torsdag 6 september 2012

Fina små småsaker

Det är så små saker som får mig att stänga dörren till min vindsvåning lite gladare om nätterna som till exempel en godnattkram.

Kvällar kan annars vara rysligt ovetandes och fulla av analyserande. Jag lagar mat åt barnen, diskar, säger hej till Kate eller Nick beroende på vem som kommer hem först. Är det Kate kanske vi har en liten pratstund annars är det ganska snart dags för mig att dra mig upp på mitt rum för att kolla skype. Klockan är då nästan halv åtta. Sedan sitter jag där och pratar med mamma eller någon annan medan mitt ena öra ständigt är riktat mot dörren och nedervåningen. Jag vill att de ska veta att jag är här och att jag är alert. Jag kommer om det är något. Jag smiter inte!

Samtidigt vill jag inte vara i vägen. Det ä äntligen deras tid ihop. En av de få stunder på dagen som barnen träffar föräldrarna. Dessutom har jag inget där nere att göra. Jag kan inte avbryta läxläsningen, vill inte störa i samtalen. Det är på sin höjd så att jag kan slå mig ner någonstans framför tvn en stund men det är inte äkta. Jag vill inte sitta där ju. Jag vill upp till vinden!

Jag är lite kluven. Samtidigt som jag vill vara på mitt rum så vill jag mer än gärna vara en del av deras kväll. Bli medbjuden, frågad. När jag då ibland får en hand som drar med mig, en lite längre konversation eller något som tar mig närmre, då blir jag lycklig.

Dagens guldkorn:

Emma skrattade åt mig när jag var rolig och hon satt i mitt knä mitt på trottoaren i väntan på taxi.

Jag svarade på enkätfrågor om husets matvanor och hur mycket vi slänger. Jag sa att jag tycker att vi slänger på tok för mycket och berättade för kvinnan att jag brukade be barnen ge mig sina rester så att jag kunde ha dem till middag. "Åhw! Bless you!" blev hennes svar och jag kände mig varm och sedd.

Jag kan två ord på engelska som inte Emma kan; flirting och discrete.

Kate försökte tända i rummet åt mig för jag satt och läste i mörkret.

Rebecca drog med mig upp för trappan när hon var på väg till sängen. Jag frågade vad hon ville men hon ville inget sa hon. Jag skakade hennes täcke och hon sa att hon bara ville ge mig en kram. Hon fick en kram.

Ett snabbt samtal i rummet med Rebecca och Nick om morgondagen och ett ordentligt; "Goodnight Rebecca, 'night Nick" och jag gick upp till mig.



Ett ordentligt godnatt är det bästa sättet att avsluta dagen tycker jag. Utan de orden lämnas ett slags ekande tomrum som gör att jag inte kan somna. Tankarna har plats att svärma om man inte sätter stopp för dagen med det ordet.

Så, godnatt.


2 kommentarer:

  1. Åhhh Gumman! Tänk om dom kunde läsa detta och få veta hur du känner... det skulle bli så himla bra då. Men som jag sa...du har bara varit där knappt 3 veckor!! // Kram mamma

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja men man kan ju inte säga det till dem. det blir bara fel. Snart kan man inte längre säga "bara" tre veckor. Snart är det en månad. En MÅNAD! :D Galet!

      Radera