dröm.

På den långa anslagstavlan i medias korridor sitter en lapp om ett företag som söker ungdomar med skrivarglädje. De söker ungdomar mellan 18 och 25 år som skall hjälpa dem att skriva en pjäs. För att bli antagen skall man skicka in en text som antingen skall handla om mötet mellan två personer som man hittar bland annonserna i en tidning och det andra temat kommer jag inte riktigt ihåg. Man kommer i så fall att gå på möten två gånger per månad fram till sommarlovet och antagligen skriva en pjäs med alla de andra som sedan kommer spelas upp. Dessutom får man betalt för detta! Jag antar att, blir man antagen så har man det som krävs. Då vill de ha med en. Det låter ju helt fantastiskt. Fruktansvärt nervkittlande, fasansfullt, läskigt och darrigt men åh så kul. Åh... tänk. tänk... Det är nästan så att jag blir poetisk bara jag tänker på det. Jag kan se mig själv sitta på en stol med korslagda ben och uppsatt hår. Ett block i knät och en penna i handen som jag biter lätt i när jag tänker. Sedan släpper jag, skriver några rader, stannar upp och skriver klart. Sätter tillbaks pennan mellan tänderna och läser det jag just skrivit. Kanske ler jag. Ska jag göra det? Ska jag våga?

Lite skolk och man får gjort så mycket mer.

Eftersom jag och Elin var klara med förr-förra veckans uppgift i fota hade inte nååågonting att göra idag. Istället för att sitta vid en dator tills vi fick gå hem tog vi tag i saken och hoppade på 11:48 bussen till stationen. Förta gången någonsin satt vi inte först i klassrummet för att bli uppropade... Oj, oj, oj. Nej. Jag hade viktigare saker för mig. Som tex att baka bullar till kalaset. Förutom dessa blev det en klippt längd. Den första jag någonsin gjort faktiskt. Den blev lite misslyckad och en aning degig i botten men jag gillar ju sånt. Dock skall det inte bjudas på den på lördag.

Elin ringde för att ge mig ett bra recept på biskvier. Även det här är första gången för mig. Tanken var att baka något glutenfritt. Dum som jag är sabbade jag detta. Det stod i receptet jag hade att man skulle platta ut mandelmassebottnarna med mjölad han så då gjorde jag det. När det var 4 stycken kvar på plåten stannade jag upp och svor. Fruktansvärt irriterande. Som tur var hade jag kvar lite mandelmassa så jag kunde göra några glutenfria.

Mamma bad om bilder på skor. Här är de. Blåa och vita Adidas. Super fina! De ända träningsskor som jag tycker är snygga. IH!

När jag låg på golvet i kvällsljuset kom lille Kewin och strök förbi kameran. Hans haka var orangefärgad av hårdisar. Det såg ut som att han hade rött skägg. Sött

Så till sist kuddarna. Två mönstrade och en avlång, veckad. Också riktigt fina.

