Inte meningen att det skulle handla om det här men...

Cat Stevens började just spela på min fina Spotify-lista. Det triggade genast igång min skriv instinkt.

Några låtar, så som samtliga på Cat Stevens LP-skiva mamma köpte till mig på Vinden en gång för hon tyckte jag skulle ha den (som jag kommit att älska) eller soundtracket från Juno som jag fått av Clara, väcker vissa känslor och minnen. Jag får verkligen en klumpaktig känsla i magen, det suger till och fingrarna börjar klia. Som om de vill skriva något jag inte vet om.

Jag hade en period i mitt liv då jag var, djup.

En tid då jag satte mig på konstiga ställen för att skriva. Ofta i dörrkarmen till altandörren eller lite bakom blommpelaren vid burspråket, i hörnet av vardagsrummet. Jag levde i min mammas och pappas gamla skjortor och svarta strumpbyxor.

I skolan pågick då två stora projekt som jag gick in väldigt djupt för. Det ena var ett kärleksarbete vilket kom att bli en hel klagan över kärleken jag aldrig känt. Jag var väldigt stolt över det färdiga häftet och hade tack vare det grävt djupare än någonsin in i mig själv för svar. Jag skrev till och med i slutet att jag hade lärt känna mig själv bättre tack vare det.

Det andra var när vi skulle skriva om en författare. Nina, min underbara lärare, tipsade mig om Anna Gavalda. Hon sa att hennes skrivsätt påminde om mitt. Tänk att jag hade ett skrivsätt. Jag läste den tjockaste bok jag någonsin läst och genomförde den bästa redovisningen jag någonsin kunnat klara av. Jag var åter igen väldigt stolt. Jag hade tagit mig igenom arbetet och kommit fram med en ny syn på skrivandet och åter en ny syn på mig själv.

Jag hittade mig själv på många sätt under den perioden. Jag kände mig äntligen så där sofistikerad jag alltid velat vara. Jag skrev som jag aldrig skrivit förrut. Grävde bland mina känslor och förstod dem, för det mesta. Jag kom underfund med mig själv på något sätt.

Än går jag runt i skjortor och har några gånger kallats för sofistikerad. Det finns inget bättre än när man förstår att folk ser en som den man vill vara. Bekräftar att man är den man vill vara. Jag är den jag kämpat för att bli.

Jag kan säga det hur många gånger som hälst. Det slutar aldrig ha enorm betydelse för mig.

Jag gick till gymnasiet med inställningen att "bli den jag vill vara, inte den jag är".

Nu kan jag säga; Jag är den jag vill vara inte den jag var.

Årligen

Är seg efter två sena dagar i följd. Det passar ju fint när man ska upp kl 06:30 för att vara trevlig mot ett gäng gamlingar. Inte för att jag har något emot gamlingar men. Det finns bättre saker att göra när man är trött.

Hur som hälst. Igår åkte vi iväg till Kinekulle för att fira Kristina. Eller det var mest fest i största allmänhet. Det var inte så många där men tomrummet kompletterades med Karins syster och hennes två barn (Hugos och Frejas kusiner). Det var lagom skrikit när vi försökte spela kort i köket och alla barn satt på golvet intill och lekte med lego.

Vi gick och la oss sent, sent eller tidigt, tidigt idag om man så vill. Jag mår smått illa tack vare allt vi ätit men det hör till kan man ju tycka. Ne jag ska inte skriva mer nu, jag är inte på humör och det blir knappast kul för någon att läsa då.

Kram och hej.

Fantastiskt!

Det var Pink på Ullevi igår och fyttirackarn så bra det var!!

Aldrig kunde jag tro att jag skulle skrika så mycket och vara så lycklig.
Jag skrek och stampade takten på stolsryggen framför mig (Ingen människa på, så dum är jag inte). Helt inne i stämningen i arenan och fast i Pinks skårrande men perfekta röst. Jag sket fullständigt i hur jag uppfattades bland människorna bakom mig. Jag var lycklig och hoppade, de gjorde inte de. Jaha, skyll er själva att ni inte kan släppa loss lite och skrika. Tråkmånsar.

