Det är så fånigt...
Jag hade suttit med det förra inlägget jättelänge. Suttit uppe för länge till råga på det, bara för att få det gjort. Sen när jag ska publocera det trycker jag på fel knapp och allt är borta.
Jag blir så extremt irriterad, förbannad, ledsen och arg att jag skriker högt, gråter och försöker riva sönder kudden i soffan.
Sen när jag tårögt får en sista glimt av hopp och går och kollar om det finns kvar som utkast och hittar det blir jag inte överlyckligt glad utan gråter lite extra...
Det är som att man inte kan med att le när man precis varit så utom sig av ilska.
Men nog käns det bra i bröstet nu. Det käns inte lite vemodigt, förtvivlat som förr. Nu är jag bara trött och tacksam.
God natt...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Åhhhhh Älskade gumman min, jag tror jag kan förstå hur jobbigt det kan kännas när det blir så...hmmmmm god natt min älskade dotter // mamma
SvaraRaderaMamma: Ja det är löjligt att något så oviktigt kan påverka en så mycket. Det kändes bara väldigt hopplöst där en stund:) KRAM(L)
SvaraRadera