Dagen firades med oplanerat-god mat som njöts i väl en halvtimme. Fint

Om det är okej att ändra sig en smula så vill jag du ha Swedish Grace-muggen i färgen Is istället för Äng. Jag och Elin var inne på Cervera idag och kollade runt lite. Då fick chans att jämföra lite och kom då fram till det. felåt felåt... Den började med inställd religionslektion. Tack och lov fixade vi så att vi kunde börja svenskan och Punktarbetet tidigare. Tack vare det slutade våran dag redan 10:40. Jag, Elin och Ellen traskade in till stan för att där äta lunch. Det slutade på Sallys med en Alice. Vi åt gott och fikade lite efteråt. Elin följde med mig och kollade på träningsskor. Jag är i stort behov av det eftersom mina nuvarande ger mig blåsor under fötterna och onda lilltår. Jag fastade genast för att par ljusblå Adidas. Jag har kollar på liknande väldigt länge och priset 700 var ganska bra. Jag la undan dem då jag inte har den typen av pengar. På vägen mot solskenet ute vid torget såg vi Marcus på cykel och fick varsin kram. Så småningom gav vi även varandra en kram och gick skilda vägar. Jag gick till hälsostudion för veckans enda träningspass. Jag kände mig riktigt duktig efteråt Jag går dit och känner att jag vill skita i det. Att jag ska ta det lite lugnt idag. Sedan slutar det med att jag har en svettrand på ryggen och skakande ben. Bra tycker jag. Jag mötte upp pappa i stan för att gå och fixa med mitt bankkort. Det hade jag kunnat göra helt själv men han hjälpte mig i alla fall med det absolut viktigaste. Vi köpte mina skor. Pappa log när han såg vilka jag valt. Jag tror han tycker om dem lika mycket som jag. På vägen ut från affären började jag bestämma avbetalningsdag men pappa stoppade mig. (Nu vill jag börja försvara mig själv. Förklara bort att pappa betalat mina träningsskor... ) Han visade mig allt han hade kvar på sitt kort. Sa att han kunde väll få ge sin lilla dotter det hon behövde så att hon blev glad. Jag tackade och tog emot. Än har jag inte fått mitt studiebidrag. Om jag hade köpt skor för en månad sedan hade det varit självklart att pappa skulle betala det. Jag försöker tycka att det här är okej och jag försöker säga det rakryggat. Japp. Min pappa köpte mina träningsskor. Förutsom skor kom vi även hem med vääärlden största påse från Hemtex. Två kuddar med ett bladmönster i grönt och vitt och en avlång, djupt grön kudde med veckat tyg. Det ser lite ut som gälarna på en fisk. Jag älskar den! Nu ligger de i våran nästan nya soffa. IIh. Dessutom körde jag hem (på eget initiativ) och hjärtat bultade inte riktigt lika hårt som det brukar. Kanske har jag börjat vänja mig. Plus att det gick riktigt bra. IH. Bra dag. KRAM <3

Muggen heter Swedish Grace. Färgen heter Äng.

Den här skönheten finns på Cervera. Den mäter 30cl och kostar 99kr styck. Jag skulle vara glad för ett par. Väldigt glad.

Snart ser jag min mor igen.

Varför vill jag alltid börja varje inlägg jag skriver på fredagar med "Det är fredag"? På något vis är denna dag något speciellt. Så klart. Det är början på helgen. Den är full av förväntan och planeringar. "Nu kör vi sista biten då"! Det är slut på kämpandet för den här veckan. Imorgon får vi sova.

För första gången på länge ska jag ta 15 bussen till Sollebrun/Trollhättan och till min mor. Fina, fina mor. En helg i Timmervik är alltid lugn och dov. Inget överväldigande. Vi gör som vi vill. Vi gör det vi vill. Ofta bakas det något och så även denna gång. Nötkakor och Bluberrycorn cupcakes. De ska bli så spännande att se hur de blir.

Nu börjar svenska lektionen. En sista kraftansträngning. ( För vi räknar inte Religionslektionen som en ansträngning)

På begäran. Jag är egentligen inte så här egocentrisk och uppblåst.

Ja då skulle det önskas lite till. Här är en del från HM. Antagligen blir det svårt att fixa detta inom en veckas tid men de är i alla fall en stor önskan. Jag har storlek 36 om inget annat anges. Sakerna är rangordnade :)

Mer saker kommer. Tror jag. Jag uppdaterar samma inlägg för att göra den lättare.

Kalasplaner

Såfort jag kommit hem från skolan och matat en gnällspik till katt satte jag på några koppas kaffe, tinade det ljusaste brödet i frysen och fixade mig en barndomsmacka. Inet annat än ost och skinka. Det är så galet gott ibland.

Jag satte mig med min kopp och macka vid köksbordet och tog fram alla bakböcker jag tyckte kunde passa. Sedan började letandet efter vad jag skall bjuda på på mitt kommande kalas. Jag gick nyss igenom alla förslag med mamma och har lagt upp en slags "grund" för det hela.

