Ljusa kvällar nalkas.

Drar en filt runt mig och vaggar till Neil Young lite. Det är fortfarande inte mörkt ute och det är helt fantastiskt. Snart kommer man behöva dra ner persiennerna för att kunna somna. Ja, jag blev inte sjuk. Lite attans, lite åh vilken tur. När jag låg i sängen igår och frös och harklade mig och svalde med en svidande hals kände jag hur förtvivlat jobbigt det är att vara sjuk när man vell ligger där och inte kan somna. Dagarna är ändlösa och nätterna likaså. Man vaknar och känner sig torr i hela kroppen och måste svälja fem gånger innan strupen och munnen går att använda igen. Nej fy, det ville jag inte ha. Så jag bad en liten, outtalad bön om att slippa det och så blev det. Tack. Dagen har varit rasande fin med soligt väder, ett lyckligt, osjukt humör och fina vänner på Sallys. Att rida på ryggar, krama kinder och leka man gör ibland livet extra förträffligt. Prova. P.S. Emma, det funkar inte med skift-tangenten längre. Jag är radlös och rådlös...