torsdag 15 april 2010

Slutet på historien om Smetana

Jag skickade iväg en hälsning, en mycket personlig och hjärtlig sådan om ni frågar mig. Två tagar senare fick jag tillbaka ett i högsta grad opersonligt och kortfattat svar från någon person kallad Jyrki. Fem fjuttiga rader där de bad om min adress och tackade för mailet ( ja lite hövlighet hade de allt) undertecknat; Valio Sverige AB.

Så förskräckligt, tänkte jag och skrev till svar:
"Hejsan Valio Sverige AB.
Tack så mycket. Detta uppskatas må ni tro.
Har ni förästen hälsat till Paulina ifrån mig?
Här är min adress: Skogshyddevägen 9 441-60 Alingsås
// Moa Ekman"

Jag var en smula besviken på dem.
Hela historien påminde mig om en bok jag började läsa på (Clara du vet vilken jag talar om) där en mycket bokintresserad kvinna skickar brev till ett bokförråd eller liknande. De uppstår en fantastiskt kontakt mellan de som skriver och en vänskap byggs upp.
Dumt nog fanns det i bakhuvudet på mig och jag hade hoppats på ett lite roligare svarsmail men vad kan man begära...

I går fick jag i alla fall mina rabattkuponger i ett snyggt adresserat brev till mig. 50 kr i tiokuponger blev det. Jag tror bannemig att jag har ätit en god yoghurt ifrån Valio så dessa pengar kan säkert komma tillpass. Se så bra det kan bli.

Tjao.
(Ursäkta)

2 kommentarer:

  1. Ja, ibland vill man att livet ska vara som en bok eller film. Puss min sötunge! Ska vi strosa i haga någon dag? Love <3

    SvaraRadera
  2. Clara: Ja Åh va mysigt :D Jag kan behöva utöka mitt lokalsinne i Göteborg :) När?

    SvaraRadera