Efter att ha pratat med Elin insåg jag att vi inte behövde fixa med mat utan att en rejälv kakkalas räckte gott och väl för våran sötsugna släkt. Istället satsar vi stort på min student istället. Så nu är äntligen datumet för Ekmankalas spikat. Åtmistone för mig och pappa. Idag skall det ringas runt och kollas med alla fastrarna.

Om det är någon som känner för att baka glutenfritt så är jag evigt tacksam. Jag vet att du Elin sagt att ni nog kan bara citronkakorna som ni bjöd på senast. Det vore toppen. Josefin, jag skulle bli himla glad ifall du kände för att baka något också. Du verkar tycka att det är roligt. Men säg till mig i alla fall så att jag inte bakar något snarlikt :)

Angående preseeeeenteeeer så vill jag så rasande gärna ha jackan från Gina Tricot som jag skrivit om tidigare. Ni kan se det inlägget här: http://moasimone.blogspot.com/2011/02/en-onskning-till.html. Annars är det tråkigt nog pengar som står högt upp på önskelistan. Jag vet. Så fruktansvärt trist. Jag har redan fått en helt fantastisk present av Elin men de skall inte avslöjas här riktigt än.

kvällströst

Här sitter jag och bölar. Jag gråter för min framtid. Men mest gråter jag för att jag har världens finaste vänner. Gamla som nya.

Clara. Min underbara och eviga vän lyckas alltid trösta mig. Det bästa är att det hon säger är sant. Jag kan känna det. Det är inte meningslöst blaj som sägs för att lyra en till att bli lycklig igen. Det hon säger menar hon. Hon KAN se det ljusa i allt. Hon är den godaste människan jag vet <3

Saved from anxiety

Vi har precis avslutat vårt arrangerade klassmöte. Emilia tog tag i saken och samlade oss. Vi behöver henne för att ta oss någonstans.

Vi pratade om hur dåligt våra lärare beter sig, om hur dålig vår utbildning är, det fula bemötande vi får av dem, att vi känner oss förminskade, att ingen känner någon skaparlust, vi förtvinar. Folk skolkar för det finns ändå inget vettigt att göra i skolan. Vi får inte den information vi behöver om vad som försegår inuti den stora skolan. Vi till och med ber om strängare regler när det gäller deadline och lektionerna. Vi behöver bli puschade!

Emilia stod för orden, jag för bullarna. Hon hade skrivit ett papper där hon funderat ut ställen vi kan sälja in vår tidning Punkt på. Om vi lyckas kan vi säker tjäna en del pengar på det och själva tanken på att folk kan köpa våran tidning på Maxi är ju stor! Hon berömde oss alla för det fina jobb vi gjort med tidningen. Att vi alla är olika och att vi kompletterar varandra så himla bra. Vi blev alla varma i kroppen och log så att bullsmulorna trillade ner på borden framför oss.

Vi ska ordna ett möte med lärare och de föräldrar som kan komma. Där ska vi ta upp allt vi är missnöjda med och presentera våra tankar om hur vi skall kunna visa vår potential på olika sätt. Vi ska visa att vi kan mer. Det här kan bli bra. Kanske kan jag sluta gräma mig över att ha valt fel linje. Att jag har kastat bort mitt liv här framför datorn. Att jag saggat ner totalt och att jag får skrota mina framtidsdrömmar. Emilia gav mig hopp.

Hon är så ofantligt duktig och drivande. Hon är entreprenör ut i fingerspetsarna. Vad hon är tar sig för kommer hon lyckas. Jag sa det till henne och hon svarade, ödmjuk och god som hon är: " Ja asså, jag tror att alla i vår klass kan lyckas men...ah de får inte chansen."

Snälla, snälla. Ge denna människa det fantastiska liv hon förtjänar.

När man ändå känner för det är det lika bra att köra på.

När jag igår satt och funderade på vad man skulle hitta på imorgon (alltså idag) kändes det som en bra var-hemma-och-städa-dag. Kruxet är bara att man skall få tummen ur och göra det. Tack och lov vaknade jag upp med en extrem ork och städ-vilja idag, passande nog. Så dagen har alltså bestått av att fixa och dona lite varstans.

