Det strömmar känslor

Ibland får jag attackkänslor med hemlängtan, julkänsla eller en kraftfull mix av dem båda. Det är på något sätt både lite mysigt och smärtsamt på samma gång. Det hugger och suger till i bröstet men längtan är samtidigt som en sur karamell som man ändå vill suga lite på, trots att det kanske smärtar på tungan. När längtan börjar närma sig slutet och man inte längre behöver längta längre, då blir man nästan lite ledsen. Försiktig men ivrig att längta lite till, suger man eller kanske till och med tuggar i sig den sista biten och lämnas med inget. Bara eftersmaken. Jag vill egentligen inte göra den liknelsen men ibland kan bristen på längtan och att istället vara där vid målet, vara en besvikelse och man stoppar ännu en sur karamell i munnen för att kunna längta åter igen.

Så klart är det inte alltid så. Att längtan är det bästa i det hela och att själva målet inte är något att hurra över. Liknelsen slutade bara så.

Jag längtar i alla fall efter att ta en dusch mitt på dagen i Timmervik med vetskapen om att jag kan ta det lugnt. Att jag inte måste skynda för att se till att någon gör läxor, börja med maten och ha den klar innan halv sex för då måste vi iväg till pianolektionen. Istället för det vill jag att mamma står i köket och lagar mat och jag vet så innerligt att det kommer bli gott. Efter duschen vill jag bara halka i myskläderna och glida ner i soffan vid tvn och kolla på skräp. Jag vill att mamma ropar att maten är klar och jag vill att magen ska kurra något enormt, överlycklig över potatisgratängen som ryker i formen och kycklingen som dryper i stekpannan. (Drägglar nu)

Jag vill ligga stilla i grannarnas soffa och inte göra någonting. Svara på frågor om London från släktingarna. Fråga dem vad som hänt medan jag varit här. Jag vill känna känslan som bara infinner sig på julafton då man går lite ifrån alla människor och hör dem på avstånd. Distansen gör att man bättre kan förstå vad som faktiskt händer. Man får ett bättre grepp om nuet om man går ett steg tillbaka. Då känner man julkänslan strömma igenom en. Kärleken till alla människor som sitter i rummet intill. Charmen i det de säger. Doften från maten som lagas i köket. Ens egna, varma hjärtslag. Man kanske till och med ser vintern utanför fönstret och kontrasten stärkt ännu mer.

Detta vill jag ha nu. Nu tack.