Farfars 85års-kalas

Idag blev dagen då alla barn och barnbarn firade sin älskade far och farfar/morfar. 85 år är han och det märks knappt. Han springer nästan ifrån en i uppförsbackarna. Kanske inte... men nästan som sagt.

Vi möttes hos farfar och Clary i Vårgårda och åkte i en liten karavan till Algustorp där man kan säga att farfars barndomshem ligger. Han bodde där i ett antal år med sin morfar och mormor eftersom det var fullt i hans föräldrars hem. Typ så.Det for fram stolar, bord och ett stort partytält som inte alls passade in (men det gav oss ganska välbehövd och välkommen skugga). Bullar och muffins dukades upp och släkten Ekman började fika. Så Ovanligt...



Sarah

Matts och David

När vi ätit en del av fikat ställde sig farfar upp och berättade om varför vi satt där och historien om hans barndom. Alla rackartyg han gjorde och alla nöjen han hade. Till exempel: " Man kunde sitta här och lyssna hur många bilar som åkte förbi på vägen där borta, för det var inte ofta de kom bilar ska i veta. Om man hade riktig tur, och om det var vindstilla, kunde man höra ångloket tjuta efter vatten nere i Vårgårda." Ja, det var en pojkes nöjen på den tiden. Och förstås reta bina och mata gäddan i brunnen med gräshoppor. Allt det man INTE fick göra.

Farfar och sin käpp ( Som han svängde runt med och slog med i allt, bla var han nära att nocka Malin i all iver över någon sten någonstans.. jag vet inte riktigt..)

Elin

När fikat dukats bort gick vi en tur i markera

Dasset... Jag gillade ljuset.

I samlad skock.

Vi gick i skogen ett tag och alla klagade över det långa gräset och alla mygg och blinningar. Längst fram i ledet gick farfar och pratade glatt åt de som kunde lyssna. Glad ända in i själen värkade det som. Det var ju faktiskt meningen.

Ledet av människor, flyr till skuggan.

Hunden Vilma

En till liten tur med bilen till en väldigt fin klöveräng

Här hade farfars farfar bott som knekt tills han dog av lunginflammation på sin 40års-dag. Frugan blev vräkt med alla barn var av den minste, farfars far, bara var 6 månader. (Blev det rätt nu Josefin?). De fick ett liiiitet skyffe att bo i under vintern på den sämsta plätt med mark som gick att hitta. Helt otroligt. En helt otrolig kvinna för den delen.

Farfar med sin käpp

Sen var vi hungriga och maten plockades fram.

Alla pinades nog lite i värmen men det blev ändå en lyckad dag. Farfar fick pratat så han fick kramp i tungan och det är precis så han vill ha det.

Grattis du älskade gubbe<3