Morgonen började med att sätta på en tvätt och diska lite innan jag åt frukost. Sedan skulle tvätten hängas upp, in med en ny tvätt och gammal tvätt skulle vikas. När jag klev in i mitt rum och skulle börja lassa in i min garderob kände jag genast att det behövdes en rejäl rensning. På vägen ut till köket igen fastnade mitt öga på rumsbordet och mina presenter som forfarande inte hade hittat någon bra plats att vara på. Jag ställde undan allt så gott det gick. Jag försökte klämma ner min nya kokbok brevid mina andra. Jag var tvungen att ta bort två men vart skulle nu dessa hamna? På så vis började projektet med att rensa min receptlåda. En stoooor bunt papper, plus annat lite smått och gott som gömde sig under de stora högarna, åkte i soporna. Detta tog ett tag så andra tvätten som bestod av kökshanddukar var klar. Tillbaka till mitt rum och garderoben. Efter en del vikande och övervägande blev det till slut en stor Ullaredspåse full med kläder. En del av kläderna som lång underst i hyllan togs fram för att strykas. Av någon anledning ville jag möblera om i mitt rum dagen till ära. Dock blev det ingen skillnad eftersom det jag hade tänkt mig inte passade allt. Det blev i alla fall en grovständing bakom soffan mm.
Nu har jag precis strukit alla kökshanddukar och fixat lite i storarummet. Jag funderar på att sätta mig i soffan lite. Kanske slappa?

Fruktsallad is on it's way.

Jag ska traska ner till stationen om ungefär 20 min för att ta tåget in till Alingsås. Där väntar Elin och hennes mamma som jag skall åka med till kära Sollebrunn. Kvällen skall spenderas hon familjen Svensson med currygryta följt av fruktsallad och film på kvällen. Det kan bli hur bra som hälst.

Det var längesedan jag var hemma en helg. Pappa slipper mig som sagt idag och kan äta sin blodpudding i lugn och ro men snart skall jag allt planera in fredagskvällarnas fredagskväll med honom. Kanske tacos. Det var längesedan vi åt tacos ihop. Det brukade vara en självklarhet på fredagskvällarna förr. Då stod vi i köket och förberedde medan Amigo sändes på TV:n och jag pinsamt nog var intresserad och sjöng med. Som sagt. Längesedan.

Jag ska i alla fall vara med honom imorgon kväll. Då skall vi planera in något riktigt gott till middag. Gräddigt och gott med en fräsch sallad. Mycket sås så man får surpla. mums...
Nu längtar jag till mamma. Det är alltid så förbaskat god mat där på fredagar. Antagligen tycker jag det för att jag är så jädrans hungrig. Det brukar bli något snabbt och lätt men så, så gott. (Förlåt men jag måste bara skriva det här): Hungern är den bästa kryddan. (Så nu har jag sagt det). Hos mamma blir det ofta till att surpla. Surpla sås och sallad. Länge och väl. Skratta lite gott. Bilda pakter kring matbordet. Jag och mamma mot Peter. Eller Peter och jag mot mamma. Sen klappar jag henne på benet i hemlighet bara för att jag inte kan vara elak mot henne.

MEEEN. Ikväll skall det mysas i strumpbyxor, stor skjorta och raggsockar i Elins soffa. Med Elin brevid, ett gott sällskap och en skål med läcker frukt i handen. Jummi <3

Jäktig dag

Skyndade mig ner till tåget på cykel och såg våren i form av torr asfalt på bron. Min finaste väska som jag fått av Siv och Christer tjuvstartades dagen till ära. (Det speciella med dagen är att Våren är här). Mina skor klapprade fint mot den hårda marken när jag gick och solen tvingade mig att kisa. Det gjorde mig inte något.

