Piggare

Jag hoppas att det kommer något gott ur den här sega, långdragna sjukdomen.

Kanske har 6 dagar av hostande haft en liten inverkan på mina magmuskler.
Kanske har jag vilat upp mig så att jag klarar mig galant fram till närmaste lov.
Kanska har jag fått en ny insikt om hur värdefulla de små sakerna är i livet, som att bara känna sig pigg och frisk.

I tisdags kväll, efter att jag tagit en ipren och den hjälpt mot den krossande huvudverken jag hade, kunde jag sätta mig upp i soffan utan att frysa om ryggen, svettas eller ha ont någon stans. Den ny funna orken var en sådan lättnad att jag nästan ville sjunga. Istället sträckte jag mig efter pappa och drog i honom för en kram. "Tack gode gud att jag mår bättre" sa jag in mot hans mage och snabbt där efter "Peppar, peppar ta i trä". Samma kväll hade jag feber. Bajs.

Till idag dock, har jag sovit en hel natt utan varken feber eller huvudverk. En aning svettigt har det varit men sådant får man ta.
Jag skall kanske våga mig iväg till sista lektionen idag. Psykologi. Det känns som det enda som är lite värt att gå på. Dessutom saknar jag alla.
Jag ska se om mamma tillåter det.