal och skruttig och läsa alla fina texter folk skrivit till mig under mitt liv. Tack flickor för den fenomenala dagen. <3