måndag 15 november 2010

innan tv:n ger mig en annan värld att bo i ett tag.

Farsdag-fika hos Farfar och Clary

Finns inte så mycket mer att säga. Det finns inga svåra frågor i mitt liv eller jobbiga saker att uppnå. Inget att berätta.

Jag känner med en gång att jag inte skrattat tillräckligt under en dag. Det är lite som ett gift. Om man inte får skratta blir man lite mer deppig. Då känner man inte för att skratta så mycket nästa dag och blir då ännu mer deppig. Därför är det farligt att hålla sig borta för länge. Hamna i ett tyst, skrattlöst yttre.

Ett gott skratt som varar extra länge på läpparna är den bästa medicinen. För allt. Jag känner mig sjuk.

Behöver skrattmedicin.

5 kommentarer:

  1. Åhhh... vad jag önskar att jag kunde hjälpa dej! Vi får hoppas att medicinen kommer på lördag, om du kan vänta så länge. // Kram mamma

    SvaraRadera
  2. Jag gillar bilden skarpt.

    Moa du lös upp min dag idag när du kom in i datorsalen. :) Tack!

    SvaraRadera
  3. Mamma: Jag tror jag får mig en liten dos varje gång jag kommer till skolan faktiskt:)

    SvaraRadera
  4. Elin: Tack ska du ha:D för klappen på huvudet? :) Det var så lite så <3

    SvaraRadera
  5. Ja det lilla i livet är nästan det som gör det allra mesta ^^ <3

    SvaraRadera