Stubbekulla

Jag sitter i köket i Lugn, Timmervik (Stubbekulla som Sacke säger).

Det skall snart bli mat, mammas mega goda köttfärssås från gårdagen. Lyckost lilla mig.
Jag, mamma och Peter (mest Peter då) har jobbat med stenmuren som ska löpa längs med vägen fram till parkeringen/uppfarten. Alla stenar är tagna ifrån tomten och de är stora ska ni veta. Vi binder spännband runt blocken och snörar faste dem i krävskopan. Sedan lyfter vi och fipplar ner dem i passande hål och springor i den långa grunden till mur som lades ut igår.

Idag fick vi raskt avbryta när en blixt lös upp hela åkern följt av ett jätte dunder bara någon sekund efter. Sen kom regnet. Jag och mamma hade nog aldrig lirkat loss spänn remmen snabbare än vi gjorde då.

Det är en sån naturligt härlig känsla av att vara ute och andas frisk luft hela dagen. Man kan andas djupare, dra ner luften längre i lungorna. Varför drar man sig så ofta för att gå ut och GÖRA något. Med kroppen. Kämpa. Jag talar lika mycket till mig själv om inte mer, som till någon annan. Det kanske bara är jag själv som upplever att det tar emot ibland.

Hur som hälst. Imorgon åker jag och Mamma till Hanna, Mikael och Wilma i Loo. Där bjuds vi på lunch och söta kinder. (Wilma står för kinderna).

På tisdag ska jag baka bullar till på onsdag då vi ska fira min bästaste farfar. En vandring i den gamle mannens bardoms bygder eller något i den stilen. Det blir nog supertrevligt och intressant.

Skulle det smaka med blåbärs- och mandelmassebullar eller föredrar ni vanliga med kanel? (Ni som har med det att göra)