Ni gör mig lyckig.

Folk har sagt de mest godhjärtade och finaste sakerna till mig det senaste. Att jag är duktig. Att jag är fin. De skrattar åt mig för de tycker jag är rolig.

Frida frågade mig idag om jag tränade. Bara så där frågade hon det. Jag sa ja och studsade fram till henne och fnittrade i hennes öra och frågade varför hon frågade det. Hon tyckte bara att jag såg...tränad ut. Eller vad hon nu sa. I alla fall märkte hon det tydligen. Sedan skämtade vi lite om att jag var en biff och gick iväg i solskenet och det var det. Men inuti mig är jag fortfarande varm och mina ben vill studsa och röra på sig.

Emilia pratade idag om en bok hon läst som heter; att välja lycka. Den verkar fullkomligt genialisk. Den utgår ifrån att alla alltid kan välja lycka, vilket val man än står för. Det går alltid att se det positiva med sakerna. Man behöver inte klaga så förbaskat mycket. Men drar bara ner sig själv och alla andra då. Hon berättade att den boken förändrat hennes liv och att den gjort henne så mycket gladare och lyckligare. Hon har lyckats med det helt på egen hand. Det gäller bara att ändra attityden till allt.
Dessutom berättade hon att hon ändrade sig själv när hon började gymnasiet Att hon inte ville vara den hon var då. Hon har inte alltid varit så utåt och glad utan brukade vara väldigt blyg och osäker som person. Det är absolut inget sommärks på henne.

Jag tror att många valde att bli de de är idag när vi började gymnasiet. Det var en perfekt nystart. Jag vet att jag själv gjorde det. Tack och lov.

Nu ska jag i alla fall följa i Emilias fotspår och börja se lycka i allt. Åh va jag längtar!