onsdag 30 juni 2010

Dag 1 - Färden

Sätena där bak fick fällas fram och väskorna låg ändå i höjd med bilrutorna om inte högre när vi tillslut packat klart pappas lilla bil. Jag och mamma körde glada och förväntansfulla iväg vid 10 tiden, mamma bakom ratten och jag vid hennes sida med kartboken i knät. Mitt jobb under semestern vara kartläsare och mitt första uppdrag blev att hitta en ställa att fika på. Jag guidade mamma av E20 till Skrea backe. Där sträckte vi på benen och satte oss för att fika i solen på stenmuren.
På min "Ha med mig-lista" stod bl.a muffins som vi skulle ha på färden. Det blev äpple- och blåbärsmuffinsen som jag bakade med Elin några dagar innan.Mamma hade precis varit och klippt sig. 3 timmar hos frissan och sen är man så här vacker.
(På bilden: ägarens hus)
När vi efter en del velande kom fram till vårt hus blev vi först väldigt besvikna. Vägen vi åkte på gick rakt igenom ett litet bostadsområde. Va fasen?! Det var inte vad vi hade förväntat oss.
Vi åkte en bit på vägen eftersom vi var väldigt tidiga och parkerade på ett ställe. Där satt vi och pepp-talkade varandra lite och ringde hem innan vi åkte för att hämta vår nyckel. Vi tänkte att det kanske skulle bli en "Italien resa". Man blir först otroligt besviken och allt känns skit, sen får man en förträfflig semester i alla fall. Oscar och Maggan vet vad jag pratar om.
Ägaren (en liten kort skåning) hälsade oss välkomna och visade oss in i huset. Det visade sig att det var helt ny renoverat (likaså hans eget hus) och allt var jättefint. Jag och mamma bara log mot varandra och lät våra stora ögon svepa över vårt blivande hus.Här satt vi och åt frukost för det mesta (Taget från soffan som jag inte har bild på)Utsikt från köketDär inne är så köket och ett till sovrum till höger men det använde vi inte.Den inglasade verandan Här åt vi alla våra underbara middagar.Detta var vår utsiktMammas plats var här på trappan. Där stod nästan alltid hennes kopp. Precis till höger här låg ägarens hus.
Egen brygga, ned skiten av våra egna ankor.
Egen båt





Både jag och mamma var övertygade om att vi skulle trivas utmärkt och vi visste att det skulle bli en superb vecka.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar