Varm under armarna/underarmarna

Man blir lite varmare när en frusen Elin klamrar sig fast i ens arm. Tro mig.

Mina lår är förfrusna men om överkroppen är jag varm, tack vare min underbara jacka. Förövrigt har det varit en fin dag.
Det var kokhett i HM's stora affär i Nordstan.
Sedan var det bitande kallt när vi, hungriga och stressade ( som vi lovade varandra att inte bli) skyndade genom halva Göteborg för att sedan vända om igen och gå tillbaka till Nordstan för att äta taccobuffé. Vi skakade i lemmarna när vi till slut hämtat mat och satt oss vid bordet. Jag var så skakad att jag skvätte mat över mig. Elin vet.

Vi har varit jätte sömniga och nästan sovit på en bänk i terminalhuset. Sedan har vi kvicknat till och skrattat åt roliga syner och räknat röda jackor.

På tåget hem, när vi precis skulle lämna Floda, säger en man i högtalaren, lite lugnt, så här:
"Lokföraren får inte åka."
Sedan mycket starkare:
"Lokföraren, kör inte!"
Sedan blir det tyst och jag och Elin får panik. Varför åker han, varför sa de så, varför är det bara vi som får panik!?
Vi satt och kramade hårt runt varandras armar ända tills vi kom fram till Norsesund.
Jag han tänka mycket under den tiden det tog att komma fram.
Kör de fortare än vanligt? Varför kör de så fort? Vi sitter längst bak i tåget, det är bra. Borde jag sms:a pappa? Borde jag säga något till någon. Är det så här det är, innan något händer? Jag har i alla fall Elin med mig. Ska mitt sista ord till pappa vara; "jag kommer hem kl 18:00" och så gör jag inte det.

Fy.
En kylig promenad hem lugnade nerverna.