måndag 17 september 2012

Min helg - Fredag

Helgen började tidigt, redan på fredagen, eftersom Rebecca var och campade med sin klass och jag behövde inte hämta Emma efter skolan eftersom hennes mormor skulle plocka upp henne.

Jag och Frida planerade en god middag på restaurang, men frågan var vilken restaurang och var. Jag hade tidigare i veckan varit med Emma i Richmond och åkt buss genom den fina staden. Den bolmade av restauranger och trendiga affärer. Det är enligt Kate ett ganska dyrt område att bo i och jag kan tänka mig att det speglar av sig på utbudet i staden. Jag föreslog då att vi kunde åka dit och vandra runt lite tills vi hittade något trevligt ställe att äta på.

Bara för att veta vad våra alternativ var hade vi en liten reserch-stund på varsin dator medan vi pratade på skype. Vi bestämde oss ändå för att åka till Richmond med säkerheten i att både Carluccios och Zizzi fans där, båda två italienska restauranger som finns i Chiswick och som vi viste var bra.

Vi möttes upp för en kopp kaffe på Starbucks på High Roaden vid fem-tiden. Jag hade min nya svarta klänning på mig. Hade jag spelat ett instrument hade jag spelat cello eller fiol, tyckte Frida. Så såg jag ut. Vi satt och pratade om barnen och om London och om lite allt möjligt innan vi gick för att ta bussen.

Medan vi färdades framåt bestämde vi att vi skulle prata Engelska resten av kvällen vilket visade sig vara toppen på alla sätt! Vi fick öva på att hitta de rätta orden, konversera och det var inte alls svårt att småprata med servitören tack vare det.

Vi gick lite för att leta efter ett mysigt ställe men hamnade till slut på Zizzi ändå. Där kunde man se vad som försegick i köket och hur pizzorna skyfflades in i den stora vita eldspisen. Jag beställde en pizza med hälften färskpotatis, mozarella, creme fraich och rödlök, och hälften med mozarella, champinjoner, paprika, chili och ruccola. Frida tog en (ganska så mycket) mindre pizza med säsongens grönsaker på och en side sallad. Vi åt länge och pratade om riktiga saker, ibland så intensivt att vi glömde av maten.

Vi drack vin som vi valt med servitörens hjälp. Vi var bombsäkra på att han kunde sitt vin och var en riktig vinkännare. Frida frågade därför om förslag till vin när det sedan kom till efterrätten. Han rekommenderade ett dessertvin som visade sig vara helt fantastiskt gott! När det blev dags att betala sa vi att han verkade kunna sitt vin. Då svarade han att han faktiskt inte tyckte om vin alls utan föredrog söta drycker. Han tipsade oss även om att det fanns ett annat Zizzi vid Tottenham. Restaurangen ligger då längst upp i ett stort våningshus med 360 graders utsikt över staden. "I usually go there myself, insted of here" sa han och kritiserade inredningen lite med en charmig fnysning.

Vi var inte riktigt redo för att gå hem så vi åkte tillbaka till Chiswick Hige Road och gick till en pubb som ligger nära Frida. Det var fullt med unga människor, till skillnad från många andra pubbar. Vi tog varsin öl och satte oss och panade på folk. Vi hade vid det laget lagt ner engelskan och kunde därför prata om alla utan att de förstod vad vi sa, en mycket praktiskt grej med att på i ett annat land.

Efter ett litet tag började ungdomar med extremt udda kläder samlas vid pubben. Det visade sig vara skolungdomar som haft sin sista natt av nollning. De var klädda som Jesus, Batman, någon slags rymdvarelse och andra, allmänt udda kostymer. Jag fick till exempel krama en som var klädd i en röd kroppsstrumpa. Vi skrattade gott åt dem allihop och jag förälskade mig i helften av dem, speciellt en av killarna som jag ville beskriva som Pocahontas bror. Perfektion förkroppsligad! (Clara! Du skulle dött om du såg honom! Jag måste beskriva honom för dig in till minsta detalj någon gång)

Vi var på väg att köpa en till öl men han inte innan klockan ringde och vi gick istället ut från det spontana party vi beskådat. Trots den sena kvällen var vi inte redo att säga god natt så vi åkte hem till mig där Frida fick sova över i min stora, härliga säng! Vi pratade om något som jag minns var väldigt intellektuellt en stund innan Frida frågade om vi skulle sova och jag tänkte "Ja snälla!" Jag somnade bums.






Min underbar efterrätt; Chokladfondant med en lite "citrusig" glass. 
Jag dog och återuppstod av varje sked.


En väldigt fin Fredag

4 kommentarer:

  1. men alltså åh richmond. på richmonds gator vandrade jag varje dag i nästan ett år. och nu vandrade ni där. känner mig kärleksfull, nostalgisk och glad och ledsen och allt på samma gång. åh. /Hoffman

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Hoffman! Jag kan se dig gå på de gatorna! Vi får åka dit när du kommer hit i oktober! :D

      Radera
  2. *f-g DÖR lite vid åsynen av den efterrätten*

    SvaraRadera
    Svar
    1. HAHA! JA! Asså! Du kan inte förstååååååå hur krämig den var!

      Radera