Nu var det ett tag sedan så jag ska berätta vad som hänt sedan sist.

Vi tar det dock i ganska lätta, korta förklaringar. (Om jag kan...)

Jag kommer inte riktigt ihåg vilken dag det var men jag och Frida åt i alla fall lunch på Flatplanet. Det där underbara stället som bakar sitt egna tunnbröd och gör en typ av himmelska pizzor av dem men massa mumsiga toppingar. Jag hade varit där en gång innan men Emmie och ville nu ta med Frida dit eftersom det var så himla himla bra. 

Vi delade på en med champinjoner, pesto och chevreost och en med mozarella, körsbärstomater, parmesan och pesto crumble och ruccola. Det var dödligt gott. Vi satt i den mysiga källaren och hon höll med mig om att en myskväll här med en bunt vänner och lite rödvin hade varit fint.  

Jag har ätit frukost. En morgon hade jag sådan oförglömlig otur. Jag hade efter lång väntan på att bli ensam, förberett min frukost och skulle bara lägga tillbaka smörkniven på paketet, då jag slår ner presskannan med kaffe och kaffesump i. Den ramlar mot mig och jag reagerar genom att trycka min kropp mot den för att förhindra att den ramlar på golvet och går sönder. Det gör den inte, tack och lov. Istället får jag kaffe över mig, bänken golvet och lådorna. Jag svär och tar av mig de dränkta kläderna som är prickiga av sump, sedan börjar jag torka upp. Medan jag torkar inser jag att mitt försök att rädda kannan gjorde att kaffe kastades in i själva lådorna. Tjugo minuter försenat, med en ny kanna kaffe, får jag äntligen äta min frukost. 

Denna bilden är dock inte från den morgonen. Detta är när jag äter knäckebrödet som Frida tog med sig från Sverige till mig. Där sitter jag i min ledighet och ser på vänner på min fina dator. Det är en fin stund på dagen.

På torsdagen var det ju Kanelbullens dag och då var jag hos Emmie och bakade med henne, Sandra och Anna. Jag var hemskt stressad och var tvungen att äta min bulle ståendes i hallen. Jag fick även med mig åtta i en plastpåse. De tog slut samma kväll. Barnen var överlyckliga. Det var två till dem, en till Kate och två till mig. När jag skulle ta en av mina två insåg jag att det bara var två kvar (barnen hade då tagit sina). Jag förstod att någon tagit fler än de skulle men jag struntade de i det och muttrade bara lite över hur dålig stil det var. 

Jag åt min bulle ensam i köket med kaffe och gick sedan upp till barnen. När jag kom till Rebecca, som satt och pluggade i sitt rum, sa hon att hon hade en present till mig. Den skulle ligga på min byrå. OOOH, sa jag och började gå upp för trappan. "It's nothing special!" ropade hon efter mig. När jag kom upp på mitt rum såg jag en liten halväten bulle. Jag fnittrade lite och gick ner med den till henne. "A half eaten bun?" sa jag och flinade mot henne. Hon berättade då att den inte var halväten, hon hade bara ätit lite. Hon erkände att hon hade tagit tre förut men insett att det var "naughty" av henne fått dåligt samvete och lämnat tillbaka den. Jag var helt superförälskad i henne just då och ville bara pussa henne på kinden, kanske till och med ge henne bullen bara för att hon erkände. Istället sa jag något i ganska högt tonfall och klappade henne på kinden men min lediga hand. Sedan åt jag bullen.

Så blev det fredag. På dagen hängde jag med Karolina. Hon kom till mig och vi gjorde Tortilla-pizza. Supergod med pestobas, svamp, soltorkade tomater, salladslök och mozarella. Vi lyssnade på musik och sedan förljde jag henne tillbaka till High Roaden. Jag köpte en fruktsallad och gick hem igen. Väl hemma åt jag frukt i sängen medan jag kolla på vänner och njöt av att slippa hämta Emma från skolan. Jag var därför ledig tills Rebecca kom hem, vilket var typ halv sex.

