Idag fyller min skönsjungande kusin Sandra 19 år.
Grattis till dig! :)
Detta betyder såklart kalas. Jag älskar kalas! Speciellt Ekman-kalas. Det innebär nämligen kakor,kakor och åter kakor. (Ekman innebär också att man överdriver en hel del, ta därför detta med en liten nypa salt).
Och kakor det blev det serru. Goda som bara mina fastrar kan göra dem. Pappa kom fram till mig och viskade, varför han nu gjorde det och sa att sockerkakan nästan smakade som hans mammas, farmors. Han har tjatat om den underbara sockerkakan i hela mitt liv. Hoppas han sa detta till Birgitta som bakat kakan.
Det kom fram att min faster Annika har läst min blogg. Jag blev både förvånad och glad när jag hörde det. (Det är lite läskigt att skriva nu när jag vet att hon förmodligen kommer läsa detta men jag fortsätter som innan). Hon hade kommit på iden att jag skulle börja ta kokboksbilder, göra en kokbok. Den tanken har redan slått mig. Tänk vilken grej! Jag vill!
Jag och mamma har även pratat om ett smörgåsfik som jag ska ha. Mina smörgåsar är ju smått omtalade bland mina nära och kära. Fem centimeter höga, fyllda av sallad. Dessutom skapar jag ju egna varrianter av underliga ingredienser så som kall färskpotatis, dill, ägg, frukt. Jag ska döpa dem till namn som: "Den gången då jag och mamma hade dille på creme fraich", eller "Den gången vi hade rester efter grillkvällen". På så sätt kan man lista ut vad det kan vara för slags mackor. (Det ska såklart stå vad som är på vid sidan om).
Så skulle jag bo på Irland, vara otroligt snygg, ha ett enormt hus med massa rum, ändå ha en lägenhet i Gamlastan, vara ung, ha massa kläder (kavajer och skjortor är ett måste) och vara lycklig. Åh va det skulle vara rolig!
En dröm.
Man får drömma.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Jag satt och smålog för mig själv (och för Ellen i webkameran) när jag läste det här inlägget.
SvaraRaderaEn kokbok vore verkligen din grej!
Och sen det där med smörgåsarna, det är verkligen din specialitet! Det finns inte en människa som har så myckt grejer på sina mackor och får det att se så gott ut som du gör.
Irland är dock förbjudet. Jag förbjuder dig att flytta dit. Punkt slut.
<3
/Elin
Hihi:D Ja jag tycker faktiskt också att det våre kul. Det skulle nog bannemig kunna gå. Jag kanske skulle klara det? Kanske! Tack:)
SvaraRaderahihih söta du:) Om det blir Irland, blir det inte det på länge. Dessutom vet jag inte om jag klarar av att flytta ifrån alla. Från dig tex. KRAM(L)
Klart du skulle klara det :) Du är ju du! Nog för att det kanske skulle ta tid, men vad gör det? Vi har all tid i världen. Nu pratar jag som om jag skulle vara med i det här projektet, men icke sa Nicke. Haha, jag bara kände att det lät bättre att säga "vi" än "du" i det här läget, jag kommer väl förhoppningsvis inte dö än på ett tag :) Vad jag babblar..
SvaraRaderaVåga inte flytta ifrån mig! Jag kom på ett resemål vi skulle kunna göra. Det är inte så långt men det vore hur underbart som helst. Hihi, du får lov att fråga mig om detta när vi talas vid nästa gång :)
<3
Hahaha:D Tack för att du tror så på mig:) Du ska INTE dö. Inte om jag får bestämma. Angående att du babblar kan jag ju säga så här att; när jag såg all text blev jag jättegald och bara ville läsa, läsa, läsa!
SvaraRaderaMen jag kommer ju glömma av att fråga dig om det!!! Nyfiken!!
Du skriver intressant Moa :-)
SvaraRaderaÄven om jag inte orkar läsa allt...
// No.1 fan :-)
Oj. så jag har ett No.1 Fan :P Det var inte dåligt.
SvaraRaderaJag låssas som om jag bara läste första raden:) Det andra var inte lika roligt att läsa som det första...
Och mamma har skvallrat så nu tjuvläser jag också, mwuhaha! Men så försiktigt och snällt så.
SvaraRadera/Kusin Josefin
Josefin kusin: Du är så välkomen att läsa så :) Jag blir lika tacksam varje gång någon har skrivit något och jag vet att de har läst.
SvaraRaderaDet är svårt att tro men jag vet att du är snäll, innerst inne ;)