Jag fick gjort följande idag:
Var på biblioteket och lånade en bok som jag ska ha till engelskaarbetet. Henrik Fexeus bok "När du gör som jag vill". Den handlar om påverkan och verkar vara väldigt bra.
Jag gick till banken för att fixa med mitt studiebidrag som tillfaller mig nu när jag är 18 år. Jag fick hjälp av en ganska söt kille, smal och med jätteblå ögon och lite, lite snus på ena framtanden. Jag koncentrerade mig på att kolla in i han ögon hela tiden för att framstå som trevlig och förstående. Problemet när jag gör så är att jag nära på glömmer av att lyssna. Som tur var koncentrerade jag mig på det också så jag tro att allt gick bra. Jag gick där ifrån med ett nytt kort, en dosa, mer pengar på kontot och en gnutta självsäkerhet och stolthet. Jag kände mig inte så totalt vilse. Istället gick en lite mognare kvinna ut ur banken och traskade vidare mot torget i solen.
Det var torgdag så jag tänkte ta mig en sväng för att kolla på loppisen de alltid har. Jag såg en vacker tunika fladdra i vinden på ett av stånden och tänkte med en gång på mamma. Efter många telefonsamtal och ett bildfyllt mms slutade det med ett köp. Vilken det blev skall bli en hemlighet för mamma.
Jag satt på polisstationen i säkert en halvtimme för att få hämta mitt pass. Kvinnan före mig skulle fixa pass men maskinen ville inte ta hennes fingeravtryck. Det kom mer och mer folk och till slut meddelade de att maskinen var trasig. De frågade om det var någon som skulle Hämta pass och jag räckte upp handen men en kvinna vars röst hördes mest fick hjälp före mig. Det kändes lite surt eftersom jag suttit där och blivit hungrigare och hungrigare. När det väl blev min tur var det hela över på två sekunder. Dessutom ser jag förbannad ut på mitt passkort. Jaja.

På cykelturen hem hade jag tid att fundera ut vad jag skulle äta till lunch. Det blev ett ihop plock men så, så gott.
3 baconskivor (eftersom vi skulle ha resten till middagen idag)
½ purjolök som var kvar sedan en tidigare middag.
1 tomat
en skvätt grädde
timjan

Skiva baconet och stek i stekpannan. Strö över lite timjan som får steka med. Strimla purjolöken och ha ner den i stekpannan. Lägg eventuellt i lite smör om det fattas. Låt purjolöken bli lite mjuk. Skiva tomaten smått och ha i den. Låt det puttra en stund innan du har i grädde efter tycke och smak. Till detta hade jag pasta och använde lite av pastavattnet som vätska i såsen.
Strö över lite smakrik ost, det hade passat med parmesanost men jag hade bara västerbotten eller något likande. Om du har, strimla över färsk basilika.
Det var perfekt för en person och gudagott. Det behövdes inte ens något salt eller peppar.

Som med all annan god mat man äter själv bör det sväljas ner med ett avsnitt Sex and the city.
Puss

Lediga dagen

En ledig dag skall börjas med en smäktande frukost. Denna blev lite mäktigare än jag tänkt mig men allt hamnade i magen ändå. Två grova fullkornsbröd. En med leverpastej och högvis med grönsaker plus äpple. En med äggröra. Ett halvt äpple och Te.

Detta avnjöts med ett avsnitt Sex and the City i soffan.Den här äggröran är den godaste som finns. Ett franskt recept jag hittade på nätet.

Till 1 portion behövs:

2 ägg separerade i gulor och vitor

2 tsk smör

salt och peppar

Smält 1 tsk smör i en kastrull (som det inte fastnar i, traktör eller något liknande) på låg värme. Vispa lätt med en gaffel i äggvitorna och häll ner i kastrullen. Rör hela tiden med en trägaffel. När vitorna börjar bli vita och stelna fortsätter du röra tills de är helt vita och lite gummiga. Häll då i äggulorna och blanda in dom. Rör tills även de har stelnat men låt det inte bli för stelt. Ta av kastrullen från plattan och häll i 1 tsk smör och rör runt. (Nu blir blandningen något krämigare och lösare, bara så du vet). Smaka av med salt och färskmalen peppar på en skiva bröd. MUMMA!

Kanske gör det mig bättre. Kanske.

