Lite lyckligt

En bild från Alingsås underbara gator en fin höstdag

Jag gick på fyra ben hit.
Bara så ni vet.
Andfådd.


I morse gick jag från bussen med Hampus. Vi hade en underlig konversation om hur djup vår konversation egentligen var.
"Men det är ju inte bottenlöst i alla fall", sa Hampus och efter det visste vi inte riktigt vad vi pratade om. Vi mätte upp olika längder med händerna och pratade om dykardräkter med evig syrgas.
Mitt i alltihopa stannar jag och kollar ner på marken med händerna uträckta neråt. Va FINT det är. Utbrister jag och syftar då på den fantastiska blandning av färger och löv som ligger på trottoaren Hampus svarar genom att sparka bort dem. Vi går vidare genom morgonen.

Jag är lite uppspelt över något. Jag tror det kan vara det faktum att jag fått i uppgift att baka något till vår julplaneringsdag med Fransson släkten. Baka bröd eller baka gottigott. Det är vilket som. Jag har ju då redan skrivit upp sådär 20 förslag på olika bröd jag kan baka och ringt mamma för att höra med henne.
Jag blir så entusiastisk när det gäller sånt här. Det är läskigt men kul. Jag tycker det är jättejobbigt att bjuda på något jag inte smakat. Det är det dumma med bröd. De kan se hur fina ut som helst på ytan men är helt ofärdiga inuti.
Hur som helst ska jag komma på något bra.
Som jag sa till Hanna; Jag har ju tid att öva.