Med mor och far i London - Söndag

Söndagsmorgonen var ohyggligt grå och det regnade. Vårt hopp för en fin dag sjönk en smula men enligt tidningen skulle det ljusna framåt förmiddagen. Istället för att ta oss ut i regnskuren och leta frukostställe, bestämde vi oss för att det rostade brödet från hotellfrukosten faktiskt luktade ganska mumsigt. Mamma fick där med sin hotellfrukost och engelska frukost i ett. Jag och pappa tog enkel. Det var knappast en frukost i min smak men jag var glad för det fanns hederligt kaffe som man kunde ta no-stop.

Dagen var ämnad för att strosa runt i Soho och Covent Garden så när vi mot slutet av frukosten (vi satt  kvar ensamma, sist av alla) såg något som kunde liknas vid solsken genom fönstren i undervåningen, blev vi otroligt glada. Regnet upphörde och molnen blev en gnutta ljusare. Vi begav oss in mot stan.

Jag bestämde att mamma och pappa skulle få se Piccadilly circus för det är faktiskt ett av de mest påtagliga och verkliga sevärdheterna i London enligt mig. Man kan gå runt det, sitta där, ta på statyn, känna Lononpulsen och alla bussar går dit, typ. Så vi blev en gnutta turistiga.

"Believe it ore not" är typ som ett museum för Guinnes rekordbok. Bara i entren fick vi se världens längsta man, en ko med fem ben (var av det femte stack ut ur ryggen på henne) och en terminator.

Mamma blev förtjust när jag nämnde Kina Town så vi gick den gatan ner och förundrades över lite allt möjligt så som brunbrända ankor på spett i fönstren.

Vi kom så småningom ut ur Kina Town och strosade runt lite i riktning mot Soho. Jag hittade inte riktigt till kärnan av det hela men det gjorde inte så mycket. Vi klev in i en rejäl whisky och spritbutik med cigarrer och flaskor som var samlarobjekt.

Så tog jag med mig mina fina föräldrar till Covent Garden där det som alltid var ett framträdande i undervåningen/gården av marknaden. Vi gick runt lite bland affärerna och stånden men när kylan blev för brutal bestämde vi oss för att gå till ett Nero och drick en kopp av något varmt.

På vägen till Nero gick vi längs med en gata och helt plötsligt träffar vi Frida, Pyttan och Alice inne på ett annat Café/restaurang. Det var supermysigt att få krama dem lite och roligt att mina föräldrar fick träffa dem nu när de är här. Toppen!

Vi hängde på Nero ett slag och fick tillbaka värmen i kropparna. Vi var dock på gränsen till hungriga och fick snart gå ut i kylan igen för att hitta någonstans att äta. Vi gick och gick tills vi kom till Leicester Square och jag bestämde att vi skulle åka tillbaka till hotellet för att där äta på Zizzi som jag sett kvällen innan.

Det blev rödvin/öl/vatten och varsin pizza som en underbar sista måltid för den här gången. Vi gjorde lista av vad som varit bäst och bestämde vad som måste göras nästa gång de kommer hit, då de förhoppningsvis drar med sig fler från släkten.

Vi gick hem tidigt, satt och kollade på karta i mitt och mammas rum ett tag innan vi sa god natt och satte klockan på 05:00. De skull med ett rysligt tidigt flyg dagen efter. På måndag morgon tog vi taxi och jag släpptes av vid Grove Park för att börja min arbetsdag. Kramar och pussar hejdå och så vad den fasligt fina helgen slut.

Tack så otroligt mycket mamma och pappa. Ni är det bästa som finns. Jag älskar er!