På kvällen mötte jag upp Frida och hennes lilla gäng. En bunt från hennes gamla klass, plus Marcus, var här i London för att ha kul och hälsa på folk. Denna dagen var speciell för Sven fyllde år. Vi skulle därför gå ut och äta på Wahacca men eftersom det var sådan ofantligt lång kö gick vi till ett tapasställe istället. Det var dålig service men maten var ganska god. Jag och Frida åkte sedan hem medan de andra drog till en klubb för att dansa. Jag och Frida skulle nämligen vara fräscha för vår brunch nästa dag.

 Som sagt. Brunch. Jag och Frida hade tidigare i veckan, varit inne på ett Franskt café här i Chiswick som heter Le Pain Quotidien. De har underbart bröd, superfina bakverk och en, vad vi trodde, ganska så toppenbra frukostmeny. Vi tänkte därför bjuda med Karolina att äta där med oss på lördagen och sedan gå på museum. Det slutade med att även Emmie tog sig till Chiswick och åt med oss. 

Jag och Emmie delade på en maffig men underbar brödkorg full med mumsiga börd, bakade i Cafét. Vår favorit blev det avlånga frukt och nötbrödet. Det var som en nyttig kaka. Utöver det åt jag en helt fantastisk youghurtparfait som var varvad i glas med den bästa granolan jag smakat och färsk frukt på toppen. Frida och Emmie åt också en sådan medan Karolina åt fruktsallad och pain a chocolate, vilket även Frida åt. Smakrikt kaffe i kanna på det också och brunchen var fullkomlig. 

Sen åkte vi då och kollade på porträtt, målade, skulpterade och fotograferade. Till kvällen/eftermiddagen åt vi grekiskt och betalde någon annans nota (vilket lönade sig för oss) och kollade på bio. The Perks of being a Wallflower. Den var bra men sorgligare och mer psykisk än jag trodde. 

 Idag bar det av till IKEA trotts att jag inte riktigt gillade att spendera en solig och fin dag inne i en stor affär. Detta var mitt första besök i ett IKEA, någonsin. Jag har varit där någon gång när jag var typ ett men det är så klart inget jag minns. Så detta blev premiären kan man säga. Här i London. Fint. Kanske finare än att göra det i Sverige för här spelade det lixom mer roll.

Jag och Frida tog oss dit med viss möda eftersom tunnelbanan var ur funktion och det fick bli en långsam ersättningsbuss istället. Sedan följde vi pilarna som tog oss till den gul-blå världen. Väl där mötte vi upp med Sandra, Emmie och Linnea vid maten. Jag skulle så klart beställa köttbullar som jag hört så bra om. Jag kan nog säga att mina förväntningar var liiiite för höga för att jag skulle kunna bli helt nöjd. Vanliga, färdiga köttbullar. Inget mer med det. Gott, men inte mer än så.

 Sedan började vi då gå runt i lokalen, jag och Frida. De andra åkte hem för de hade redan gått ett varv. Vi lekte lite mamma, pappa, barn inne i rummen och hade vuxna diskussioner om vikten i lådors storlekar med tanke på djupet i hyllan. Efter prylarna gick vi den på tog för mediokra matavdelningen. Jag hade även där förväntat mig mer. Jag som var så sugen på att verkligen handla mat!

Jag köpte i alla fall knäckebröd, löksill, lagrad ost och en pulverpåse med gräddsås (Jag vet att det är emot typ allt jag står för men när man har en unge som älskar sås och en som inte gör det och man gärna vill ha en enkel lösning på det, så heter den lösningen pulversås...tyvärr...). Frida köpte julmust som hon njöt på vår långa resa hem. Vi fick även smaka pepparkakor och jag fick en brutalt stark julkänsla i hela mig! Jag och Frida bestämde att vi skulle åka tillbaka när det närmade sig jul för att köpa glögg, pepparkakor och julmust (som för övrigt kallades festivaldryck på deras etikett).

Förutom det har jag idag ätit jättegod fishpie med fänkål som Kate gjorde för att visa för mig att fänkål är gott! Vi drack gott vin till maten och fick chokladpudding till pudding. Den åt vi flickor framför TVn medan vi kollade på Mastercheff America. Det var mysigt. 

 Till slut; Imorgon kommer Pyttan och Alice hit och de ska stanna länge, länge, länge. I alla fall om de själva får bestämma. Det ska bli så himla fint att ha dem här till vardags!!!