Under sista låten tog Alice mig i armen och drog upp oss på fötter. Elin stog i min andra arm och ville ha ner mig men snart stod hon upp brevid mig och slog takten med näven i luften och skrek "So what!? I'm still a Rockstar. I've got my rockmoves and I don't neeeeeeed you. And guess what, I'm havin' more fun. And now that we're done I'm gonna show you tonight, I'm just fine and you're a tool so. So what I an a rock star. I got my rock moves and I don't want you tonight!"

När vi rest oss var de bakom oss smått tvungna att ställa sig upp och snart stod hela vår sektion (X) upp. Jag och Alice vände oss om och klappade händer år dem allihop och hurrade. Äntligen lite LIV i er folk!

I slutet höll vi oss för magen för att trycka ut luften. Vi orkade knappt skrika mer.

Pink är coolast och hon gjorde våran kväll till ett minne för livet. Det enda som finns att klaga på är att vi satt och inte fick stå bland alla andra glada människor. Det blir nästa gång.

Min första konsert avklarad och mer ska det bli.

vill men gör aldrig.

Jag måste baka pecannötsbrownie igen.
Jag måste baka bröd från min Leila-bok.
Jag måste grilla parmalindad och vitlöksfylld kyckling.
Jag måste baka cheesecake.
Jag måste testa Emmas fugde brownie.
Jag måste göra solrospanerade laxhamburgare.
Jag måste baka muffins ur min stora muffinsbok som jag så gärna ville ha och som jag fick, såklart.
Jag måste laga något från alla mina andra jäkla kokböcker jag fått. Som jag älskar och ofta bläddrar i. Sitter och drömmer, drägglar. Tänker "Åh det måste jag prova någon gång". Någon gång.

Varför GÖR jag bara inte!

I en husvagn på Tjörn - dag 4

Sista dagen har jag inga bilder ifrån. Den bestod av att städa, duscha, diska, packa och äta lite mat. Mellan detta la vi passians och kollade på tv. Till frukost köpte vi frallor i kampingens affär som vi åt ute vid vattnet.

Sen var det buss och tåg hem.

Jag kommer inte ihåg så mycket mer från den dagen.

Tack för att jag fick följa med dig Elin. Tack för dina idéer och din glädje. Vi kommer uppleva mycket ihop. Det är jag säker på. Tack<3

I en husvagn på Tjörn - dag 3

På söndagen var det riktigt fint väder så vi låg på klippan och solade i stort sett hela dagen. När vi gick hem för att äta lite lunch kom Linda (Elins morbrors fru, de bor brevid vår husvagn) över och bjöd in oss på jordgubbar och grädde. De var en riktigt härlig släkt och det var trevligt att sitta där och lyssna på dem när de gnabbades lite. Senare gick vi och köpte mat för sista dagen. Revben, goda bröd igen, sallad och vindruvor som var över sen tidigare.

Det blåste rejält och vi fick hålla i allt. Ju mer vi åt ju lättare blåste sakernas iväg så det var lite knepigt.

Vi blev gott mätta och solade våra ansikten i solen lite.

Sen, som alltid, blev vi flummiga. Troligtvis fulla på luft. Jag tog tag i kameran och fotade Elin.

Flum som sagt.

Elin tar sig ner från det "farliga" stupet.

Hon överlevde och var glad.

Sen tog Elin kameran och fotade mig tills jag inte klarade av mer. Här får ni lite smakprov.

Elin skrattade på sig när hon såg hur den här bilden blev.

Lite reklam för Ramlösa

Vi sjöng högt igen och folket som fast runt oss måste trott att vi var påverkade på något sätt. Vi skämdes inte, nejdå.

Fångad av...

...en stormvind.

Titanic-solo.

Vi låg och beskådade några människor ett tag och fick veta en hel del om dem, tror vi. Det var lixom vi själva som påstod allting och beskrev hur de var som personer.

En bättre kväll får man leta efter<3

I en husvagn på Tjörn - dag 2

Morgon. Aldrig har haft en så mysig morgon som denna. Elin vaknade 7:30 av att det regnade så hon fick panik och for upp för att stänga takluckan. Jag vaknade av ljudet och vi gick på toa tillsammans i regnet När vi kom tillbaka la vi oss med kläder i sängen och somnade om till 9:30. Vi kände oss båda helt utsövda och hungriga.
På mackorna blev det kyckling sen dagen innan som jag rensat på kvällen. Elin skrattar alltid åt mina mackor som är så fulla att de knappt hållet ihop, som nu ser...

Jag blev lite glad eftersom det fanns en likadan kaffebryggare som vi har hemma. En litet glädjeämne i vardagen. Sen blev jag också glad av att man kunde sträcka sig efter kaffet utan att resa sig. Jag bad Elin ta kort på detta lyckliga ögonblick.

Senare när regnet avtagit gick vi ut och promenerade längs med vattnet på klipporna.

Vi gick där och småretades, eller snarare jag retade Elin. Varför vet jag inte men det var lite roligt.

Jag hittade ett superbra klätterträd som jag sa åt Elin att klättra upp i. Hon for upp på studs och var glad.

Vi gick upp för en brant, brant klippa. Dit brukar alltid Elin gå när hon är här.

Där uppe såg man jättelångt. Vi la oss ner och låg där en bra stund innan vi blev hungriga och gick hem.

Senare på kvällen, efter maten, gick vi till bryggan som ligger närmast husvagnen. De pågick kareoki för barn på den lilla scenen på stranden. Vi sjöng högt på bryggan i ett försök att överrösta den hackiga röst som sjöng i mikrofonen.

Vi insåg att man ser jätteful ut när man tittar ner i vattnet.

Det var den dagen det. Vi kunde inte somna denna natten heller eftersom kareokin nu hade tagits över av fulla ungdomar

I en husvagn på Tjörn - dag 1

Jag och Elin hoppade av bussen vid 13:00 tiden och började konka våra väskor hela vägen till kampingen. Vi var tvungna att stanna flera gånger på grund av mig för att jag behövde vila mina axlar och byta grepp om väskan. Tillslut var vi framme vid Elins mormors husvagn. Halleluja!
Jag började springa runt med min kamera och fota lite. Här har vi soffan. Jag skulle kunna äta frunost där var eviga dag om jag bara fick. Det var nog den mysigaste platsen.

En spegel inne i "sovrummet" det vill säga på andra sidan av husvagnen.

Vi var hungriga och hittade till vår stora förtjusning ett paket lax i frysen. Vi la två stycken att tina i solen och slappade lite. När vi sedan skulle koka pastan medan laxen var i ugnen gick strömmen och Elins morbro Patrik fick hjälpa oss. Vi fick då veta att man inte kunde ha igång plattan och ugnen på samma gång. Detta gjorde det hela lite svårare men vi fixade det galant.

Jag ploppade upp Bibbis (Elins mormors) pestoburk. (Jag hoppas att det var okej för henne). Sen åt jag Paaasta Peeesto (extrem italiensk brytning) med ugnsbakad lax. MUMS! Vi vet inte vad det var, om det var peston eller vattnet men vi blev tok fnissiga och galna. Det slutade med att jag skvätte vatten på Elin till följd av att jag nästan dog av skratt och hoppade ihopkrupen runt på altanen utan att få ur mig ett ljud. Som tack kastade Elin hela sitt glas på mig och min klänning blev blöt. Vi skrattade ännu mer.

Det blev kväll och vi tog med oss lite mat och satte oss på klipporna

Vår utsikt (Tagen av Elin)Grillar kyckling, Underbara små bröd med ost, skinka och grönsaker, varsin dricka och jordgubbar till efterrätt.

Vi satt där länge och väl. Jag försökte få Elin att skriva en spontanberättelse och sång med mig men hon var inte något vidare på att hitta på så jag gav upp. Hon var tacksam för det.

Vi blev lite flum som vi alltid blir.

Vi skrattade och satt tysta om vart annat och det var aldrig något annat än härligt att sitta där.

Vi gick tillbaka till husvagnen och blev snabbt väldigt trötta. En viss Elin hade inte sovit natten innan. Eftersom det var fredag var vi de enda som gick och la oss tidigt så vi låg där och irriterade oss på alla småbarn som sprang runt ute och gapade.

På tomten intill våran satt det ett gäng vuxna och hade det trevligt. En an gubbarna som var från Göterborg (Det hördes tydligt) satt och spelade gitarr och sjöng Cornelis låtar till sent på kvällen. Det var jättemysigt att somna till den härliga rösten. Det lät jättebra, ända tills han slutade spela och började prata. Då vaknade man upp ur drömmarna igen.

En fin dag fick ett ganska fint slut.