Hönö

Vid havet
Fina fina Emilia:)
Elin och Emilia blåser bort

Emma är one of a kind<3>

Sofia, alltid lika strålande vacker
Emilia med sitt flygande hår

Emma och Sofia längst ut på klippan

Emilia lucktar på rökelsen som hon stuckit in i ett hål i väggen

Emma har ätit glass. Mums.

Sofia drack varm choklad

Den fruktansvärna spiraltrappan

Lördagen skulle inte gå åt till att ligga i soffan och försöka undvika att pilla i mina nya hål. Nej nu skulle det bära iväg till Hönö.

Jag mötte Emilia, Elin och Sofia på tåget mot Göteborg kl 10.10. Emma hoppade på i Norsesund och gruppen var samlad. På stationen hängde jag och Elin på så gott vi kunde medan de andra, världsvana raskt styrde stegen mot bussarna. Varken jag eller Elin hade varit i den delen av terminalen förut. Skoj:)

Bussresan till färjan tog ungefär 40 minuter, sa Emilia i alla fall. Jag tyckte i så fall att tiden flög iväg för det var snart dags att klä på sig alla lager kläder igen. Kanske berodde det på Emilias fina guidening;) Under den korta tiden på färjan åt vi bullar som Emilia hade köpt tidigare på morgonen. Mumsigt.

Väl på Hönö blåste det något enormt. Tyckte vi då, det var inte något jämfört med vad som väntade oss. Eftersom det inte gick någon buss fick vi gå till staden. Promenaden var lång men vacker. Jag och Elin såg nog tre eller fyra olika hus som vi ska köpa. Emilia, Emma och Sofia tog sig snabbt framåt med sina longboards medan jag och Elin trampade på så gott vi kunde. Efter ett antal "Det är inte långt kvar" och "Efter den här kurvan är vi typ framme" från Emilia, kom vi tillslut till Hönö "city".

Vi gick i några affärer tills några av oss var hungriga och vi gick till ett pizza stället. Jag kunde VERKLIGEN inte komma på vad jag ville ha och när alla andra, en efter en, kommit på vad de skulle ha och gått och satt sig hade jag rejält med panik. När en familj kom in och skulle beställa bestämde jag mig för en tunnbrödsrulle med tonfisk. Jag ångrade mig med en gång när jag sagt det... Fan tänkte jag. Fan. Det är som att slänga bort pengar. Men oj så nöjd jag blev. Jättegott:)

Efter maten gick vi till klipporna, mot vinden och havet. Ju närmare vi kom desto mer blåste det. Vi la ifrån oss våra saker och sprang iväg mot klipporna och det stormande vattnet. Sofia och Emma ställde sig längst ut på en hög klippa och skrek för full hals. Jag krälande på stenarna och försökte fota, Elin fotade mig där jag låg och Emilia fotade vågorna. Man kunde nästan lägga sig i vinden. Helt makalöst. Jag och Elin la oss i lite lä på en sten och skrattade som två galningar. Vi vet inte åt vad.

Vi tog skydd i ett par skjul där vi satt invirade i filtar och pustade ut. Emilia tände en rökelse och snart skrattade hon och Sofia som galningar. Mycket skratt denna dagen kan jag säga. Flickorna ville nu ha godis men det fick både mig och Elin att rynka på näsan. Ne, kaffe, det vore gott. Så Emilia tog med oss till ett as mysigt glasscafé. Glassen smakade verkligen glass. Krämig och smakrik. (Jag fick smaka av de andra). Nästa gång jag är där ska jag va riktigt jäkla sugen. MUMS

Jag och Elin skull snart med bussen men innan dess hade vi en dryg halvtimme att ta död på. Som om det inte blåste nog, begav oss till vattentornet. När vi gick upp för spiraltrappan skrek vi som galningar då vinden tog tag i oss. Vi la oss på "taket" och såg på molnen som for bi med ruskig fart. Det dånade i hela tornet och vimplarna skakade. Det var mäktigt men riktigt läskigt. Nu, nu blåste det. På vägen ner kom det en rejäl vind som tog tag i oss och det kändes som om man skulle fara iväg med den.

Bussresan hem var även den fylld med skratt. Jag och Elin fnittrade som två småflickor och sa att "vi var höga på luft". Det var nog så. På tågresan lutade jag mitt huvud mot Elins axel och blundade nästan hela resan. Vid det är laget var jag trött. Vi skojade lite den sista biten och jag lämnade en skrattande Elin när jag hoppade av i VB.

Det var en högst ovanlig, kall, blåsig och väldigt, väldigt värd dag. Tack ni fina.
Ni är verkligen det, fina. <3<3<3