Klockan är 11:11 på lördagen den 6 mars och jag är 17 år. Idag ska detta firas med mina kära släktingar från mammas sida. Även min mor kommer och det gör min sprudlande glad.
Solen skiner och egentligen skulle jag vilja ta med mig alla ut i den härliga naturen, tända en brasa och grilla korv. Spontant och enkelt. Skicka ketchupen, och var är brödet. Sånt ska man säga medan fåglarna sjunger lyriskt i tallarna. Ni har väll hört dem, fåglarna. De finns nog inget som inbringar så mycket vårkänslor som att sitta vid en varm vägg med ansikt vänt mot solen och höra fåglarnas alla läten. En talgoxe där, en blåmes där.
Det är nästan lite sorgligt att jag inte kan mer om fåglar med tanke på att pappa är så intresserad av dem. Ibland är jag väldigt ivrig om att lära mig och försöker verkligen lära mig vilken fågel som låter så och hur den ser ut. Trots mina försök är jag smått usel på det. Men njuter det gör jag allt.
Nu piper Kewin och snart kommer mamma så jag får sätta på lite kaffe.
Det kan knappast bli bättre. iiiih
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Haha!! Först såg jag alla kort och tänkte...hur blir kortet på mej? men det fanns inget! lite besviken tänkte jag att Moa vill nog inte ha ett på mej eftersom jag aldrig blir bra på kort. MEN sen läste jag texten och blev alldeles varm i hela kroppen av alla goa känslor du hade för att jag skulle komma...det är bättre än allt annat. // Kram för ett toppen kalas. Mamma
SvaraRaderaMamma: Du VET att jag inte tycker så. Jag säger ju jämt till dig hur fin jag tycker att du är! Men ja, det fans inga bra kort på bara dig men det hade inget med dig att göra utan med skärpa och annat.
SvaraRaderaKRAM, tack själv:)
JA det vet jag ju. Det finns ingen som ger mig så mycke komplimanger som du. Tack.
SvaraRadera