Under två kvällar i rad har jag funderat på det här inlägget. Det är tänkt att det skall bli någon slags nystart. Inte för att det behövs så värst mycket i mitt liv. Ändå lockar tanken mig. Någon att jobba emot. Något att uppnå.

Tanken var att jag från och med nu bara skulle säga det jag menar. Inte flänga ur mig ett "åh jag dööör" fast jag ganska klart och tydligt inte alls är döende. Inte ens det minsta. Jag har knappt ont.

Inte mer säga att jag hatar något förän jag verkligen gör så. Det är nästan så att vi behöver ett nytt ord för ordet "hata" i svenskan. Något som representerar det "hata" en gång stod för. Djup avsky.

Inte säga något bara för sakens skull utan ha vikt i varje mening. Väg orden och se meningen. Troligtvis blir det rasande svårt eftersom mitt liv är fullt av babbel som på sätt och vis är nödvändigt för att få skratta lite. Det ser jag som ett undantag. Meningen är ju skrattet.

Jag ska försöka ta ställning till allt och hitta en egen åsikt som jag kan stå för. Det är också ganska svårt. Jag är inte så bra på något av det där men det är väll det som är lite som en nystart eller som en början.

Ja, jag får se hur detta går. Nu är det ute. Nu står det här. Det har funnits i min hjärna ett litet tag nu men först nu kan någon säga till mig. Gör det, påminn mig gärna :)

These Streets med en vacker moder.

Jag sov till nästan 10 idag och det är inte dåligt för att vara jag. Antagligen behövde min kropp det. En sådan här helg har jag inte varit med om någonsin innan. Lugna, stillsamma dagar och gungande, skrikiga, sena nätter i diskoljus.

God frukost i lugn takt.
Vänta på mamma och kolla in kort från helgens kvällar.
Bilfärd med mamma in till staden Alingsås för en planerad fika på Sallys. Planerna blev abrupt förstörda när i stort sett hela staden är stängd förutom Storken. Jag som kollar på nätet att Sallys skulle vara öppet till 16:00.

Ändrade planer. En vända inne på storken följt av ett besök på Ljungblads. Där skulle de stänga kl 15:00 så vi han bara bara sitta där i ungefär 30 min. Lite för kort tid. Jag tycker så mycket om att fika med min mamma. Vi festade i alla fall på varsin weinersemla för specialpris och varsin kopp kaffe. Vrålgott och välbehövligt.

Det blev ett snabt hejdå i bilen vid stationen. Jag skulle ta tåget hem och mamma skulle börja sin bilresa till sitt Timmervik och sin Peter.

Pappa ligger i soffan och mår lite sådär. Det blev en väldigt sen kväll igår för honom och de andra som var på 50-års kalaset. Det tycker jag är lite roligt faktiskt. Ikväll skall vi göra dillkyckling, om pappa över huvud taget vill ha mat vill säga...

Imorgon är det måndag igen. Tokiga värld.

Helgen är en fest

Fredagens fest var nog den bästa hittills i mitt liv, skulle jag tro. Massa folk, massa dansyta, hög dunkande musik, lycka, svettigt dansande, skrik, sång (ibland både och samtidigt) och en jäkla hög med glädje i allt och alla. Det blev nog min senaste fest också. Jag och Oscar tog tåget hem vid 02:03. Jag tacklade den tanken ganska bra.

Idag är det fest igen. Jag vet inte riktigt hur det ska gå men kul ska det bli i alla fall. Elin följer med mig hem sen ikväll och sover här. Imorgon ska vi kolla på dålig framtidsfilm från förr och små-slumra i soffan lite.

Blommor, paket och en bulle.

Efter en del tjat från en viss kusin har jag nu äntligen fått taget lite kort på allt fint jag fått. Här har vi det jag fick i söndags. Två smala brickor för två personer, en cupcake-burk och delikatesser från München av Emelie och Linda.Jag undrar när rätt stund kommer för att öppna den här härligheten och testa allt. Jag kommer säkert inte förmå mig själv att öppna den.

Jag fick som massa blommor av de som var här i lördags. Här är buketten jag fick av Hanna, Wilma och Mikael.

