Surprise, surprise, mega-nice

Min 18-årsdag var så, så minnesvärd.

De här två tjejerna mötte mig vid Grand hotell i Alingsås halv 6. Jag hade packat med mig pyjamas, tandborste och eventuella förnödenheter för det hade jag blivit tillsagd att göra i det brev jag fått av Elin några dagar innan. Vi började vandra arm i arm mot centrum

Vi gick in i Storkenhuset. Jag börjar ana en kväll på Magiamo men istället för att åka upp för rulltrappan sätter vi oss ner på första våning. Elin frågar mig om jag vill gå på toa och jag undrar varför, ska vi till ett ställe där det inte finns toa?

Jag blir tillsagd att ta upp min Ipod. Aha, nu börjar det.

Med hörlurarna i öronen satt de på mig en ögonbindel och ett par hörselskydd. Jag skulle inte få höra ett dyft. Vi skrattar hysteriskt.
Nu är jag redo för kvällen.
Jag känner på både Elin och Ellen att detta är jätte kul, båda skakar av skratt. Vi går ut ur storken och mot... ja det vet jag inte. Och så ska de stanna och ta kort, om och om igen. jag fattar ingenting och gömmer mig i Elins nacke.

Efter en ganska lång promenad hamnar vi på stationen. Det blir lite kaotiskt när de ska lyfta upp mig på tåget med det löser sig. Sedan börjar en mörk tågfärd till Göteborg. Vid det här laget har Pyttan och Frida gjort oss sällskap. Jag anar det eftersom jag känt Fridas lukt när hon klappade mig på kinden och tyckt mig höra Pyttans skratt.

De håller på och petar på mig hela tiden. Mycket underhållande kan jag tänka mig. De testar hur jag ska reagera på olika saker. Tex flyttar Elin och Ellen på sig så att jag inte har någon brevid mig och jag börjar ropa lite smått efter dem.

I Göteborg blir det svårt att ta sig av tåget men vi får hjälp av en manlig vän till Frida, Pyttan och Ellen. Han plockar upp mig och lyfter mig av från tåget. Sedan går vi i kylan till restaurangen. Där möts vi av Emma, Emilia och Ida som också ska vara med. Detta vet ju såklart inte jag. Jag har bara ont i mitt öra vid det här laget.

Vi går in på restaurangen och jag skriker mer än jag anar. När jag äntligen får ta av mig ögonbindeln möts jag att kamerablixtar och starka ljus. Alla ler mot mig och det är så många där! Så många fina människor som vill fira mig! Jag känner mig så tagen och så berörd. Mina händer skakar och jag kan inte riktigt prata. Jag är så lycklig att jag skulle kunna flyga iväg och lyfta med mig allihop. Vi äter god mat och dricker drinkar, skrattar och pratar.

Tänk va lycklig man kan få vara ibland. Tänk att få ha så fina folk runt sig.

Tänk att jag har vänner som fixar sådant här till mig. Tänk att jag är så jävla lyckligt lottad.

Tack flickor.

Tack.