Elin Svensson

Jag tror ärligt talat att Elin skulle kunna ta hand om mig.
Jag skulle kunna lägga mig ner och vägra allt men hon skulle dra upp mig, ta mig i handen och dra mig framåt Få mig att fortsätta.

Hon skulle få mig att skratta. Få mig att tala.

Jag skulle kunna bo med henne. Så känns det nu. Ingen pappa, ingen mamma. Nej jag skulle nog klara mig utan dem om Elin tillåter mig att vara barnslig någon gång då och då. (Fast jag skulle nog behöva ringa mamma och prata om mat och ringa till pappa för att höra hans röst. Den hemtrevliga dialekten. Ja det kan man inte vara utan.)

Jag vet inte vad det var som fick mig att vilja skriva det här nu.
Skall jag vara riktigt ärlig, och det är man ju på en blogg (daaah) så var det nog för att Elin avslutade sitt senaste inlägg med "Peace out". Hihi. Att en sån liten grej kan påverka en så.

Det fick mig att inse att jag saknar henne.