Av Siv och Christer fick jag min älskade väska som skall få följa med mig till London.

Av Hanna och Mikael fick jag den här bedårande burken som jag ska fylla med mörk kakao.
I burken låg bla det här halsbandet som jag önskat mig. En liten portmonä som man kan öppna och lägga saker i. Små saker visserligen.

Maggan hade skrivit ett rim till mig som hon läste upp. Det var jätte piffigt, eller vad man ska säga. Hon hade försök köpa våningsfatet på Balders Hage som jag ville ha men tydligen gick de inte att köpa dem. Istället fick jag den här korgen/lyktan/skålen/lite-vad-som-hälst-grejen. Vi såg senare att Leila hade en nästan precis likadan fast vit och utan handtag som hon hade ägg i. Jätte fin!

Dessutom fick jag en helt oväntad kokbok av Maggan med familj. Jag började nästa dag med att läsa igenom några recept i solen ute på trappan.

Nu har jag suttit och druckit lite kaffe och smaskat i mig en av bullarna jag fick av Emelie och Linda i söndags.

För övrigt vill jag ha den här kameran. Det är skolans nya Canon EOS 60D. Man behöver ju inte kunna något och så klick, blir det en suverän bild. Lite fusk men å så skönt för självkänslan.

Födelsedagshelgen

Min mamma kom till mig tidigt den lördagen för att hjälpa mig och pappa förbereda kalaset. Det skulle städas hus, duka bord, planera det sista av maten, bakas bröd, göras sallad och så var hon bara allmänt stöd för mig som annars kan bli tokig av nervositet och prestationsångest. Hon var verkligen guld värd och borde finnas hos mig varje gång något sådant här ska ske.Alla kom väldigt punktligt. Först in genom dörren var Mikael och Wilma följt av Farfar, Clary och Hanna.

Wilma och Farfar var dagens och kvällen två höjdpunkter. Den ena stod för sötheten och gråten, den andre stod för historierna och skratten. Ni kan ju själva gissa vem som stod för vad.
Bordet vi dukat blev riktigt snyggt. Temat gick i guld och grönt. Jag fick använda mina fina bestick med guldkant och de gula och gröna vinglasen jag ärvt av morfar.
Jag fick massvis av det jag önskat mig plus massa mer och pengar där till. Hela huset var fullt av blommor och är så fortfarande. De är vackert.

Dagen gick jättebra och alla tyckte om maten. Till och med Farfar. Vi skålade i vin allihopa och jag kände mig väldigt bekväm på min kant av bordet. En fin, fin dag.


Söndag
Vid 15:00 tiden kom Emelie och Linda traskande genom skogen för att gratta mig lite.
Jag fick brickor, en cupcake-burk och choklad, kaffe och marmelad av Emelie från München.
Vi åt kladdkaka och drack kaffe i eftermiddagssolen som lyste in genom fönstret.

Linda

En krattfylld och god eftermiddag.

Vita, kalla, blöta jäklar.

Det snöar.

Det är verkligen inte okej.

Det är inte det minsta fint längre. Snö har aldrig varit så här grått.

Nu ska man behöva ta sig till stationen i snöfall, behöva gå till VB-skolan mot vinden och komma fram med blött hår och rinnande mascara. Kylan syns på något sätt när det är snö. Man ser med ögonen att det är kallt.

Jag ska försöka att vara glad och positiv nu när det bär av till ett intervju-uppdrag. Jag ska intervjua barn på Fantasia. Det är för min text om olika syn på framtiden - då och nu. Jag hoppas att det här går bra. Jag är konstigt nog inte nervös. Jag vet inte om det är bra eller dåligt.

Snar skall det komma ett inlägg om min kalashelg och alla presenter jag fick. Så fort skolan drar igång har jag konstigt nog inte tid eller ork till att göra inlägg. Jag sitter väll för mycket vid datorn i skolan. Det är nog det som är felet.

Surprise, surprise, mega-nice

Min 18-årsdag var så, så minnesvärd.

