En smula nostalgisk så här i kvällssolen.

Det var längesedan jag satt i mammas kök. Trots allt byggkaos, allt det ofärdiga, är det väldigt prydligt och välstädat. Det är konstigt att jag inte ärvt min moders driv till att städa. Hennes tålamod att vika saker prydligt och lyfta saker när hon dammsuger.

Nog att jag är nästan den enda som viker mina kläder på gympan. Jag har för mig att Elin påpekade det en gång. Innan dess har jag inte ens tänkt på det. Det är som jag tänkte om badkar när jag var liten; alla har ett. Alla viker sina kläder.

Det starka kaffet får spädas ut med vatten eller mjölk men å andra sidan finns det alltid varmt kaffe i termosen. Minsta lilla sug och det är bara att välja kopp. Jag önskar lite att jag hade några av alla mina fina kaffekoppar här eller några liknande. Späda, lätta, eleganta. Gärna med rosor på.

Amanda Forser frågade min idag om jag ville hitta på något. Mitt hjärta hoppade högt när jag läste sms:et men dalade sakta ner igen när jag kom på att ja skulle med 3-bussen till mamma. Om hon ändå frågat lite tidigare. Vi pratade dock lite om att hitta på något någon gång nästa vecka eller så. Jag vet att vi har massvis att prata om. Trots det är jag lite pirrig och nervös. Jag undrar lite hur jag kommer bete mig när jag träffar henne. Om jag kommer bli som jag var då eller förblir det jag är nu. Då undrar jag raskt om hon kommer märka någon skillnad och om så, vad tycker hon om mig nu...

Jag och Amanda skulle vara bästa kompisar tills vi blev 18 år. Det bestämde vi en dag när vi lekte i de stora buskarna bakom skolbyggnaden. Där man kunde krypa in i små gångar under löven.
Amanda Forser<3