Glassbilsjakt.

Igår, söndag var en lång och underlig dag. Mitt humör gick upp och ner konstant och jag kämpade för att inte ta ut det på pappa.

Vi körde lite i Alingsås med bilen och övade parkering vid Willys. Jag gav snabbt upp när allt gick emot mig och kände bara för att köra raka vägen hem och lägga mig i soffan. Istället åkte vi mot Vårgårda för att köra i en stad jag inte känner till fullt lika mycket. Vi tog en krokig väg dit och åt banan vid Sine bastu. Solen värmde oss och man kunde skymta en svensk sommar i vassen vid ån.

Färden fortsatte på kurviga vägar som pappa åkt på när han var yngre. Jag han inte kolla så mycket på alla hus han pekade ut och den fina naturen vi for förbi. Väl inne i Vårgårda tänkte vi stanna och fika på kanske det enda café de har men det var stängt. Istället åt jag för kanske första gången i mitt liv på Rasta. Det var som jag förväntat mig; ganska simpel mat och nästan usla kakor, men kaffet var gott och hungriga var vi, så det smakade förvånansvärt bra trots allt.

Efter ett tag bytte jag och pappa plats när en dal i mitt humör nådde botten och jag inte hade lust till någonting alls. På det sättet kunde jag njuta av naturen hela vägen hem. Väl hemma la jag mig i solen och låg där tills Oscar och Maggan kom och pratade. Under tiden fixade pappa maten och jag tänkte inte på att hjälpa till en enda gång. Det var väldigt skönt.

Kallopsen var supergod. Köttet smälte i munnen. Oscar gjorde oss sällskap under hela måltiden ute på altanen. Vi talade om vad allmänbildning är och vad som hör dit. Vad ska man veta för att vara allmänbildad? Samtalet var intressant och härligt.

Efter maten hörde vi glassbilens skärniga melodi eka över trädtopparna på andra sidan järnvägen. Jag fick ett intensivt sug efter glass och det hela slutade med att jag och pappa hoppade in i bilen för att jaga denna glassbil. Vi misslyckades och åkte hem i tron om att den kört bort mot Ingared. Väl hemma hörde vi den igen och ser hur den svänger ner till badstranden. Jag överväger att åka ner med cykel till missionshuset och vänta på den där men pappa övertalar mig att vänta och se när den åker förbi på andra sidan "ängen" på framsidan. Vi väntar med hör aldrig någon melodi. Jag försöker febrilt att mätta mitt sug och det slutar med att jag slevar i mig en liten skål med hallon och vispad vaniljsås från dagen innan. Det var väll helt okej, men inte som glass...