De här två tjejerna mötte mig vid Grand hotell i Alingsås halv 6. Jag hade packat med mig pyjamas, tandborste och eventuella förnödenheter för det hade jag blivit tillsagd att göra i det brev jag fått av Elin några dagar innan. Vi började vandra arm i arm mot centrum

Vi gick in i Storkenhuset. Jag börjar ana en kväll på Magiamo men istället för att åka upp för rulltrappan sätter vi oss ner på första våning. Elin frågar mig om jag vill gå på toa och jag undrar varför, ska vi till ett ställe där det inte finns toa?

Jag blir tillsagd att ta upp min Ipod. Aha, nu börjar det.

Med hörlurarna i öronen satt de på mig en ögonbindel och ett par hörselskydd. Jag skulle inte få höra ett dyft. Vi skrattar hysteriskt.
Nu är jag redo för kvällen.
Jag känner på både Elin och Ellen att detta är jätte kul, båda skakar av skratt. Vi går ut ur storken och mot... ja det vet jag inte. Och så ska de stanna och ta kort, om och om igen. jag fattar ingenting och gömmer mig i Elins nacke.

Efter en ganska lång promenad hamnar vi på stationen. Det blir lite kaotiskt när de ska lyfta upp mig på tåget med det löser sig. Sedan börjar en mörk tågfärd till Göteborg. Vid det här laget har Pyttan och Frida gjort oss sällskap. Jag anar det eftersom jag känt Fridas lukt när hon klappade mig på kinden och tyckt mig höra Pyttans skratt.

De håller på och petar på mig hela tiden. Mycket underhållande kan jag tänka mig. De testar hur jag ska reagera på olika saker. Tex flyttar Elin och Ellen på sig så att jag inte har någon brevid mig och jag börjar ropa lite smått efter dem.

I Göteborg blir det svårt att ta sig av tåget men vi får hjälp av en manlig vän till Frida, Pyttan och Ellen. Han plockar upp mig och lyfter mig av från tåget. Sedan går vi i kylan till restaurangen. Där möts vi av Emma, Emilia och Ida som också ska vara med. Detta vet ju såklart inte jag. Jag har bara ont i mitt öra vid det här laget.

Vi går in på restaurangen och jag skriker mer än jag anar. När jag äntligen får ta av mig ögonbindeln möts jag att kamerablixtar och starka ljus. Alla ler mot mig och det är så många där! Så många fina människor som vill fira mig! Jag känner mig så tagen och så berörd. Mina händer skakar och jag kan inte riktigt prata. Jag är så lycklig att jag skulle kunna flyga iväg och lyfta med mig allihop. Vi äter god mat och dricker drinkar, skrattar och pratar.

Tänk va lycklig man kan få vara ibland. Tänk att få ha så fina folk runt sig.

Tänk att jag har vänner som fixar sådant här till mig. Tänk att jag är så jävla lyckligt lottad.

Tack flickor.

Tack.

Presenter som jag bara älskar!

Inte nog med att de bjöd mig på middag på en flott restaurang på Avenyn, nej de gav mig presenter också.
Min fantastiskt duktiga vän Pyttan hade gjort en tavla. Hon hade målat av mig, med tandställning, födelsemärken och markanta ögonbryn. Så som jag är. Den är helt förtjusande fin, om man får säga så om ett porträtt av sig själv. Tack kära du <3>

Den finaste människan någonsin - Elin - gav mig den här otroliga halsbandsklockan. När jag öppnade den bedårande asken och fick se den här skönheten fick jag nästan hjärtstillestånd. Mina händer skakade och det ända jag kunde säga var "ååååh". När jag sedan fick veta att den var från Elin visste jag inte vad jag skulle göra, hur jag skulle tacka henne, hur jag ska kunna ge henne något lika fint.
Den är vacker inifrån och ut och går till och med rätt. Dessutom hänger det en miniatyr av Eifeltornet i kedjan. <3>

Jag älskar dig så Elin och om jag inte sagt det så du förstår så säger jag det igen; Den är så fantastiskt fin och jag är så glad för den, tack!

Tack för hela kvällen<3