dröm.

På den långa anslagstavlan i medias korridor sitter en lapp om ett företag som söker ungdomar med skrivarglädje. De söker ungdomar mellan 18 och 25 år som skall hjälpa dem att skriva en pjäs. För att bli antagen skall man skicka in en text som antingen skall handla om mötet mellan två personer som man hittar bland annonserna i en tidning och det andra temat kommer jag inte riktigt ihåg. Man kommer i så fall att gå på möten två gånger per månad fram till sommarlovet och antagligen skriva en pjäs med alla de andra som sedan kommer spelas upp. Dessutom får man betalt för detta! Jag antar att, blir man antagen så har man det som krävs. Då vill de ha med en. Det låter ju helt fantastiskt. Fruktansvärt nervkittlande, fasansfullt, läskigt och darrigt men åh så kul. Åh... tänk. tänk... Det är nästan så att jag blir poetisk bara jag tänker på det. Jag kan se mig själv sitta på en stol med korslagda ben och uppsatt hår. Ett block i knät och en penna i handen som jag biter lätt i när jag tänker. Sedan släpper jag, skriver några rader, stannar upp och skriver klart. Sätter tillbaks pennan mellan tänderna och läser det jag just skrivit. Kanske ler jag. Ska jag göra det? Ska jag våga?