Oh, happy day

Första skoldagen efter det långa, härliga, vintriga jullovet.

För första gången någonsin såg jag fram emot att börja igen. Jag saknade ordningen som man får i vardagen och orken man tycks få av att komma ut ur huset och göra saker. Jag saknade disciplin och till och med läxorna. Jag trivs med att ha läxor i början av en termin. Då är man duktig och gör dem, tänker att man ska vara lika duktig hela vägen. Jag känner mig ordentlig, sofistikerad och hoppfull när jag planerar in saker i kalendern och skriver upp inlämningar. Jag har koll på allt i början. Fast mest av allt längtade jag efter att träffa klassen igen. Skratta igen. Åh, denna underbara klass jag har!

Självklart började dagen dåligt då tåget var försenat och jag fick se det tidigare tåget (som även det var försenat) åka ifrån mig när jag raskt stegade ner för backen. Då börjar tankar som "Om jag bara..." eka i huvudet och man förbannar sin vanliga otur.

Jag har en filosofi som menar att man har en viss mängd otur varje dag. Det är alltid något som måste skita sig och gå snett. Det är ganska betryggande att tänka så när man precis ramlat eller när det står klart för en att den ultrasnygga tröjan som bara kostar 40 kr inte finns i din storlek. Då kan man trösta sig själv med att tänka att; "Ja då har jag haft min otur för idag då". Det är inte mycket till tröst men det är bättre än inget och om man verkligen tror på det kan det faktiskt ha effekt

När man klev in i Mediahuset kändes det som att komma hem. Allt var som vanligt. Fina, fina media. På svenskan blev det flamsigt och jag, Alice och Elin satt som vanligt och skrattade i vårt hörn vid fönstren. Härligt.

Efter skolan gick jag och Elin till Classic Coffehouse för att ta en fika. Elin som har blivit (eller skall bli) oerhört hälsomedveten, tog en smarrig macka och en kopp varmchoklad. Jag, å andra sidan, tog en kopp kaffe och en stooooor, maffig kanelbulle. Det var sådär lagom degig som jag bara älskar och smakade mycket kardemumma. Mums säger jag bara!

Där satt vi och pratade skit och skrattade, så som man gör på kaffé. Sen tog vi en sväng inne i Storkenhuset i väntan på tåget/bussen. Vi köpte även böcker på Bokia vilket fick mig att känna mig väldigt sofistikerad. Jag gillar den känslan. Nu är det slut med att lägga ut pengar på onödigheter! Inte mer denna månaden.

Om jag känner mig själv kommer jag senare ikväll att skriva ett nästan lika långt inlägg. Jag ber så om ursäkt. Det kan inte vara lätt att försöka läsa min blogg.