På middagsbordet i Sverige med The Franssons

Jag ligger på mage i sängen. Har precis "kommit upp från jobbet" som vi säger, vi Au Pairer. Någon har lämnat choklad framme mitt på sängen (Frida). Öppnade dessutom, som om det inte kan bli mer inbjudande än så. Därför äter jag choklad också. (Reser på mig med möda, vänder mig om i sängen, öppnar nattduksbordslådan och bryter av ännu några rutor. Tillbaks igen).

Jag fick precis lite skäll från min moster Maggan över att jag inte skrivit om lördagen och den trevliga middagsbjudningen jag....(kan bara få fram det engelska ordet för det så jag skriver det)... attended. Så nu ska ni få höra om det.

Jag hade spenderat dagen med Pyttan och Alice med att gå runt på Portobello road. Jag tog mig sedan tillbaka hem, hittade min tappade sula på vägen, plockade upp den, såg mig om, stoppade den i fickan och gick vidare. Jag skulle bara hem för att packa en liten väska, städa undan i mitt rum och sedan lämna huset eftersom familjen skulle ha gäster och jag skulle därför sova hos Frida. Men framför allt skulle jag ju på middag. I Sverige!

Jag loggade in på skype och hamnade mitt i maten, mitt på bordet faktiskt. Alla i Fransson-släkten var där och åt Maggan-mat runt bordet i VB. Det var första gången jag såg Maggan, Sacke och Oscar sedan jag åkte, vilket var himla härligt! Alla tjatade om att jag skulle se på Wilma eftersom det stod något på hennes tröjja. Tack vare dålig bild kunde jag inte se vad det stod mer än ... SKA BLI ..... De andra fick läsa det högt för mig. JAG SKA BLI STORASYSTER stod det. Jag tjöt! Alla andra skrattade. Sen såg jag Hanna som åt lite mer godis och log lite med en uns av "Jaja, no biggie" i blicken. Tänk va kul! En liten till! ÅÅH!

Efter det avslöjandet blev det lite allmän frågestund om London och hur allt är här. Frågorna varvades med att jag bara satt och lyssnade på tjatter och prat. Det var supermysigt. Det bestämdes även lite om jul. I år ska jag göra någon nyhet med granatäpple eftersom jag promt vill ha med det i den norska julmaten. Jag har tappat min, vad jag tror var rädsla och okunskap, till granatäpplet under den tiden jag varit här. Därför ska det användas.

Efter en timme vid bordet var jag tvungen att dra mig till Frida så vi sa hejdå. Jag fick en enorm längtan efter jul och efter att vara nära alla igen. Sitta i den välkända soffan, blunda och lyssna på allt som sker runt om en, skratta med Wilma, göra pistolljud med Oscar, leka tumkrig och förlora, krama mamma, äta mat, spela spel. Jag längtar till jul!

 Nu blir det lite bilder. I fredags gjorde Emma frukost åt mig. Jag tvekade en hel del till att börja med men gav till slut efter och hjälpte henne steka ägg innan jag fick lämna köket med min tekopp. Jag satte mig och skrev medan jag spetsade öronen för att höra vad som försegick i köket. Jag hörde hur hon prasslade och spolade vatten. När jag hörde ett bankande ljud blev jag lite nervös och satt på helspänn och såg bilder av knivar, kokande vatten, brända tår och röra, för min inre syn.

Jag blev ner-ropad och fick blunda medan hon ledde mig till stolen. Med viss rädsla öppnade jag ögonen. Vad skulle jag göra om allt såg förfärligt ut och hela köket var ett bombnedslag. Jag blev otroligt lättad och imponerad av det jag såg. Bitar av rostat börd låg utplacerade runt ägget och på dem, varligt placerade jordgubbar och blåbär. Det hela toppat med rosmarin som, tro det eller ej, faktiskt funkade väldigt bra ihop. Det visade sig att bankandet jag hört kom från att Emma slog sönder is som nu låg och simmade i mitt juiceglas.

Jag tjöt högt och glatt av ren och skär glädje. Ärlig och imponerad. Emma stod bredvid mig med fingrarna i munnen och såg generat på mig. "Will you try it?" sa hon. SÅKLART! sa jag och tog en tugga. Förvånad sa jag att det var gott och hon fick smaka. Jag kramade henne och hon var så, så stolt. Vi bestämde sedan på vägen till skolan att vi skulle göra frukost åt Nick och Kate någon morgon.

Emma blev sedan sjuk men jag vet inte hur allvarligt det var. Jag hämtade henne i alla fall efter min frukost och vi spenderade dagen ihop. Jag fick äta lite lunch på egen hand (skönt). Jag gjorde champinjon, purjolök och zuccinipasta med svensk ost. Mums!

Vi låg i den stora sängen ett tag och hon läste bok för mig. Jag somnade nästan och det var ganska fint allt ihop. Hon berättade skämt för mig som var svinkul och jag skrattade högt. Hon med. När vi sedan skulle gå ner sa hon att hon önskade att jag var hennes storasyster. Mitt hjärta exploderade på en sekund och blev till lava. Fin röd lava. Hon tyckte att jag förstod henne. Jag ifrågasätter henne inte som alla andra gör. Jag tänkte; det är för att jag inte riktigt vågar lilla du, men va fint att jag kan göra dig glad. Fint, fint. Oh så fint.