PINSAMT!

Jag stressade till bussen med lurar i öronen och Ipoden på hög volym. Som tur var så var bussen senare än vanligt så jag han gott och väl med. På bussen var det något som var lite underligt. Något kändes fel. På terminalen i Alingsås kliver jag snabbt av och går bort mot hållplatsen för Brogårdenbussen. Människor kollar på mig men jag tänker inte så mycket på det. Det är ofta folk som kollar onödigt mycket. När jag väntar vid 8:an med de andra resenärerna tycker jag mig höra något annat ljud än det som kommer ut mina lurar. Ipoden har varit på sedan jag gick hemifrån. Jo, det är bannemig något som låter. Jag drar hastigt, men diskret av mig en av lurarna och inser till min stora fasa att Gavid DeGraw sjunger för full hals i min väska. NEJ!. Jag drar fort upp mobilen och fipplar fram min playlist för att tysta den. Döda den! I all panik försöker jag se lugn ut och funderar på om det är bäst att lägga ner mobilen igen eller låtsas som om det var någon som ringde, sms, något. Jag beslutar mig för att se nonchalant ut och trycka ner den jäkla tegelstenen i väskan. Denna gången skall jag bara låsa den ordentligt.

Detta är inte första gången något pinsamt händer tack vara min själv-upplåsande mobil. Den har minsann börjat spela upp låtar mitt under lektioner och sådant. För att inte tala om alla gånger den har ringt upp någon eller gått ut på nätet. När jag och Emma satt på tåget ringde kusin-Elin och skrattade åt mig. Hon ville bara meddela att jag hade ringt henne ett antal gånger utan att säga något. Mobilhelvettet hade ringt upp henne i min väska medan jag i godan ro promenerat till bussen. "Du behöver köpa en ny mobil" var det första hon sa till mig och jag håller med...