Så bidde de

Ostkvällen blev en salig blandning.

När Elin kom var både hon och jag skakade över att hon övningskört ända hem till mig, upp för den smala vägen, genom tre rondeller och tre rödljus (första gången någonsin). Jag var galet imponerad och stolt över henne.
Sedan blev det lite läskigt när vi inte fick igång internett med en gång. Tillslut löste det sig som tur var och vi kunde andas ut och börja dansa till musiken.

Vi hoppade runt och förberedde allt lite var som. När klockan närmade sig 18:10 satte vi oss på knä i soffan och blickade bort mot backen för att se när våra vänner kom. Det var pirrigt och härligt i hela kroppen. Som om vi satt där med glitter i håret, läppglans på hela munnen och dunkande små, kanske hemligt förälskade hjärtan som väntade på någon söt pojke och i högtalarna spelades Aqua eller Britney Spears.

När det lilla sällskapet till slut syntes, med Emma i täten iförd sin stora dunjacka, hoppade hjärtat till och jag blev glad och varm. När mina fyra (fem, om man räknar med Elin) vackra vänner stod i min lilla hall kändes det helt naturligt. De var så perfekt där i det dova ljuset med musiken i bakgrunden, strumpbyxorna tätt åtsittande runt benen och klänningskjolens ena kant i handen. Ljudet av vinterjackor och smått andfådda ansikten. Nu kunde inget bli fel.

De gick en liten rundvandring i huset medan jag och Elin stod i köket och skar upp frukt. Hon och jag. Hon var som min mamma lite där. Någon jag kunde luta mig mot. Någon som visste ungefär lika mycket som jag, någon som skulle stanna hela tiden.
Jag hoppas att de tittade lite på bilderna i mitt rum. De är lixom hela poängen med att de sitter där, att folk ska stanna upp och granska dem.

Vi satte oss till bord och började äta från de stora faten. Vi åt länge och pratade om allt möjligt. De tycke att allt var fint, bra och jättemysigt. Det var det bästa jag kunde få höra. Tänk om detta kommer sluta med att jag älskar mitt hus? När vi suttit ett tag satte vi igång med att spela galenpanna. Det ersattes snart av det hysteriskt roliga spelet "Med andra ord". Vi var tre lag; Jag och Pyttan, Elin och Emilia, Elin och Ellen. De sista laget van ganska snabbt och satte sig i soffan med min lille Kewin för att gosa. Vi andra fortsatte och började till och med ett nytt spel. Vi skrattade ungefär hela tiden. Det var galet kul. Det bästa som hänt på länge faktiskt.

Vi städade undan lite och någon timme senare hade alla gått hem. Då gick jag och Elin och la oss. Elin den stackarn hade blivit dålig under kvällen och mådde inte alls bra under natten. Tillsammans klarade vi oss igenom natten och hon åkte hem med sin mamma nästa dag.

På något vis fick det mig närmare henne. Det var något speciellt. Förlåt för att jag ser det här på ett positivt sätt men det kändes starkt. Förstår du hur jag tänker Elin?
<3

Tack flickor för att ni tycker om mitt hus och för att ni är så himla enkla att vara med. Tack<3