Fantastiskt!

Det var Pink på Ullevi igår och fyttirackarn så bra det var!!

Aldrig kunde jag tro att jag skulle skrika så mycket och vara så lycklig.
Jag skrek och stampade takten på stolsryggen framför mig (Ingen människa på, så dum är jag inte). Helt inne i stämningen i arenan och fast i Pinks skårrande men perfekta röst. Jag sket fullständigt i hur jag uppfattades bland människorna bakom mig. Jag var lycklig och hoppade, de gjorde inte de. Jaha, skyll er själva att ni inte kan släppa loss lite och skrika. Tråkmånsar.

Under sista låten tog Alice mig i armen och drog upp oss på fötter. Elin stog i min andra arm och ville ha ner mig men snart stod hon upp brevid mig och slog takten med näven i luften och skrek "So what!? I'm still a Rockstar. I've got my rockmoves and I don't neeeeeeed you. And guess what, I'm havin' more fun. And now that we're done I'm gonna show you tonight, I'm just fine and you're a tool so. So what I an a rock star. I got my rock moves and I don't want you tonight!"

När vi rest oss var de bakom oss smått tvungna att ställa sig upp och snart stod hela vår sektion (X) upp. Jag och Alice vände oss om och klappade händer år dem allihop och hurrade. Äntligen lite LIV i er folk!

I slutet höll vi oss för magen för att trycka ut luften. Vi orkade knappt skrika mer.

Pink är coolast och hon gjorde våran kväll till ett minne för livet. Det enda som finns att klaga på är att vi satt och inte fick stå bland alla andra glada människor. Det blir nästa gång.

Min första konsert avklarad och mer ska det bli.