En lättnad.

Ibland är det något som lixom inte står rätt till. Något som grämer en. Som ett dunkel över hjärtat. I mitt fall, även en betungande huvudvärk. Hela ens kropp påverkas av den sviktande själen inombords Förpackningen rämnar när dess innanmäte darrar och svettas. Oro. Tankar.

Sedan talar man om det. Sätter ord på oron. Stryker själen med förklaringar och vaggar den i sanningen. Sanningen som alltid behövs för en helhet.

Jag talar i gåtor. Precis som kroppen gör till medvetandet. Säger dig att ditt väsen inte mår bra genom att krama om ditt centrum, ditt hjärta. Gör dig tung. Den vill få dig att lägga dig ner, ta det lugnt och tänka. Inse vad som smärtar dig inifrån så att du kan erkänna det och få det ur dig. Häva ur dig det i ord som när du mår illa och spyr. Ut med det.

Jag pratade om det och nu är allt bra. Istället för att tynga ner mig går all min kropps energi åt till att le, sprudla och vandra. Det bästa du kan göra är alltså att säga det högt. Om inte till någon annan, så i alla fall till sig själv. Erkänn och väx utav det.
Jag växer nu. Tillsammans med de som nickar och håller med.
Tack<3