För kanske tre, fyra år sedan -när jag skrev som mest- hade jag en fixide om att varje dag beskriva något. Göra det riktigt utförligt och storartat. Se varje bula i utformningarna, höra varje ljud, känna varje smak, varje egenhet. Det kunde vara en fläck i gräset där jag låg, ett moln på himlen över mig, en ensam sko i hallen eller en hel utsikt från ett berg.
Tanken var fin och inspirerande. Tyvärr blev det aldrig till en vana.
Ni kanske förstår att detta inlägg är ett slags försök att mjukt och varsamt återuppta den iden. Det är precis så. Med det lilla undantaget att jag drar med er på kuppen. Beskrivningarna kommer inte hamna i min dagbok utan här. I alla fall så ofta jag kan och vågar.
Ni får gärna ta det ett steg längre. När ni läst, ser ni upp från skärmen, kanske letar lite med ögonen. Möjligtvis tar ni en liten promenad i huset, gatan, staden och gör likadant. Ni hittar något intetsägande och väljer att verkligen se den saken. Blicka intensivt och utforskande. Vad påminner den där träbiten om?... Huden på en blåval?... Är det trä som smakat styrkan i ett ösregn? Kokat inifrån under solens hetta. Blöder den sav?
Snälla gör detta! Jag vet att ni inte är så många men då räknas era berättelser desto mer.
Kram på er
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar