En mjuk, kaffesmakande morgon på trötta ben.

Vem kunde tro att en halvtimmes tidigare väckning av en jamande katt kan få en på så bra humör.

Jag utnyttjade min nyvunna tid till att brygga kaffe till mig själv. Detta och en hembakad havregrynsfrallor till. En med ost, en med leverpastej.

På bussen fick Håkan fylla min hjärna med vackra melodier och minnen från sommaren då jag och Clara spenderade en hel dag i hennes rum med att lyssna igenom hans nya skiva. Det var då jag började älska hans musik.

Jag fylldes med en sådan intensiv skrivarlust. Jag ville skriva, skrika, höras och uttrycka mig. Jag övervägde att sms:a detta till Elin men slängde den tanken. Jag tog istället upp mitt lilla block och skrev tills jag var tvungen att gå av bussen.

Mitt hjärta ler åt allt och ingenting. Mitt humör kramar mig och alla runt om. Min mun kommer skratta och jag ser fram emot det så.