Snart dör vi...

Idag var vi 10 personer av klassen i skolan. Det måste vara rekord för våran del. Det berodde antagligen på att vi bara hane svenska, inställd livskunskap och en onödig gympalektion på vilken vi skulle vara ute och åka pulka.

Dagen började slappt och har knappast blivit bättre. Två lektioner med Lars där han på en av lektionerna visade upp och läste en bit ur mitt magasin om Helena Backmark. Han nämnde många gånger att det var en bra text och varje gång hoppade mitt hjärta högt inom mig. Åh, va det är underbart när folk gillar det man gjort.

Vid slutet av lektionen kom Tommy in och berättade den tråkiga nyheten att Sonja, våran idrottslärare var sjuk och tyvärr inte kunde ha någon lektion. Jiho, tyckte vi. Jag och Elin beslutade oss ändå för att äta lasagne i skolan och vänta till klockan 12 då hennes buss går.

Nu sitter vi, denna slappa dag och väntar på att tiden skall gå... Visst kan vi göra nytta, men det är inget man sätter igång med frivilligt. Nej, istället skall vi åka till stan om en kvart och strosa runt där i en halvtimme.

Jag är säker på att tiden, på något sätt kommer flyga förbi oss och att vi snart skall kramas hejdå. I morse pratade vi om hur fruktansvärt fort tiden går och att den förmodligen bara kommer gå ännu fortare ju äldre vi blir. Vi fick smått panik när vi förstod att vi snart skulle upplevt allt som ungdomen har att erbjuda och att döden inte var långt borta. Vi vill inte påstå att vi överdrev, nej vi tar bara till stor försiktighet och skall nu använda tiden väl. Typ...

Nu går snart bussen och jag behöver antagligen kissa innan vi skall gå så det är bäst att jag slutar... Moatoa is my name....