Lite om mig. Att jag är som jag är. Förstår ni.

Jag är en sån där människa som måste be om ursäkt hela tiden. Som till exempel på idrotten igår när vi spelade innebandy. Varje gång jag missade bollen eller sköt helt tokfel utbrast jag högt ett; "Åh nej va dum jag är!", utan att tänka på det. Det var inte ens något jag ville säga, det bara for ur mig. Jag kände mig istället mer dum efteråt. Här går jag och pratar för mig själv och alla som vill höra, typ. Jättedumt faktiskt. Usch.

Ett annat exempel är att jag ber om ursäkt för saker jag får. För typ sex år sedan när jag köpte och delvis fick min mobil som jag har nu, tog det nära på en hel dag innan någon såg den. Då blev jag påkommen av Amanda och hon sa förvånat; "Men Moa, har du fått en ny mobil?!" och sedan var det ute i det öppna. Jag ville alltså inte skryta. Jag ville inte heller att någon skulle se den och då tro att jag lite diskret försökte visa den. Det kanske inte är samma sak som att be om ursäkt men det är samma låga självkänsla. Tror jag.

Jag är nästan arg på mig själv för att jag håller på så. Jag VET att jag inte behöver skämmas eller dra tillbaka mig själv på det viset. Jag beundrar folk som värdigt går runt utan att verka präktiga. De är lixom bara allmänt stolta och glada för vad det än är de har eller har gjort. Troligtvis sitter det här kvar sen barndomen då jag var väldigt blyg. Jobbigt blyg. Trots det var jag populär när vi var små. Jag och Kim var favoritkompisarna om alla fick välja. (Titta, nu berättar jag detta utan att skämmas. På sätt och vis skryter jag lite. Lite jobbigt är det men också helt sant).

Det bästa med att jag valde media är att jag blivit den jag är idag. Jag är öppen, utåtriktad, glad och omtyckt. Folk säger att jag är fin och söt. Att jag är duktig på det jag vill vara duktig på. Kan det bli bättre? Fortfarande finns delar av mitt gamla liv kvar i mig. Som det här ursäkts-begäret eller tvånget. Jag kan fortfarande inte ta för mig riktigt. Kanske tycker jag på sätt och vis om det hos migsjälv. Att jag är ödmjuk. Kanske.

Oj va jag pratar gott om mig själv här då. Kanske har jag blivit av med de där blyga och tillbakadragna?