Så förbaskat surt, när allt var så bra.

Det är en aning sent nu och jag är egentligen för trött för att skriva blogginlägg men jag gör ett litet ett för att ge er en uppdatering om vad som hänt.

I lördags var det öl och pizza i Pyttans och Alice rum i Camden följt av utgång. Vi var ett ganska stort gäng eftersom Emma och Amanda var på besök från Zürich, Marcus var där och Alexander (en svensk kille som haft lite kontakt med Pyttan och Alice sedan de kom till London) bjöd med två kompisar. En av dem vad fransman och den andra var från något ställe men pratade med australiensisk brytning.

Kvällen var toppen! ändå tills det var dags att gå hem vid 2-tiden och jag insåg att min Iphone blivit stulen ur min väska. Jag fick panik och letade runt. Folk på puben som satt i närheten hjälpte mig med att leta under och i soffor men  jag hittade inget. Jag grät massa och babblade om karma på vägen till bussen. Pyttan och Frida stöttade mig hela vägen och förstår hur skit allt kändes. Jag grät och sov mot Fridas axel på bussen och somnade utmattad i min egna säng vid 3-4 tiden.

Nu har jag varit utan Iphone i tre dagar och det funkar faktiskt otroligt bra! Jag har min Ipod till musik och min engelska mobil för att smsa och ringa. Allt chattrande gör jag på datorn. Det kändes verkligen inte så här bra när jag vaknade i söndags. Då grät jag lite till och försökte i panik att få tag på mamma och pappa för att berätta och för att säga till mamma att jag var okej. Hon brukar nämligen alltid vilja höra ifrån mig när jag varit ute och kan ibland bli överdrivet rädd om jag inte gör det.

Jag har gjort två polisanmälningar, en i Sverige och en här i Chiswick. Jag har även skickat in en anmälan till Telias försäkringsbolag men de behöver se polisanmälningspapprena för att kunna besluta om eventuell ersättning. De vill ha PDF-fil men polisen ger inte ut det och det faktiska pappret kommer inte anlända till min far förrän om ungefär en vecka. Först då kan han skicka det på brev till Stockholm... GAH! Allt är så omständigt. Men som jag sa till Kate idag; allt krångel gör att jag inte hinner sakna mobilen, så det är ju ganska bra.

Jag ska inte räkna upp några sorgligheter som har med detta att göra. Jag vet att det är skit, jag känner det ofta när jag tex vill kolla vilket datum det är, vill skriva ner något i mina anteckningar, vill översätta ett ord eller bara fördriva tiden. Det är så otroligt enkelt när man har en Iphone och jag ska absolut inte gå in på vad som gått förlorat utöver själva telefonen.

Jaja. Nu när barnen är lediga har jag knappt någon ledig tid ändå så det är kanske passande.
Hoppas bara jag kan få en ny snart. Detta kommer inte vara i längden.