Bier på Tånga

I söndags fick jag äntligen fotat bier. Det har varit en pina att inte kunna ta några som helst bilder till mitt reportage i svenskan bara för att det är för tidigt på året.

Men nu, äntligen fick jag och pappa följa med farfar till ett par bikupor för att få oss en närmare titt. Den senaste tiden har jag lärt mig en hel del om bin och farfar har fått berätta alla sina historier med hiskliga armrörelser och stor inlevelse. Jag tror nog att han har njutit av alla frågor från mig och pappa.

Jag och pappa har båda två blivit imponerade av hur mycket farfar egentligen vet. Han är ett riktigt profs. Innan har man bara trott att han gillar att prata men nu när man verkligen lyssnar till vad han säger (och när han håller sig till EN sak) inser man att han kan sin sak. Man är allt leta stolt över att ha en så fin farfar.

På Tånga sken kvällssolen och röken från rökpusten luktade starkt av rökig eld och torv. Farfar, i klädd sin bi-overall, pratade gamla minnen med ett par förbigående gubbar innan han tog med oss till bikuporna. När han lyfte på locket hördes ett dovt brummande ljud och igenom plastlocket såg man de små, gråbruna bina krypa runt.

Jag vet inte om farfar var förvånad av att jag vågade gå så nära. Jag var inte ett dugg rädd. Dessa bina var otroligt lugna och snälla så jag kunde gå hur nära som helst med kameran och knäppa bilder. Farfar lyfte i varje ram och förklarade medan han gjorde det. Vi fick se en drottning och små, små larver. Det var konstigt nog väldigt mysigt att stå där med min pappa och farfar i solen. Jag kände mig... äldre.

Nu är reportaget klart i alla fall. Layouten blev inte så bra som jag hoppats. Jag borde kanske tagit några mer sidor så jag slapp trycka in bilderna. Nu är det i alla fall inlämnat och förhoppningsvis får jag ett högt betyg.

Tack Farfar för att du har svarat på alla mina frågor och för att du hjälpt mig på alla sätt och vis. Tack<3